onsdag 31 december 2008

nyårsafton igen

Vaknade av att en storm som orsakat utfärdande av klass tre-varning pressade sin kalla kind mot fönstret och glodde in på mig. Jag ignorerade den, har aldrig varit speciellt förtjust i att vakna. Dessutom var jag bakfull. Igår träffade jag Brödet (vissa kallar honom Limpan) på Olivers Inn i Boden city. Det var fett med najs. Vi berättade historier för varandra. Jag berättade exempelvis om när min mamma tappade en bidrottning och han berättade om sin flickväns mormor som är kärv.

Idag är det nyårsafton och man blir bara äldre ju mer åren går utan att komma till dörren. Snart ramlar westbang och richard in genom dörren. Då börjar festen.

I övrigt, inga fadäser. Ölen var dyr igår men god. Folk skrek omkring mig trots att lokalen var tom - ett vanligt fenomen. Jag vill se Mary Onettes live men inga turnédatum är fastställda. Hå hå ja ja.

Nu börjar festen!
/a

/a

summering

FÖrra året skrev jag en lista på saker jag skulle göra 2008. Nu ska jag kolla hur mycket jag har gjort.

- Börja använda nagellack på allvar.
Jag gjorde det i början av året men sen orkade jag inte längre. (nej)
- Lära mig sticka utan att få panik och ropa på mamma varje gång jag tappar en maska.
Jag lärde mig aldrig att sticka. Eller jag glömde bort det direkt. (nej)
- Lära mig någon helt ny grej. Som ett språk eller hur man bygger en tidsmaskin.
Öhh..... Fast jag har lärt mig jättemycket om litteratur. (ja)
- Lära mig ny matlagning och följa den slaviskt.
(nej)
- Inte träffa en galning som förföljer mig när jag börjar universitetet.
Det har inte hänt!!! Woho! Även om Lidingö kommer nära. (ja)
- Köpa en kalender och skriva upp saker istället för att få panik när jag har tappat bort lappen.
JA!! (ja)
- En ny frisyr.
Jag skulle knappast kalla det frisyr. (nej)
- Inte hålla käften och springa efter.
Det har jag inte gjort en enda gång. Och det är jag jävligt stolt över. (ja)
- Ta det så lugnt jag kan.
Faktiskt. Vilket har inverkat på mina tidigare så fläckfria betyg. Men skit samma. (ja)
- Köpa minst en ny sminkpryl som jag aldrig har haft förut. (Tips?)
Öh. Nä. (nej)-
Inte se "Joey" hur tråkigt jag än har.
Det har jag inte gjort! Mestadels för att vi inte har den kanalen längre men va fan. (ja)
- Inte ringa plan B när alla är fula på klubbar. Inte plan C heller.
Jag har ju skaffat en p-vän. Så det gick ju bra. (ja)
- Sluta köpa hummusmackor på Louie Louie och String.
YES! Otroligt trött på dessa blev jag. Började storshoppa på Goodstore och Södervegg istället. (ja)
- Försöka skaffa DN.
Yes. Fixade svd gratis också i bara farten. (ja)
- Utforska mina omgivningar.
Några turer till Vinterviken har det ju blivit. (ja)
- Aldrig mer kallprata. I alla fall försöka att aldrig mer kallprata.
Jag försöker sannerligen. Blir mer och mer igelkott precis som Ferlin. (ja)
- Inte köpa Klick! ever again!
Kan med stolthet säga att jag inte ens är sugen. Usch. (ja)
- Passa mig för Dali som bet mig blodig inatt när jag sov över där.
Har aldrig sovit där igen. Värsta monsterkatten. (ja)
- Skriva brev ofta till mina småsystrar.
Jag skickade ett vykort..... (nej)
- Tänka på det Lotta sa när jag var stressad till döden.
(nej)
- Sluta störa mig på folk. Så gott jag kan i alla fall.
Tyvärr. (nej)
- Aldrig få slut kaffe när jag ska skriva.
Har ju typ slutat behöva kaffe för att skriva. (ja)
- Läsa den förbannade New York-trilogin.
Åååh, det hade jag helt glömt! (nej)

Helt okej eller?

/a

söndag 28 december 2008

Appropå förra inlägget dårå


Checka det här LJUSET alltså. Sommarljus.

/a

asså var e SOMMAREN liksom

Vet att det är en evig längtan för de flesta men jag sjönk just in i något drömmeri om värme och gräs och ljus och sånt när jag såg våra presbilder liksom den där med jesper mot blåhimlen åh ööööl. Hela den bilen utstrålar parköl som är så trevligt.

Precis avslutat mitt CV. Det var läskigt.

Nu väntar Cartarescu. Faktiskt hemskt fint att skriva en trilogi där den första heter Vänster vinge den andra Kroppen och den tredje Höger vinge. Faktiskt hemskt fint.

/a

ännu en natt där man inte går och lägger sig

Åker in till småstadscentrumet för att hämta syrran efter kvällens bravader och hamnar i något slags what's-the-point-tillstånd. Kanske för att jag såg halva stan dra runt och sjunga på fyllan. Jag hoppas att det var därför för jag har verkligen inte tiiiid. Min syster lättade dock upp stämningen några knop av sina historier om alla osannolikheter som inträffat under kvällen. Massvis av bästa vänner till ex som droppade lines som "jag vågade inte säga det här när ni var tillsammans men... du är så VACKER får jag kyssa dig?". Det kan ju lätta upp vilken stämning som helst. Så jag lämnade mina livstvivel på Olivers Inns parkering och slirade hemåt genom skogen.

Katterna är ju helt otroliga för övrigt. Man behöver bara lägga sig på ett golv, vilket som helst, och titta in under en möbel så sitter det minst två där och stirrar på mig med sina tefatsögon. Framförallt den ena, she sees me. Och på nätterna står de utanför min dörr och jamar och gapar och hoppar på dörrhandtaget men jag är Ceasar och vägrar att ge efter och öppna dörren.

Däremot freakar jag när jag måste köra bil, som t.ex. nu när jag skulle hämta syrran från stan. Mumlar mitt mantra när jag går in i garaget och backar ut "jag kan jag kan jag kan". Sen backar jag in i minst tre pensionärer sekunden efter. I mitt huvud alltså. Hoppas jag.

Ibland tänker jag att jag är en sån som skulle smita från en brottsplats. Jag är ju så dålig på att kallprata.

/a

lördag 27 december 2008

typ sjukt snygg

Liksom HÄRLIGT att det äntligen handlar om en kvinna i SVTs julsatsning. Nu pratar jag självklart om Selma Lagerlöf i serien med samma (för)namn. Men SUGIT att det visar sig att Selma egentligen handlar om en jävla man som försöker sabba allt för henne. Liksom är inte hennes liv nog intressant ändå UTAN att handla om en man? Så jävla störigt. Första Siciliendelen var bättre tycker jag. Ändå totalt splittrat. En besvikelse. Dock oslagbart som vanligt att få se lite sekelskifteskläder. För att inte tala om en oerhört skrynklig Strindberg. Usch.

Hela natten igår och hela dagen idag har jag läst New Moon av Meyer. Sjukt beroendeframkallande. Det värsta med den där jävla kvasilitteraturen är att livet blir meningslöst utan den. På så sätt smart att skildra förälskelsen ur ett övernaturligt perspektiv eftersom det är precis så det känns när man själv är riktigt jävla äckelkär. Det krävs att man inför en övermänniska som är perfekt på alla sätt för att kunna förklara vad det sker när man har ramlat. Jävla skit. Jävla skit. Och sånt tror man på. Liksom EDWARD BITE ME!!!

Saken blir ju inte direkt bättre av att film-Edward är typ the hottest babe EVAH. Jävla Meyer. Jävla mig. Jävla Edward. Inte ens gossip girl-chuck är snyggare.

Gud vad jag känner mig som en tonåring. Men det här med att skriva deep shit har jag fan lagt av med. Det är så depressivt och eftersom jag enligt en säker källa har varit depressiv sen jag var barn antar jag att det är dags att lägga av någon gång.

Därför ska jag nu ta tag i nästa tegelsten om Edward.....tredje delen Eclipse. Say bye bye to någon sleep tonight liksom. Och syrran är på fest med sitt gamla gäng inne i stan så jag ska hämta henne någon gång inatt. Lika bra att vara vaken.......... EDWARD, HERE I COME!!!!!


/a

snygghetsidol 2009



Den här kvinnan, vilken puma! Hon ser ut som om hon är gjord av vispad grädde! Jag vill se mer sådant här, mindre solariebränna och benknotor.

/J

fredag 26 december 2008

Almqvist och den där känslan igen som jag trodde jag hade glömt

Jag åkte till w och låg på hennes soffa en stund sen åkte jag tillbaka hem och såg Selma på svt. Annars vill jag bara läsa. Distansen till Stockholm gör att jag blir förvirrad och ängslig. Besvärligt eller befriande, det vet jag inte. Det här med perspektiv har alltid gjort mig besynnerlig till mods. Om de kan skifta så snabbt som de ibland gör hur ska man då veta vilket som är det rätta?

Äsch.

Mitt största problem är att jag lätt känner mig fången och fastnad. Då blir jag huller om buller i huvudet och nervös i benen. Sen åker jag till w och ligger på hennes soffa. Hoppas att saker ska ramla på plats, lättar på hjärtat, tar en promenad, röker två cigaretter och vi pratar om att jag hamnar i samma situation gång på gång men en uppdaterad sådan. Nya människor, nya platser. Nya perspektiv. Fast jag har ju inte greppat det där med perspektiv. Det sa jag ju nyss.

Det går an.

Hade kanske Almqvist sagt. Frågan är om jag håller med honom.
Nu ska jag läsa Meyer. Jag ursäktar det med att jag precis läste en tegelsten av Pamuk. Då är det okej. Då går det an.

/a

gah!

Nej vi kan ju inte dra igång bloggskrället för att låta det falla in i koman igen. Menjag har fan inget intressant att skriva. Jag har inte gått utanför porten på två dagar! Jag hade tänkt gå och köpa mat men så kom mina föräldrar hit och mamma hade naturligtvis med sig ett ton julmat så nu kan jag stanna inne i veckor, om jag vill.

Och inga är hemma! Alla har rest bort över jul! Eller så har jag inga vänner?

Jag måste komma ut. Börjar bli galen här. Kommer mögla fast i soffan.

Har du sett filmen Papillon? Jag kommer att vara som han när han kommer ut efter sina år i isoleringscell. Likblek och sinnessjuk.

/J

Sex och sorbet

Andy, vad tyckte du om mitt sms igår? Glasklart, eller hur?

Det är först nu, vid tolv på natten, som jag har kunnat masa mig ur sängen för att äta.

Och ingen brakmåltid heller, bara lite apelsin och ingefärssorbet. Sorbet är bästa bakismaten. Läskande och lätt att svälja. Haha om något sorbetföretag läser detta får ni gärna använda den meningen som slogan.

Så kollar jag den här bloggen också. Sex och sorbet är allt jag orkar med just nu.

/J

jag dör



fuck proust. hellre hänger jag med edward.

/a

snygghetsidoler -08



/a

torsdag 25 december 2008

21 februari 2007

"Jag ska aldrig mer någonsin ha ett förhållande, ska inte! Lovar! Det blir bara så att man går med på saker man egentligen inte borde, man blir ett jävla våp liksom. Det är så, lovar. Hellre ensam och bitter!"

Hahaha

guuu va konstigt

eller?

7a
En dålig sak med mig är att jag alltid tror på människor när de säger att vi ska göra någonting fantastiskt. Sen skrattar alla åt mig när jag likt Ruth i Six feet frågar "när vi ska åka?".

Eller egentligen kanske det handlar om att jag borde umgås med människor som faktiskt gör saker och ting. Och inte bara går och handlar eller köper extra fin choklad utan åker till Paris då och då. Spontant så där. Och bjuder med mig förstås. Jag har ju inga pengar.

Eller varför inte bara en tur i skogen

då och då

/a

babysteps

Ute är det mörkt och kallt precis som i den där barnvisan. Själv ligger jag i mitt gamla flickrum med en tjock bok av Pamuk men omringas av tre katter som likt rituella galningar trampar runt mig mässande på kattspråk "We will make you one of us".

Annars har jag skrivit och det är ju fantastiskt.

/a

onsdag 24 december 2008

Juldialog

Min sambo (och älskade, sambo är ett rätt osexigt uttryck) Micke = M. Jag = J.

M, pratar i telefon: Ja men du kan väl ta med alla grabbarna och komma över hit sen på julaftonskvällen.

J: (tittar förvirrat upp från min laptop) Huh?

M: ja vi har massor av öl. Och vin! Och mat! Kom över bara.

J: Har du bjudit hit folk på julafton?

M: (en klockren imitation av ett får) Ehh.. hehe... har jag inte sagt det?

J: Nej!

M: Jo! Joooo?...

Fast det är lungt, det låter bara härligt. The more the merrier, och jag antar att han har några fester innestående sedan förra nyår då jag bjöd hem... tja, alla som mina champagneindränkta ögon råkade falla på trots Mickes stressade protester.

God jul hörni, hoppas ni har det fint oavsett om ni slår i glaset och tar en svängom med granen eller läser en stilla julklappsbok med släkten.

/J

Jul, jul, strålande jul... bah!

Många bloggar ju om att de gillar julen, att baka och pynta och framför allt: slå in julklappar. Jag gillar också allt det där. Framför allt om någon annan gör det åt mig.

Själv så pyntar jag mest av pliktkänsla någon dag före jul. Min sambo bryr sig inte så mycket heller. Härmdagen kom han hem med ett storpack julgranskulor (eller pumlor, som Andrea säger. Jag försöker pusha lite för detta norrländska uttryck men det är ingen som fattar, alla bara "va? Bumlor? Pumpor? wtf?") som han stolt gav mig. "Nu kan vi pynta som du har gått och pratat om" sa han glatt medans jag stirrade tomt på honom. JAG pratat om? Knappast hörru. Vi hängde lite halvengagerat upp några pumlor i den enda krukväxt vi lyckas hålla vid någorlunda god hälsa.

Julklappsinslagning känns ju ännu mer som ett sisyfosarbete. Julpynt kan ju iaf sitta uppe ett tag (typ tills i juni) men julklappspappret ska bara på för att rivas av så fort mottagaren fått paketet i sina ivriga små händer. I år köpte jag ett väldigt guldigt papper, jag hoppas på att mottagarna ska bli så bländade att papprets blingighet att de inte ser att inslagningen mest består av att jag knölat pappret som en boll runt saken inuti. Pappret, eller "pappret" luktar dock överväldigande kemiskt, tur att jag inte ger julklappar till några små barn (alltså, inte som att jag inte ger små barn julklappar av princip, jag är ju inte ond, jag hara bara inga ungar att ge till i år).

Allt det här låter ju lite bittert, jag hoppas på att inget julälskande spöke väcker mig ikväll för att visa mig alla mina framtida jular och yada yada. Jag måste vara pigg imorgon. Har fortfarande lite panikartad julklappsinhandling att ta hand om. Inget förmedlar julstämning som att hasta igenom Farsta C runt tiotiden på julaftonsmorgon medans man i ilsken stress kastar andra sista minutenshoppare ur vägen.

/J

tisdag 23 december 2008

nytt år, ny start?

Andy min lilla panda, vad sägs om att sparka igång det här åbäket igen?

/J

lördag 27 september 2008

Min förvandling till fisk

Ja jag tjatar mycket om arbete nu. DET ÄR FÖR ATT JAG INTE HAR NÅGOT OCH DET ÄTER LÅNGSAMT UPP MIG INIFRÅN!

Så jag går på arbetsintervjuer. Jag fick två jobb. Men eftersom jag är en snobbig jävel som tror att jag är menad för större och bättre ting sa jag nej. Det kanske... var... dumt. Klart jag inte tror att jag är guds gåva till arbetsmarknaden. Jag tror knappt att jag är guds gåva till något alls. Men jag har ju min examen nu och jag vill inte gå tillbaks. Min drivkraft är ren skräck. Måstelyckasmåstelyckasmåstelyckas trummar genom hjärnan min nätterna igenom.

Jag tror att jag vet varför jag får de jobb jag inte vill ha (kundtjänst, kassa) men hitills inte har fått de jobb jag vill ha. Jag har en oöverträffad förmåga att göra varje arbetsintervju till ett mysigt personligt samtal. Saker jag diskuterat med rekryterare:
  • Talövningar man kan göra för att mjuka upp stämbanden
  • Konstiga djur
  • Vad min pojkvän utbildar sig till och lämpliga skolor för honom (?!?)
  • Min pojvän i allmänhet (neeej, neeeeeeeeej WHY?!)
  • Varför man har fobi för djupt vatten
  • Att jag är rädd för att ta körkort
  • Andra jobb som jag hoppas på (?!?!?!! slå mig)

En förmåga att prata strunt som verkar personligt med vem som helst är naturligtvis en stor fördel i serviceyrken där man handskas med småsura kunder hela dagarna. Det är inte är fördel i en mediebransch med mördande konkurrens där "gullig" inte är högst rankat hos presumtiva medarbetare. Jag måste bli en piraya, en tjockhudad stentuff piraya som Visar Framfötterna och Tar För Sig



Före


Efter

/j

torsdag 25 september 2008

jag vill vakna med något tjockt, mjukt och hårigt i ansiktet

Det här är mina föräldrars katt:



/j

kameraångest

Klockan 13 imorgon kommer jag göra en av de få saker som jag avskyr i denna värld. Posa för ett fotografi. Inte ett galet kort från en hemmafest där jag kan döja min obekvämhet bakom en grimas, utan för en riktig fotograf och jag måste se... ja, hur måste jag se ut? Professionell, vuxen, trevlig, antar jag. Det är för de där krönikorna jag ska skriva.

Usch, jag hade gärna sluppit bilden så att folk bara kunde läsa texten. Nu kommer de se bilden och tro:
1, vad är det där för liten bimbo?
2, men shit tror hon att hon är snygg eller?
3, hallå bruden vi lever inte på 50-talet det här är faktiskt ett seriöst magasin och ingen maskerad.

Jag kommer nog köra på helsvart, fast det kanske ser för dystert ut, ok med en röd kofta då och ååååååååååh vad jobbigt!

Och som en seriös jävla skribent borde jag väl inte bry mig om det här, jag borde bara ha jeans och t-shirt, korsade armar och stirra in i kameran med Gulliousk blick. Så jag är väl en liten bimbo då.
/j

Och bordsskick var aldrig för mig

Ninaninaninana (ja det är officiellt hur introt till det där boktipsprogrammet stavas, google rekommenderar det!). Läs boken "höger hand, vänster hand" av Chris McManus. Otroligt intressant populärvetenskapligt om betydelsen av höger och vänster i naturen, genetiken, socialt och kulturellt. Den spänner alltså över väldigt breda ämnen och det är lite hisnande när han kastar sig från molekylnivå till det sociala stigma som vänsterhänthet har varit. Jag hade aldrig anat att vänster-höger, som jag knappt kan skilja på, är så intressant!

Jag har alltså inte riktigt greppat vänster och höger. Det kommer i alla fall verkligen inte naturligt. Om någon ropar "sväng höger" till mig är chansen 50/50 att jag faktiskt svänger åt höger. Det funkar om jag får lite betänketid, om jag tex. får klura ut vilken hand jag skriver med. Men det tar ju några millisekunder mer, och det kan bli problematiskt. Min körlärare var inte så glad åt det, särskilt inte efter att jag nätt och jämt körde på en dam med hund efter att han instruerat höger och jag promt svängt vänster. Jag tog aldrig körkort.

/j

dags att skära ner på sockret

Jag börjar tröttna på det här:




Vill ha mer av det här:


tisdag 23 september 2008

bakom mina glasögon kan jag... läsa modebloggar

Trots prettoglasögonen och reklamarpolon bankar ett skvallerlystet litet bimbohjärta hos mig. Jag fick 8 poäng på stureplans modebloggstest. En poäng från full pott. Jaeeh alltså jag LÄSER ju inte modebloggar, jag bara råkar typ hamna på dem ibland. Och om jag inte hamnar på en viss blogg får jag ändå läsa om den bloggens senaste inlägg på en annan blogg i en enda härliga metabloggsoppa. ELLER SÅ LÄSER JAG DEM ALLIHOPA, SLUKAR DEM GIRIGT!

Åh det var härligt, nu känner jag mig pånyttfödd, alldeles naken och sonad.

Apropå glasögon och stureplan har jag en hjärteknipande liten historia. Det här var några år sedan. Jag var på Laroy och dansade med en lejonmanad yngling från Lidingö. Han lutar sig fram, stryker bort håret från mitt öra och viskar "vad ovanligt att du har glasögon, det är ju inte så många tjejer som har". Och bara sådär förvandlades jag från dansant sexgudinna till det fyrögda freaket.

Det här vill du inte möta en mörk natt


/j

måndag 22 september 2008

låt oss tappa flickorna, tror jag hon säger. Aj?

Jag började youtuba gamla Russ Meyer filmer, snubblade in på Tarantinoklipp, slängde ett öga på japanska tjejgrupper, rodnade framför dykesplotation och häpnade över Kitten Natividads... tillgångar (inte jobbsäker googling, men hon var med i flera Meyerfilmer). Sedan hittade jag France Gall och fastnade.



/j

måndag 25 augusti 2008

som ett barn i godisfabriken

Det finns en sida som heter taaz. Den är egentligen till för att chics ska prova smink virtuellt. Men det är ju för bra för att hålla fingrarna borta ifrån.



så här glad skulle jag egentligen inte vara med hår från en afghanhund och fräsig make från åttiotalet.


Däremot blev ju Micke rätt söt, om han vore 40+ och gärna ville bli kallad Gudrun.

/j

lördag 23 augusti 2008

Would you hire me? I´d hire me. I´d hire me so hard.

Alltså det här med att skriva CV... Jag tycker verkligen att det är något av det mest retarderade som man kan göra. Inte själva CVt i sig, klart en eventuell arbetsgivare vill veta vad man gjort innan, men den personliga delen... huvva. Jag brukar oftast inte ha några problem med att skriva vad som helst, men när det kommer till att sälja sig själv tar det stopp. Så här skrev jag under rubriken Personligt: Jag är positiv, flexibel och stresstålig. Min stora erfarenhet av att jobba inom service gör att jag vet vikten av bra kommunikation och hur det avspeglar sig positivt på företaget.

När jag skrivit denna mening fick jag en allergisk reaktion, hela min kropp svällde upp i aversion inför dessa fruktansvärda floskler. DET ÄR SÅ DUMT! Det kan ju inte vara meningen att det ska vara så här, varenda arbetsgivare med hjärnan i behåll kan ju inte tycka att dessa floskelfester är i sin ordning. Ändå är det vad sådana där CVguideer på nätet rekommenderar.

Så här skulle jag vilja skriva under Personligt:
Hej hej jag heter Jessica. Jag har en massa erfarenhet av att handskas med jävliga kunder. För det mesta får jag dem att bli ojävliga och glada eftersom jag på riktigt tycker att det är viktigt med bra service, och inte i den floskliga meningen utan för att det handlar om att det är shysst att göra människor glada. Men ibland, om kunder är en inkarnation av Satan och bara helt omänskliga så blir jag rädd och gråter en skvätt på lagret. Men jag jobbar på det! Anställ mig.
/j

ps. poäng till den som fattar min otroligt vitsiga rubrik

torsdag 21 augusti 2008

Utkorgsbonanza

Igår återupplevde jag en bit av min ungdom. Var på baba sonic, legendarsik indieklubb, med min kära medbloggerska Andrea (som har slutat skriva här, wtf?) och hennes vänner. När vi kom dit vid tolvsnåret så var kön brutal. Eftersom jag i princip bodde där när jag var mellan 18 och 21 så tänkte jag bara glida fram och säga hej till vakten. Så jag stapplade fram (försök själv att glida efter triljoner glas billigt rödvin) och gjorde det. Han blev glad att se mig, och frågade hur många jag hade med mig. Fyra, sa jag och han lyfte på repet och släppte in oss. Det var verkligen inte min tanke att försöka hustla in oss så det var ju hur fint som helst av honom. I baren stod en tjej vars mor har varit min dagmamma så jag fick svinbillig öl hela kvällen. Också fint! Detta ledde till att jag skickade följande sms till min syster:

1. Öh full. Jätte! bajjjjs hehe! Jag ger sprit till alla, inte bra. Men fernet!

Tjaa... jag är sannerligen inte elegant när jag är full som en gnu. Och dessutom är jag lögnaktig, jag köpte inte sprit till folk, bara öl. Inte heller köpte jag fernet vilket så här i retroperspektiv känns väldigt sunt och bra.

2. Hej... Vad gör du? Jag är en dinosaur här. Hjälp.

Va? VA?! Andrea, vet du varför jag skulle vara en dinosaur? Dansade vi en dinosaurdans? Eller det slog mig just att jag nog menade att jag kände mig uråldrig, med tankte på att alla andra på baba är typ 17. Fyllelogik at it´s finest.

3. Priv ja massa

När min syster fick det här smset så förstod hon ingenting, och det gör inte jag heller (fast jag tror att priv=sprit). Hon undrade vad jag menade. Jag tog mig samman och skickade iväg:

4. Nej det är lungt. Jag ska åka hem nu!

Vilket jag gjorde och det var sannerligen på tiden. Vakten släppte in en dam men ut ragglade en kaja som promt begav sig till grillen och djuriskt länsade ett fiskburgarmeal.

/j

tisdag 19 augusti 2008

två spexiga systrar och en pojkvän

Så här kommer jag och syrran se ut när tyngdkraften tagit ut sin rätt:



Men än så länge är vi unga och freeesh. Se här bara vilken superkvinna min syster är. Hennes magnifika svall kommer straight outta en reklamfilm för balsam med superceramide X cell renewing ultra shine.


Här är jag med en läskig sörja i elegant glas:


Micke och jag hänger oss åt skamliga laster...


Sedan åkte vi in till stan!


/j

oj oj en olm!

Om jag hade varit bättre på matte så hade jag lätt läst natur på gymnasiet och förberett mig på en bana inom biologin. Det är så fantastiskt att det finns så mycket underliga djur, konstiga djur som man bara tror finns i sagor finns faktiskt här på jorden! Jag blir alldeles religös när jag tänker på det. Spana in den här olmen och förundras över att den finns:


Den kan bli hundra år gammal och behöver inte äta på tio år, det är typ det coolaste jag hört!

Det här är en länk där man kan fascineras vidare.
/j

lördag 16 augusti 2008

ibland behöver öppna dörrar slås in lite mer

Igår var jag och min syster på södra teatern. Jag drack öl och gestikulerade. Pratade feminism. Jag brukar inte prata om sånt så ofta, mest för att alla mina vänner tycker typ samma sak. Det blir inte mycket till diskussion om alla håller med varandra, eller för all del bildar enad front. Jag och söstra mi kom i alla fall in på sexighet. Hur man kan höra att feminism inte tillåter kvinnor att vara sexiga. Hur kul är det om alla går runt och ser likadana ut ska vi ha på oss unifrom och öhh ingen spänning mellan könen öööööh. Det är då man måste påminna sig om att sexighet som vi ser det idag inte är något naturgivet. Jag gav Föreläsningen för min syster. Möjligtvis sluddrade jag en aning. Sedan fick jag hicka. Poängen var i alla fall att det som idag ses som En Sexig Kvinna så klart inte alltid har gjort det. Tha sexy mama har kommit i alla former.


hot stuff för en sådan 24000 år sedan


riktigt sköna damer anno runt 1600


icke att förglömma, 1400-talets plockade hårfäste. Hittade ingen bättre bild, men poängen var att ju högre panna desto sexigare tjej. Så man plockade sitt hårfäste, gick runt med alienskalle och var oemotståndlig.


Jag tycker att det är trösterikt. Man är aldrig ful, fulhet och snygghet är inte skrivet i sten, det är bara idéer och det fina med idéer är att de kan ändras.
/j

fredag 15 augusti 2008

vi behöver något nytt, något stort, något pepp!

Läste du tidningen Darling? Jag läste den jämt när jag var en liten snärta. Prenumererade, hade darlingpåsen, dyrkade darlingredaktionen. Jag diggade Darling för att det var en tidning som kändes som en kompis. Mina kompisar brukade inte diskutera hur man fixar snygga bruna sommarben eller vilken kändis som har fått barn, vi brukade snacka tvspel, konstiga sexupplevelser och hur det är att bli stor. Det gjorde darling också! Darling var peppande, som en cool storasyster lugnade Darling ett ledset tonårshjärta och förklarade att allt kommer att bli bättre och att du är asgrym precis som du är. Under en tid när jag mest satt hemma och karvade mig själv i armarna så var Darling ett litet hopp.

Idag finns ingen tidning som Darling. Vad läser man idag när man sitter hemma med kalviga ben och ett bröst fyllt av olycklig kärlek? Läser man om Lindsay Lohans senaste fylla? Höstens nya heta underkläder? Att rutigt is the shit? Jag menar inte att moralisera. Sånt kan vara askul att läsa. Men det behövs något annat också, en motvikt. Jag skulle vilja se Darling resa sig ur graven, jag skulle vilja se Darling version 2.0. Och om ingen startar upp den på nytt så får jag göra det själv! (fast helst inte jag är för slapp)

De här borde skriva i nya supertidningen:
jag
Andrea
Camilla
Alla andra av mina vänner som när journalistdrömmar eller bara har en liten text inom sig.
Ewonne
Tanja Suhinina
Meidi
Hanapee
Hanna Fridén

För de är grymma tjejer som är pepp, var och en på sitt sätt (rim!).
/j

andreaaaaaaaaaaaaaaaaa

aandreaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaa
aaaaaaaa
aaaaaa
aaaa
aa
a

skriv då.

torsdag 14 augusti 2008

en favorit i repris

Här är en gammal godning som bloggare tar till när fantasin tryter: roliga googlingar som gjort att folk hamnat på bloggen.

I vår statistik leder "nakenbad" tätt följt av "pinuppa tatueringar" vilket inte kan ha gjort googlaren glad eftersom jag bara ondgjorde mig över dem några inlägg ner.

Priset för de roligaste går till "tomte skrämmer" vilket vi alla som sett morbror lulla in med pappermasken på sned kan hålla med om samt till "allt om tvestjärten" vilket man tyvärr inte hittar här. Kanske kan jag skriva allt om stjärten någon gång, jag har oanade anatomiska kunskaper.

/j

måndag 11 augusti 2008

Gymet - jag kom, jag såg, jag skrek av skräck

Gymet var en upplevelse. Flera rum packade med massa maskiner av blänkande stål och svart gummi och bland dem puffande och stånkande män som svingade hantlar. Jag kände mig väldigt malplacerad och fattade inte vad hälften av maskinerna var till för. De såg ut som medeltida tortyrredskap som fått en makeover á la tidigt åttiotal.

sätt en svart sittplatta och en hantel på den här och du har en egen gymmaskin


Men, inte nog med att det var fullt av läskiga tortyrmaskiner, de körde även med psykisk tortyr i form av spegelklädda väggar. Man kunde inte komma undan från bilden av sig själv, reflekterad fyrafaldigt och jag insåg att jag har typ världens största röv. Kände mig som stackars Sara Baartman. Seriöst, man skulle kunna balansera en tekopp på det där fanskapet, inte konstigt att jag alltid har kjol när det där är vad som döljer sig under. Bad paniskt Micke att visa mig nån shysst stjärtträningsmaskin. Tyvärr fanns det bara en, en spänstig stjärt är tydligen inte top priority bland tuffa kroppsbyggare. De är ju liksom inte där för att fixa till sitt utseende, nej nej, det handlar ju om manliga saker man måste kunna i dagens samhälle, typ strypa en björn med sina svällande biceps. Rövmaskinen var ändå ingen hit, jag var tvungen att liksom ligga över en slags trekant så att den felande delen pekade rakt upp i luften och man i spegeln kunde kika rätt in i min urringning och även ta sig en god titt på mitt svettiga anlete. Jag fann mig längta efter en drink och en stillsam bok.

Så gym var nog inte min grej. Jag vill ha en träning som är behaglig och svettfri. På tv-shop säljer de elektriska plattor som man ska spänna på sig och så tränar de en medans man sitter framför datorn. Det vore nog det ideala för mig.
/j

här ska lyftas skrot

Idag ska jag till ett gym. Jag har aldrig varit på ett gym förut. Gym är liksom inte min grej. Det här är mer min grej:



Dessutom heter gymet Iron Gym. Det låter tufft och hårt. Något för riktigt bastanta kroppsbyggare. Jag tror inte att jag kommer inge så mycket respekt. De hårda muskelknuttarna kommer antagligen skratta åt mig när jag försöker mig på en tvåkilos bänkpress i mina rosa velourbyxor. Jag har inte några häftiga gymkläder heller, nämligen. Gympapåsen eldade jag upp så snart jag slutade gymnasiet (nä men nästan. Gömde den i en garderob). Så jag borde skaffa mig en gymoutfit värdig iron gym. Typ det här:


/j

var det allt?

Är sommaren slut nu? Var det bara det här? Hela vintern har jag gått och väntat och väntat på den stora sommarsmällen, men så bidde det bara en liten tvåmånadersfjutt och nu är det rätt in i kylan igen. Och mörkret. Och isvindarna som pepprar kinderna med nålstick medan man hasar sig väg till bussen klockan åtta på morgonen. Tänka sig, vi har verkligen något att se fram emot!

Jag har svårt att förstå våra förfäder. Det kan inte ha varit de skarpaste knivarna i lådan som bestämde sig för att stanna kvar här uppe. Jag tror att majoriteten bara "näe, det här är fan för kallt och jävligt, nu tar vi våra stenyxor och björnfällar och drar ner till italien" men en liten grupp tyckte att det var för jobbigt att gå så de lata asen stannade här och nu får vi lida för det. Tack, hörni.
/j

söndag 10 augusti 2008

Tillbaka till kaos

Igår kom jag tillbaka til Stockholm efter att ha sovit som en klubbad säl alla tretton timmar sittlats från Boden C. Vilket aldrig händer. Sovandet alltså. Endera hamnar man bredvid någon snuskis så att man inte vågar slappna av. Eller så snarkar den bredvid. Eller så är man bara inte trött utan tänker på tusen saker tills huvudet blir fullt och trycker sig hjälplöst mot tinningarna. För att fly, vad vet jag.

Åt vegansk sushi med F och åkte sedan hem till honom och sov en släng. Blev lite full och såg Sx & the Cityfilmen som var mycket sämre än jag trodde. Sprang till tvärbanan och ramlade in hos Limpan som bjöd på Rom och cola. Alla som var där satt i en ring och berättade historier för varandra. Jag var en bra historieberättare. Jag berättade Limpans historier också, bara för att det var så roligt att få leva sig in. Sen åkte jag hem och somnade efter något kapitel in i Maja Lundgrens omdiskuterade Myggor och tigrar.

Vaknade halv fyra av att fyra av min roomies gäster dräller in. Efter ytterligare en halvtimme börjar dde bråka och skrika och en gör slut med sin pojkvän och tar en taxi i trettio mil för att komma hem. De kallade varandra horungar. Liksom.

Jag har exremt stora problem med att förstå människor som behandlar andra på det sättet. Jag fattar verkligen inte. Skulle aldrig ta något sådant. Aldrig. För andra verkar det tydligen vara vardag. Trist för kidsen, liksom.

Äsch. Nu ska jag göra något annat.

/a

lördag 9 augusti 2008

den berusade kocken

Författare, artister och så, dricker ibland för att frigöra sin inre kreatiovitet. Jag dricker för att frigöra min inre kock. Eller, såklart jag inte dricker bara därför, men det är onekligen effektivt. Vanligtvis är jag sämst i världen på att laga mat. Jag tycker att det är in till döden tråkigt. Brer hellre några mackor. Men när jag är full, som nu, då rinner inspirationen till! Då plötsligt för jag en invigelse att laga en italiensk/asiatisk quorngryta med soyablancherade nudlar, bara så där.

Är accidentally in drunk igen. Det blir ju alltid så trots mina goda intentioner. Skulle inte ut ikväll, sa nej till vänner som skulle till megadansgolvet på stureplan men nu sitter jag här och vaggar. Visserligen i god tid, ska upp om nio timmar så jag kommer vara fräsch som... diskmedel? Någon fräscht? Wc-block?

Var först på en spökvandring i gamla stan med min familj (och min pojkvän, han är ej min familj, det vore jobbigt). Min mamma har fyllt år och hennes present var att vi alla skulle få en guidad tur av en teatralisk snubbe i hög hatt. Han berättade om stockholms blodbad och hemsökta hotell. Det var mer intressant än jag trodde. Sedan gick jag och Micke till puben Magnus Ladulås där vi upplevde våra nyförälskade dagar. Vi var nämligen där på var andra date när vi försökte leka anständiga och förtränga att vi legat med varandra som vilda djur första kvällen vi träffats. Jag kände nyförälskalsen på nytt. Är sjukt kär i den killen. När jag ser honom på distans, när vi inte är hemma i vår lägenhet och pratar om hur vi ska betala nästa hyra eller om vem som ska diska, så återupptäcker jag hur fruktansvärt underbar jag tycker att han är. Eller, det är klart att jag vet det hela tiden, men ibland kommer det liksom i skymundan. Ikväll såg jag igen att han är fan så rolig och pratsam och okonstlad. Jag tänkte typ bli far till mina barn, här och nu men så kom hans kompisar och vi drack en öl till och sen skulle de till debban och jag var tvungen att dra hem. Jobbar imorgon. Det kommer att vara otrevligt. Det här inlägget har tagit all min kraft att stava rätt och jag tror inte att jag har lyckats.
/j

torsdag 7 augusti 2008

jesper, snart.

/a

onsdag 6 augusti 2008

trevlig lägenhet med händelserikt trapphus uthyres

Imorse stod en man ute i trapphuset och skrek "HOOORA öppna då jävla HOOORFIIIIITTA!". Han försökte komma in till hon som bor i lägenheten mittemot oss. Antar att hon inte var hemma, hur som helst så öppnade hon inte. Men han var ihärdig. Efter ett tag satte han sig på trappen och började skriva små lappar som han stoppade in i hennes brevlåda. Under tiden mässade han att hon var en hora, en jävla fitta, ett svin. Med förnyad energi gav han sig på dörren, bankade och skrek att att han ville ha sina pengar och att alla grannar skulle veta att där inne bodde en riktig HOOOORAAAA. Micke ringde polisen. När mannen i trapphuset hörde att porten där nere öppnades knögglade han ihop lappen han höll på att skriva, slätade till håret och reste sig upp. Så när polisen kom upp för trappan var han ett under av trevlighet. Han skulle bara hälsa på hon som bodde där. Nej, nej, det var inga problem alls. Polisen förde i alla fall bort honom. De sa att eftersom hon inte var hemma så var det väl lika bra att han ringde henne ikväll. Jag hoppas att han inte gör det. Om han kommer tillbaks ska jag fan pepparspreja aset. Genom brevlådan, för jag är en fegis.

Sådana här incidenter och det faktum att jag vaknade en tidig morgon i våras av att någon höll på att skruva loss skruvarna runt handtaget på dörren gör ju att tanken på flytt känns ännu mer aktuell. Fast det där med skruvarna var inte så farligt, personen på andra sidan dörren stack iväg när jag tände lampan. Man kan inte komma in i lägenheten genom att bara ta bort handtaget, men det var väl någon som var tillräckligt full/hög/dum för att tro det som försökte, eller en handtagsfetishist som inte kunde motstå detta blänkande stycke stålperfektion. Hur som helst så spikade Micke fast handtaget igen. Tyvärr spikade han fel så nu pekar det neråt, men man kan ju öppna dörren ändå.

Jag gillar ju att bo här. men jag kan tänka mig att om man bor här länge och vill flytta men inte kan och sådana där grejer händer titt som tätt så kanske man blir en aning... bitter. Så därför: flytta. Vi får hyra ut längenheten i andra hand. Någon som är sugen?
/j

tisdag 5 augusti 2008

Götet here i come

Det var nära att den här bloggen hette "i can´t get out of this town". Min idé, för jag kan ju inte det. Alla andra bara flyttar till Uppsala, Lund, Tokyo, Warsawa, Karlskrona, allt som inte är Stockholm och de som inte gör det har redan flyttat hit från någon annan stad. Alla utom jag. Jag föddes här och är fortfarande här. Enda skillnaden är att jag föddes norr om stan och nu bor söder om den. Wow liksom. Kulturkrocken är omtumlande, inte. Jag går fortfarande på samma gator som jag söp mig plakat på som 15 åring, handlar på samma HM som jag var på när jag var 12, samma klubbar som jag vart på en triljon gånger. Tror jag klagade så här i gamla bloggen med och jag står inte ut med mig själv om jag aldrig gör någonting, om jag plötsligt får barn och fastnar i Farsta tills jag dör och blir begravd på skogskyrkogården.

Ingen fel på folk som skaffar kids och bor kvar, men en unge nu vore som att ge upp. Nej, det vore att ge upp och resignera inför att jag är för rädd eller bekväm för att flytta, för att spara pengar och ge mig ut i världen.

Eller världen och världen, jag tänkte mest på Göteborg. Så jävla våghalsig är jag.
/j

söndag 3 augusti 2008

frankly my dear, I don't give a damn

Bakhumör. That is: smörgåstårta, chocolate chip cookies, wienerbröd, cheesecake och chokladtårta.

Igår: Almodovar, cigg hos westbang som ska till fjällen samt köra in i saker. Jag är alldeles för okoncentrerad för att köra bil.

På det stora hela: korsord

Och vill aldrig åka hem.

/a

lördag 2 augusti 2008

tebloggare, bliv vid din läst

En gång i tiden bloggade jag om te på bloggen Tefascisten men sedan jag slutade på mitt senaste terelaterade jobb har bloggen fallit i glömska. Min tepassion har också fallit en aning i glömska, det blir ju så när man inte är omgiven av blommigt doftade oolong och puttrande samovarer hela dagarna. Jag har visserligen en diger tesamling hemma, men mitt tedrickande har förringats till en snabb kopp keemun/earl grey blaning på morgonen och ibland en stark lapsang souchong som en käftsmäll efter en bastant middag.

Alldeles nyss så surplade jag dock i mig en kopp ljuvlig Tung-Ting (ljus oolong) och dess söta, blommiga arom med en lätt touch av kanel (ja, jag tycker att det definitivt är något kaneligt med den där oolongen) fick mig verkligen att inse hur mycket jag saknar mitt tenörderi. Jag vill jobba med te igen, skriva om det och upptäcka nya sorter att hänföras över. Sett ur läsarvänligt perspektiv är ju teskribent ett extremt smalt val, men det borde ju finnas någon som är lika insnöad som jag. Jag kan skriva för den personen. Och med det allt större teintresset så kanske denna skara kan utökas rätt snabbt? Min hemliga förhoppning är ju att jag ska kunna frälsa världen med te, att alla ska kunna uppskatta en gräsig gyokuro eller en robust assam eftersom te är en så fantastiskt mångfacetterad och nyttig och alldeles, alldeles underbar dryck.
/j
(btw Andy vad gör du? Gimme some snart!)

fredag 1 augusti 2008

aj aj aj

Igår var jag på: oliver twist, vampire lounge, bröderna olsson, bara bistro, försökte med debban men det var sån djävulsk kö så det blev after, medusa och kleins.

Idag mår jag... sådär. Och jag har tappat min jacka, min favvojacka som jag haft sen gymnasiet.

Skulle bara ut och ta en öl. Att man inte lärt sig, det är ju den magiska formeln som ofelbart leder till brötfylla och barhoppning utan dess like. Prova själva, säg "nä jag ska bara ta en öl" till dig själv och andra nästa gång du ska ut så lovar jag att det bli åka av.
/j

torsdag 31 juli 2008

jobbångest version 567

Jag skulle kunna plugga resten av mitt liv. Det är så skönt, man lär sig saker, får pengar varje månad, är ledig ofta och har jämt villiga vänner som vill ut och dricka öl. Men ack, nu har jag ju tagit examen och eftersom jag inte är hundra på vad jag vill göra med resten av livet måste jag se mig nödd och tvungen att jobba. Och det är fan inte det lättaste.

Först måste man hitta ett jobb. Till en början går man ut stort och söker jobb som man är utbildad för, jag började alltså terra lokaltidningar med patetiska mail ("jag kan skriva, korrläsa, jag kokar bra kaffe om inte annat, anställ mig!") och när det inte funkar så resignerar man och gör det man extrajobbade som under studenttiden (butik). Jag har ett hyfsat sommarjobb nu. Det var ju inte vad jag utbildade mig för, även om min avdelning är döpt till "public service" så har det inget med media att göra utan allt med att serva allmänheten med svar på frågor, toaletthänvisningar och växelkassa. Men arbetskamraterna är trevliga och lönen ok. Jag skulle kunna stanna ett tag och bara vänja mig vid att tjäna lite pengar. Fast tyvärr så kommer de inte behöva mig till hösten. Jag har fått ett litet jobb som krönikör också, inget stort, i en studenttidning som kommer ut några gånger om året. Pengarna för det skulle iaf räcka till hyran i september och det är ju hyran som skiljer en från avgrunden. Fast tyvärr skickade redaktören ett mail nyss och sa att de måste skjuta upp publiceringen av min krönika tills i december.

Så efter augusti så är jag på bar backe igen. Ångesten som kommer av att vara på väg att leva upp sina sista tillgångar utan att ha någon aning om hur man ska skaffa nya är min livskamrat nu för tiden. Jag behöver verkligen ett jobb nu. Anställ mig. Jag kokar bra kaffe om inte annat.
/j

klubbar jag måste gå till i sommar

1. Berns. Det är ju helt sjukt att jag bott i sthlm hela mitt liv och ändå aldrig satt min fot i denna anrika ölhall..

2. Riche. För jag har aldrig vart där heller. Försökte smita in en sen natt när jag var 18. Sa att jag var stammis. Vakten trodde inte på mig.

3. Mer hotellbarer! Ikväll blir det sjöfartshotellet.

4. Vad som helst som inte ligger på söder, det får vara nog nu.
/j

HÄNT I VECKAN

Om det är någon som har missat det kan jag ju tala om att jag är tillbaka i Boden, mina drömmars stad, tillika min födelseort. Under de få dagar som jag har varit här har jag hunnit lida helvetets alla kval, blivit berusad, ylat mot månen och fått tag i en hel kasse med böcker som har klassikerpotential. Så kan det gå.

Appropå helvetets alla kval, jag säger bara en sak: bodypump.
Syrran är ju något av ett träningstjej. Så här på senare år alltså. Jag tränade som en gris på högstadiet. Men inte nu alltså. Så när jag kommer släntrande från tågstationen och knappt har hunnit slumra till i någon dag eller två i det makliga norrbottniska tempot så frågar hon om jag inte vill hänka. Jag säger ja.

Väl där är det ett jävla frustande och stönande och de muskler som jag trodde att jag hade hade bevistats odugliga. Man använde sig av en stång som man fick lasta på hur mycket man ville på och sen skulle man trixa runt med den. Fett jobbigt. Två dagar efter denna förödande muskulära uthållighetstävling har jag legat i koma. Kroppen har känts som en astronauts och jag har knappt kunnat köra bil eftersom mitt lår börjar skaka av att hålla nere kopplingen. Komplicerat.

Nåväl. Idag börjar äntligen träningsvärken släppa. Thank God. FUnderar på att klippa gräset idag. För att hjälpa mam och så. Hoppas min kropp är redo. Ni kanske tänker er en liten gräsplätt men vår tomt är rätt stor. Det kanske tar tre timmar eller så innan man är klar.

Eller så kanske jag fortsätter läsa Donna Tartt.

Igår i alla fall. Loppis i Svartbjörnsbyn. Hela släkten var där och hojtade på auktionen. Och ÄNTLIGEN fick jag höra vad min morbror Alf EGENTLIGEN sa till björnen han mötte i skogen förrförra sommaren. Alf är en av de få riktiga KRAFTKARLARNA som finns kvar här i världen. Lugn och trygg och skrattar skrockande och har gråsprängt skägg och grova nävar som inte lägger tid på sms direkt. I alla fall. Han mötte björnen. Han snackade med den en stund. Nu har de någon slags pakt, vad vet väl jag. Jag har varit sjukt nyfiken på det där i två år snart och igår knuffade mamma fram mig framför sin bror och sa "Andrea skulle vilja höra om när du mötte björnen". Och jag rodnar och skrapar med foten i backen och så får jag höra. Och nog såg han allt lite nöjd ut av att dagens ungdom intresserar sig för det vilda. Han skulle bara veta. Efter att jag har sett Grizzly Man kan det ju vara bra att veta att man ska nämna Alfs namn när man hamnar i ett björnbo i en riktig knipa. Då kommer de nog att lämna mig ifred..


/a

måndag 28 juli 2008

tant Jessica

Jag fruktar att åldern börjar ta ut sin rätt. Ja, jag är 23, jag borde vara pigg som en nyutsprungen ros om än inte lika fräsch men bevisen är överväldigande: idag höll på att förvandlas till min mamma, eller farmor (inte mormor, hennes liv var bra mycket mer party än mitt). Idag efter jobbet så skulle jag till exempel in till stan lite snabbt för att köpa nödvändiga grejer, sånt där som man behöver lagra upp sig på ibland, strumbyxor, bodylotion, stödstrumpor. Går av vid t-centralen eftersom det är enklast. Under hela tunnebaneresan dit hade jag irriterat mig på de unga män som satt bredvid mig och pratade högt samt luktade öl. De störde mig när jag försökte läsa! Kollektivtrafiken ska ju vara till för alla, faktiskt, unga herrn, sa jag inte till han som satt närmst. Men jag ville, och en dag så kommer sniprösten leta sig ut ur min strupe utan att jag kan hejda den!

Uppe på t-centralen förvandlas jag till Magdalena Ribbing och tänker uppretade tankar om dessa slafsiga kläder som gemene man hafsar runt i så fort det bli över 15 grader. Och så lättklädda folk är! Överallt grisrosa lår och rödfnasiga ryggar. Jag fläktade mig besvärat och drog min lilla diskreta bolero hårdare runt axlarna. Ja, jag går ju inte och exponerar mig på det där ohyfsade sättet! Korta shorts, sådana där hotpants mitt i stan, ska det vara något det?! De överfulla butikerna med pulserande reahysteri blev för mycket för mig och med oförättat värv trippade jag ner i underjorden igen för att ansluta mig till bussen som skulle föra mig hem. Dock hann jag få mindre hjärtsnörp av en sjavig man som snortade i sig något från en bänk innan bussen kom. Med ett resolut grep om handväskan bökade jag in mig i bussen så att jag fick en sittplats.

När jag kom hem fick jag ett erbjudande om ölhäng på Nyfiken Gul. Jag övervägde det lite lätt medan jag vattnade växterna på balkongen men sedan kom jag fram till att det är en dag imorgon också, samt att sånt där öldrickande ju är hemskt oekonomiskt. Istället kröp jag ner i sängen med en mustig deckare som utspelar sig på den engelska landsbygden och lite lyxig chockladglass. Man måste ju få unna sig ibland. Nä, nu ska jag göra en kopp örtte innan jag går och lägger mig. Godnatt raringar!


/j

Vad hände med Yelena Yemchuck?



/a

söndag 27 juli 2008

Grizzly Man (var även förtjust i rävar)

Okej. Grizzly man var ju helt klart galen i huvudet och kroppen. Detta då med gällande normalitetskrav (vilka är kroniskt abstrakta). Jag vet att det finns en "manlig" föreställning (som bland annat visades i filmen Into the Wild) om att just Mannen har sitt ursprung i naturen, att Han ska söka det vilda och otämjda i sin själ och förenas med vildmarken. Att Han likt hunden Buck i Skriet från vildmarken hör ropet från vargarna and so on and so forth.

Såg nyss på Grizzly Man och ja... helt tokig var han ju inte. Vet inte varför jag drog upp det där genussnacket men jag antar att jag vill komma till någon slags slutsats att jag tror att de flesta/alla har något slags calling i sig. Vare sig det är efter just VILDMARKEN eller efter sinnesro (som kanske uppnås genom att omges av myror och träd eller stå och glo ner i älven etc.). Alla snackar ju om frid. Lugnet. Jag gör också det, liksom. Älskar norrbotten. Gör verkligen det. Det är inte samma värld som Stockholm alls, vilket kanske inte låter så konstigt men du fattar inte det där om du inte har varit här. Stockholm må vara en djungel ibland, och det är ju inte direkt som att jag har tagit en ryggsäck och traskat ut i skogen.

Dock drivs jag ibland av någon slags ouppfylld längtan efter att isolera mig. Ända sen jag var sexton och låste in mig i ett kalt rum i tre dagar för att hitta någon slags grund. Vilket jag aldrig gjorde. Men jag vet inte.. Grizzly Man var ju ett freak. Lätt ett freak. Men han gjorde ju i alla fall något som gjorde honom lycklig, han upprepade det gång på gång. I may die tomorrow but I love my life, would never change it, I love the bears love them they are my babies..

Och så vidare.

Okej att han kolavippade. Okej för det.
Men någonstans är det ändå eftersträvansvärt. Tänk om alla hittade sin livs björn. Oavsett om det är bokföring eller balett. Jag vet inte vad min björn är. Ibland känns det som att jag ser den men sen lufsar den tillbaka in i skogen. Oftast orkar jag inte ens leta.

Det är nog det som stör mig mest.

/a

superklänningen

Jag har fått en försenad julklapp som är helt overklig. En skräddare ska sy upp en klänning åt mig. Helt gjord för min korta kropp, jag kommer inte behöva lägga upp den eller nåt. Fatta vad lyxigt. Jag tänkte mig något i den här stilen:


/j

fallosfest

Min pojkvän Micke fyllde 25 den 25:e. Så vi åkte ut på landet och tog med oss massa vänner. Det var roligt. Brötfylla framåt kvällen. Nakenbad. Hjärnan inte kapabel till att skriva mer avancerat än så här. Jag fick se de ädlare delarna på Mickes bekantskapskrets. Jag sa att det var för mörkt och att jag är så gott som blind utan glasögon. De skuttade i vattnet så att härligheten studsade. Men jag ljög, jag såg allt, allt! Som den snusktant jag är så satt jag på klipporna och lyste på dem med ficklampa när de kom upp. Inte för att de var generade, min pojkvän hade inte brytt sig om jag så lyst på honom med strålkastare. Han sprang fram och tillbaka, i och ur vattnet, hoppade, dansade, poserade och dök som ett väldigt berusat och lyckligt dampbarn. Jag tror att han är som mest tillfreds när han är full och naken. Jag nöjer mig med att bara vara full.

Idag låg vi alla på stranden, utslagna, hade inte ens kraft att vifta bort de mordiska bromsarna som kalasade på våra alkoholstinna kroppar. Det var ju som fri bar för dem.

Tänkte lägga upp bilder med glömde kameran på landet. Får ta det sen. Här är några iaf:


födelsedagsbarnet Micke till höger och hans kusin Erik i stilig hatt


jag, Erik och min ölglada syster Josse

/j

fredag 25 juli 2008

I en park nära dig

Jag och Djoko intar Tanto med smoothie och kaffe i varsin hand. Sätter oss i trädets skugga. Efter någon sekund lägger jag märke till en tjej som ligger ner i en väldigt kort klänning utan några underbyxor. Jag tycker att det dråpligt. Sen pinsamt. Sen jobbigt. Ännu jobbigare blir det när jag ser att det sitter en ensam man några meter snett bakom oss som också har lagt märke till den till synes ovetande blottade tjejen. Han flinar och fipplar med sin mobil. Jag står inte ut. Jag och Djoko flyttar oss från utsikten över hela härligheten. Sen hade det väl inte varit något mer med det om inte mannen hade flyttat sig till den plats som jag och Djoko precis befunnit oss på. Närmare tjejen. Med full insyn.

Detta fräcka drag gör mig mycket förbannad. Och obekväm. Djoko säger att jag borde gå och berätta för tjejen vad som sker med hennes rumpas integritet. Jag tvekar en sekund. Sen gör jag det.

- Ursäkta men du har ofrivilligt fått en åskådare. Där.

Jag pekar.

(På mannen inte på rumpan)

Hon tackar. Hennes pojkvän och hans kompis stirrar på mannen. Han vänder sig åt ett annat håll. Tjejen drar ner klänningen. Jag andas ut. Sen börjar mannen stirra med hatblicken åt mitt och Djokos håll. Det gjorde inget.

Vad är grejen med snuskäckel? Skäms de inte? Och varför i helvete hade hon inga trosor? Varför? Lite för mycket Britney för min smak. Faktiskt.

/a

I jakten på det försvunna danspalatset

Vad är väl en bal på slottet när man istället kan äta på Restaurang Orkidé på Medborgarplatsen. Satt en stund och väntade på ett bord och då glider värsta wannabe-amerikafamiljen in bakom oss. Pappan, en hiskeligt fet man iklädd gigantisk rosa skjorta och gigantiska shorts, mamman, en blond sak som var ungefär en femtedel av sin man och dottern. En blond going really fat. Ahapp. Vi får bordet bredvid dem på uteserveringen och jag ser hur F suckar tyst och tänker att "åh nej nu måste vi lyssna på deras högljudda konversation hela middagen när de pratar om hur de älskar konsumtion och blablabla". Jag tänkte likadant och drog in stolen så att mina revben pressades mot bordet framför mig när pappan skulle passera bakom mig. Rätt beklämmande var det. Anywho.

Jag dricker dyrt vitt vin och blir småfull. Jag och F pratar på om livet precis som vanligt. Vi får maten och vi äter maten och det är fantastiskt gott trots att F fick ägg i sin mat (vilket han har slutat äta) (vilket jag inte visste) (vilket gjorde mig stolt) (att han slutat med ägg alltså). Sen märkes jag det. Familjen är knäpptyst. De säger inte ett käft till varandra under hela middagen. De bara glupar i sig sin mat. Tyst och forcerat. Koncentrerat. Likt hundarna åt de för livet, som om det var deras sista måltid. Och ingen säger något. Tills de har ätit klart och pappan ber om dessertlistan. De beställer. De blir serverade. Dotterna får ananasglass. De vuxna vill ha friterad banan och glass. Har fortfarande knappt sagt någonting. Jag väntar. Jag känner på mig att nu kommer något att hända. Pappan torkar sina svettblanka händer på tygservetten bredvid sig. Hejdar servitrisen som precis passerar och öppnar munnen.
- Fröken!
- Ja?
- Jag vill ha mer sirap.

Och sen fortsätter de att vara tysta. De får sin sirap.

Vi lämnar amerikanska familjen bakom oss och glider in på Pet Sounds bar där jag intar en trevlig hallondrink. Vidare till Bara Vi också på Skånegatan. I sann JD-anda beställer jag en Appletini. Sedan en bellinivariant som smakade som spunnet moln. Sen är klockan halv ett och vi tänkte hinna med sista tunnelbanan vid Mariatorget. På vägen dit inser jag att en dans aldrig är fel och ringer till petite Jessique för att be om adressen till närmaste danspalats. Hon vet inte. Därför hamnar vi i kön till ett reaggeställe men den står lika stilla som vinden i en isolerad öken. Därför beger vi oss hemåt men hamnar på Debaser slussen. Och äntligen får jag dansa. Dansa. Och jag dansar. Har inte ens tid att beställa öl eftersom jag måste dansa. Har inte gjort det på alldeles för länge. Och F är med mig i hastighetskurvorna. Han var fantatistisk.

Och nu ska jag snart träffa Djoko för att sen åka hem och packa och sen sätta mig på tåget i tusen timmar. Djoko var tydligen också på Debaser igår. Tror han. Bara det säger väl en hel del om att vi inte har blivit för gamla för att ha kul.

/a

torsdag 24 juli 2008

Överraskningsdejten

Efter att ha sovit en stund på jobbet bestämde jag mig för att ordna en liten överraskning. Klädde på mig mammas gamla brudklänning och några juveler och tog Saltsjöbanan till Sibas palats. Drog några halsbloss och sen kom F ut, blev förvånad och picknicken kunde börja. Inhandlade billig materia på Willy's och åkte sen till Gamla stan där vi satte oss vid vattnet och tävlade i vem som kunde spotta olivkärnor längst. Jag förlorade. Jag är urbota dålig på att spotta alltså. Jag är som han i Gummi-Tarzan innan han träffar häxan. Kass, that is.

Vidare till Stampen för ett glas rött och ljuva toner av den senaste avdankade jazzsaxofonisten men det var för fullt för en romantisk rendez-vous så vi hamnade istället på Akkurat och inhandlade spexig, ovanlig och mycket dyr öl. Han köpte någon honungsvaiant och jag någon röd från London. Min var fantastisk. Tacka fan för det, 74 kronor kostade aset. Efter ölen och några fantasier om att det är en upptäckt drake som har tvingat överheten till att stänga ner Södertunneln går vi vidare mot Mariatorget.

När vi kommer runt hörnet påminns jag snabbt om att det var onsdag och att onsdag is BABA NIGHT. Kön är ringlande lång av diverse artonåringar. Jag känner mig alldeles för uppklädd i mormors gamla juveler och F stönar till och säger "Jag ställer mig INTE i den där kön". Jag svarar något i stil med att jag känner mig tusen år gammal. För att befästa det påståendet gider vi in på Rival och sätter oss i baren högst upp för att sluka en dry martini. Hade ju redan börjat så bra med den dyra ölen, varför inte fortsätta spendera? Liksom.

Nu sitter jag i mina Turkietshorts och känner mig olovligt pigg. Ikväll fortsätter dejten. Jag är lovad en coctail.

/a

onsdag 23 juli 2008

inga snyggingar på mig tack

Jag såg en tjej idag som hade en pinuppa tatuerad på armen. En söt tjej med en yppig, timglasformad, långbent 50-tals barbie på armen. Inget fel på pinuppor, men jag skulle aldrig vilja ha en på armen. Liksom, gå runt med någon som är snyggare än en själv på sig själv. Jag tror min bikiniångest skulle öka exponentiellt om jag tvingades stirra på en kropp som var mycket hetare än min varje gång jag speglade mig.

Att tatuera en dylik dam kanske man gör för att man på någon vänster vill hylla den kvinnliga formen, men min egen form skulle ju bli hånad om jag gaddade in en. Men om jag var tvungen, verkigen tvungen, skulle jag skaffa en som var valkig och hårig.

så här ser jag inte ut i bikini

tisdag 22 juli 2008

mina manliga drag

Jag gjorde en sån där celebrity look alike grej, då man får veta vilka kändisar man är mest lik. Och resultatet blev ju... sådär. Fast jag måste ju erkänna att det knappt går att se skillnad på mig och han Freeman Dyson.



/j

hej bloggen

Känner mig smått bakfull och hälsosamt nog så är det rätt ovant vid den här tiden. Stegade upp ur min kuddindränkta säng vid tio-i-sex-snåret, käkade en hälsosam frukost (eftersom min träningsfreakade roomie gör mig nervös och får mig att skippa marmeladen. DOCK SKULLE NI SE MIG PÅ KVÄLLARNA INNAN HON KOMMER HEM!!) och sedan glider man in i tunnelbanan för att inta första läsposition på väg till jobbet.

Resten av dagen består av att växla mellan tre saker: promenera, läsa Faulkner och sova. Jag älskar att få betalt för sömn. Säg det bara inte till någon.

Sen vid halvfyratiden blev jag farligt sugen på spirits så jag ramlade in på systembolaget i jobbkläderna bestående av ett par asfula blå jeans (f.t. record jag har ALDRIG blå jeans) samt en liten barnt-shirt med findus ur pettsson och findus-tryck. Svettig ful och snart full. Och bredvid mig går den lilla älvan J i sin gula 50-talskjol och en bedårande småblommig blusgrej. Kort och gott, låt mig presentera the Beauty and the Butch.

Tänk om Chuck hade sett mig.

Mer news.

En blondin vid namn D har nästan blivit överkörd av en Finlandsfärja. How cool is that?! Jag fick stora darrpaniken när han berättade det. Jag har alldeles för bra inlevelseförmåga. Dock något att skryta med på CV:t. Finlandsfärjan alltså, inte inlevelseförmågan.

En ny dinosaurieserie på omöjliga Kanal 9. Inte hotter than JP men definitivt tillräckligt för att få mig att utsöndra några åh och wown. För att inte glömma de mer elitistiska hmpfen och hmmen vid åsynen om någon slags släkting till en pterodaktyl.

Fredag åker jag hem. Tretton timmar nattåg och sittplats vid gången. Ingenstans att luta huvudet. Datorns batterier håller bara tre timmar. Men lätt värt. Hemma väntar mamma och ingen galning våningen ovanför som vrålar DÖDA MIG med dödsångesten hängande i halvtonerna. Idag pratade jag med roomie om galningen. Freaket på sexan. Hon tyckte att vi skulle börja svara. Med typ: "VI ÄR HÄR FÖR DIG!!!!"

Hon är galen.
Alla är galna.
Snart kommer han att sätta igång.
Inatt tippar jag på ungefär 23.29.

Jag kanske inte överlever natten.

/a

en bild säger allt



Allt en förfest behöver: vän, vin, popcorn, vattenpipa, dator.
/j

fylla och sex

Idag har jag och Andrea, min kära medbloggerska, druckit indiechampagne (Chapel Hill mousserande) i Tanto. Jag var först motvillig eftersom jag senare på kvällen skulle träffa en från tradera som ville köpa mina skor och att vara smålullig då skulle kännas lite genant. Att träffa någon efter vinhävning i ett förortsköpcentrum för att sälja ett par skor känns lite... lite fel. Även om jag är övertygad om att dylika transaktioner sker varje dag i min kära söder om söder om söder förort.

Nu blev det så att jag var en aning vindoftande ändå när vi möttes för skoöverlämning. Jag hoppas att hon som köpte dem tror att jag är väldigt folkskygg och därför var tvungen att dränka en pava innan jag kunde ses. Då kan hon ju dra en historia om alla de underliga figurer som huserar på tradera, precis som jag brukar göra.

Men i alla fall, jag och A satt på gräset och tittade på hundar och gamla ex, sånt som befolkar Tanto en sommardag som denna. Vi pratade om behovet av förändring och om personer som får en att se på världen med nya ögon och om sex. Så klart. Jag berättade om hur böcker som "Hästarnas dal" vilka jag slukade som tioåring fuckade upp min syn på sex. Jag trodde verkligen att första gången man låg med någon man var kär i så skulle man tillsammans uppnå den ultimata saligheten i konvulserande paroxysmer medan man ystert skrek ut varandras namn. Möjligtvis skulle man även ligga på en björnfäll i en grotta á la Ayla och Jondalar. Detta gjorde att vi kom in på hur oväntat det skulle vara om man skrek ut sitt eget namn under passionens höjdpunkt. Jag ska börja med det, bara "åh JESSICA DU ÄR SÅ BRAAAA JESSSIIIICCCAAAAAA!!!". Min pojkvän kommer att bli så förvånad.
/j

sex and the city: the mystery

Jag är inte biologist. Jag tror inte på att jag har något mystiskt gemensamt med alla andra kvinnor som jag inte har med män. Jag ser inte kvinnor som en enhetlig grupp med i grunden samma tankar och önskningar. Jag känner mig liksom inte besystrad med resten av kvinnligheten, inte mer än vad jag gör med manligheten. Men enligt min högst ovetenskapliga undersökning så finns det något som förenar svenska kvinnor i alla läger. Något som både indiepandor och emotöser, punktjejer, förortsflickor, bratbrudar och kontorsdamer har gemensamt. Jag pratar om sex and the city: the movie.

Seriöst, alla mina vänner vill se eller har sett den. Mina systrar. Min pojkväns lillebror kompisars flickvänner (puh!) som jag har absolut inget gemensamt med och alltid känner mig tounge-tied (finns det någon bra svensk synonym?) inför har sett den. När jag inte har en aning om vad jag ska prata med dem om kan jag alltid prata om sex and the city. Och grejen är att jag inte har sett den. När jag säger det så har alla tjejer som jag berättat det för utan undantag utbristit att vi kan gå och se den tillsammans. De ser gärna om den. Det får mig att undra vad som egentligen är så härligt med den där filmen. Att det är fyra bruttor som är vänner? Att de har sex och pratar om det? Att huvudpersonen verkar tjäna absurt mycket för att vara krönikör? Eller är det för att serien har ett rykte om sig att visa frigjorda kvinnor och skildra kvinnlig vänskap som den är "på riktigt"?. För det där sista stämmer ju inte. Om man kollar på några avsnitt av SATC så ser man ju att det i mångt och mycket fortfarande är fullspäckat av samma gamla sexism, bara förpackat i snyggare skor. Men fan, jag vill ändå se filmen.
/j

ännu en dag som börjar 05.50

1. Min psycho killer maniac-granne börjar alltid skrika "DÖ!" och "DÖDA MIG" vid tjugotvå minuter i tolv-snåret. Det börjar bli tärande.

2. Chuck Bass är så sjukt het att min dator blir överhettad av att titta på några avsnitt Gossip Girl.

3. Nuförtiden ser ni mig mest troligt på tunnelbanan, skrattande som en galning á la min granne till Sture D och hans surrealistiska prosa. Helt stört faktiskt. Jag kan inte låta bli att tänka "om man skriver sånt, är man inte liite vrickad i alla fall?"

/a (bråttom!!!!!!)

måndag 21 juli 2008

när man är gammal och vis

så visar det sig att sånt man trodde när man var yngre (alltså för något år sedan) inte alls stämde. Se här bara, en liten lista jag skrev i vår gamla blogg:

Jag har en grej för:
1. Killar som är riktigt bra på något kreativt, som målande, musik eller skrivande. Vad gör det mig till, groupie?
2. Killar som jag kan diskutera böcker med och som kan rekommendera mig böcker.
3. Några dagars skäggstubb.
4. Killar som vet mer än mig inom vissa ämnen och kan lära mig saker om det.
5. Hans hand runt nacken när vi går.
6. Nu kommer jag inte på något så jag frågar Andrea. Hon säger att jag har en grej för män som behandlar mig som en dam, och det stämmer nog.

Ok, nu lever jag med min pojkvän. Vi träffades för ett och ett halvt år sedan och det är verkligen ett superbt förhållande. Men nu ska vi se hur bra han stämmer in på den där listan:

1. Njaee, de sköna konsterna är inte riktigt något för min man. Han har skrivit någon låttext ibland. För det mesta är de snuskiga och ska sjungas när man dricker bärs.
2. Eh... min älskling har typ läst Sagan om ringen och där med basta. Han klagar över att böcker tar för lång tid och att han inte kan koncentera sig. Så nej, han skulle inte kunna rekommendera mig en bok. Förutom Sagan om ringen.
3. Ok jag är fortfarande en sucker för skäggstubb men eftersom han har det så ofta har jag också insett att det är bara kul när det sticks de första gångerna.
4. Njae, han kan mer om World of warcraft än mig. Och han är bättre på att laga mat. Annars är det alltid han som frågar mig om saker. Jag menar inte att låta elitistisk. Det är bara det att han hoppade av högstadiet och jag har tragglat mig igenom en kandidatexamen. Och det är helt okej. Jag har insett att förmåga att göra en Foucaultsk diskursanalys och briljera med Kants tankar om det sublima inte gör en till en bättre/nöjdare/fullvärdigare människa. Det gör varken till eller från, faktiskt.
5. Spot on på den fortfarande. Han gör det.
6. Om man med "han behandlar mig som en dam" menar att han är väldigt generös, alltid får mig att känna mig välkommen och ända sedan första gången vi pratade fick mig att känna mig fullkomligt avslappnad så ja, då behandlar han mig som en dam. Å andra sidan så yttrade han just orden "om du inte går in och duschar nu så går jag och bajsar och sen kommer du inte vilja gå in där" vilket får damen i mig att begå hariakiri.



"psst, mindre bajs älskling"


/j

djurorama

Allt blir lite roligare om djur är med. Eller gud, nej, inte ALLT jag vet vad du tänker, men säg en promenad, den blir ju mycket mer spännande om man går förbi en fårhage och kan klappa får lite grann. Man bara går där och pratar med sin vän och plötsligt så finner man sig upptagen med att försöka truga i en annan livsform maskrosblad. Spännande värre, och något sådant hade aldrig hänt om man bara promenerat med sin vän eftersom hon inte äter maskrosblad.

Idag har jag alltså matat får. Men inte bara det, jag har dessutom brottats med en stor hund, haft en gosorgie med två katter och försökt dressera två guldfiskar. Nu känner jag mig som ett med naturen, väldigt harmonisk. Och allergisk.
/j

donera här

Hoppla hoppla, nu är det någon som har bjudit på mina emosockor på tradera. Hoppas de går upp till åtminstone... 30 kr. Ty jag är så pank att jag inte längre har vänner utan bara sugarmamas.

Snart lön, snaaaaaaaaaaaaart jag kommer kanske dö svältdöden innan dess. När jag flyttade hemifrån så klarade jag mig på 1500 efter att hyran var betald. Ingen matvara fick kosta över 10 kr. Ändå var jag jämt ute och festade och klubbade som attans. Kanske berodde det på att jag hävde en liter vin på förfesten, kanske på att knäckebröd med linser var en helt ok middag. Vad har hänt, min kropp har blivit gammal, den kräver finöl och fettsprakande middagar samt har börjat föredra kvalité framför kvantitet. Hur ska det sluta? Antagligen med att jag tillbringar mina sista dagar på divan och blir matad med guldpläterad tryffel och champagne från 1920-talet. Det är onekligen något att se fram emot.
/j

söndag 20 juli 2008

en gång tyckte jag att det vore kul med en t-shirt där det stod < body > på framsidan och < / body > på baksidan

Måste säga att det känns uppfriskande, nej, askul att få knåpa med koder igen. Även om det är på en sjukt låg nivå och även om jag har gjort bilderna i paint. Men ändå, ändå! Jag har till och med dissat en amorös pojkvän för att jag var tvungen att bara skriva färdigt den här koden... så nu spelar han wow vid sin dator och jag htmlar vid min. Sexigt värre.

andrea, bli inte förfärad när du ser denna körsbärsorgie. Det är mest ett test. Det går att ändra, både bakgrunden och rubrikbannern. Vi får komma överens om något.
/j

en kanin är en kanin är en kanin

Jag jobbar ibland i en butik som säljer massa spännande grejer, till exempel ett gipsblock ur vilket man kan gräva fram ett dinosaurieskelett (vilket vore den perfekta presenten till Andrea), insektsluppar och mjukisdjur i form av diverse exotiska djur. Det är många barn som handlar, många barn som lägger svettiga hopskrynklade tjugolappar på disken och shoppar upp veckopengen. Idag tultade en liten tjej fram till mig. Hon hivar upp ett murmeldjursmjukisdjur (ett ord man inte skriver så ofta!) och ler glatt och tandlöst.
- Äj det häj en kanin? säger hon.
-Öh, näee säger jag och vänder på djuret medans jag förösker klura ut vad etiketten med "Yellow bellied marmot" betyder.
- Inte en kanin? säger hon med darr på läppen. Hennes pappa uppfattar situationen.
- Jo det ÄR en kanin stumpan, utbriser han och ger mig en vädjande blick.
- Ja, jo, säger jag, SJÄLVKLART är det en kanin. En sorts kanin ja...
De betalar för kaninen in spe och flickan rusar glatt ut och ropar "mammaaa jag har en KAANIIIIN!!!" Pappan rusar efter för att tysta mamman innan hon hinner begå ett fatalt misstag.

klockren kanin

/j

Dagens googlingar

Kapernaum
Kafarnaum, Kapernaum (nuv. Kefar Nahum), stad i Israel vid Gennesaretsjöns norra strand. Enligt Nya Testamentet var Kafarnaum centrum för Jesu verksamhet.

omnibus
Omnibus är ett äldre ord för buss, som endast är en förkortning av omnibus. Ordet omnibus är latin och betyder "för alla".

F Scott Fitzgerald


jovialisk
Jovialisk är ett ålderdomligt ord (det kan ifrågasättas) och är ett adjektiv som ofta används som epitet. En jovialisk person är gladlynt, sorglös, vänlig, fryntlig

fryntlig
Fryntlig är ett ålderdomligt ord som betyder gladlynt, godmodig, gemytlig, eller jovialisk.

Vladimir Tostoff
Vladimir Tostoff's Jazz History of the World is an imaginary composition by an imaginary composer. The jazz orchestra plays it for the guests at Gatsby's party in Chapter III. It's self-important title is Fitzgerald's cynical comment on how jazz tried to present itself as a serious rival to classical music during the '20s.

Fariséer
Fariséer, de avskilda, ett judiskt parti som verkade vid tiden runt Kristi födelse. Var kända för sin traditionalism och extrema efterlevnad av Mose lagar och de äldstes stadgar. I Nya testamentet används de för att illustrera högmod.

obstetrik
ob¹stetri⁴k l. op¹-, r. l. f. best. -en.
[jfr t. obstetrik, obstetrik, fr. obstétrique, obstet­risk, obstetrik, ytterst till lat. obstetricius barn­morske-, till obstetrix, barnmorska]

20-tal parisfrisyr


/a

SCHNII SCHNAA SCHNAPPI

Ibland om det är segt på jobbet brukar jag tänka på Schnappi.



/a

Mitt i naturen-Jonas får mig att rodna


Liksom, hur kan man inte bli helt upp över öronen i en man som klär ut sig i torrdräkt, glider ner i sexgradigt knappt tvåmeter djupt vatten och när han kommer upp igen lycklig frustar ur sig "och kanske är det så här det känns att vara bäver!"

/a

Bibelläsning pt. 1

´Bibel må säga att människan ska råda över alla djur. Men ingenstans i skapelseberättelsen står det att människan ska käka dem. Faktiskt står det så här:

"Och Gud sade: "Se, jag giver eder alla fruktbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda."

!!?!?!?!?!??!?!?!?!?

Något som alla prällar har glömt att undervisa i konfirmationsundervisningen?

/a

smaken är som baken eller skräcken är tvestjärten?

Jag är faktiskt rädd för tvestjärtar. Egentligen är det lite löjligt. Ända sen jag var liten har jag hånat folk som har flytt små kryp. Sagt saker i stil med: "Men tänk vad mycket större du är" och "Vad tror du att de ska göra? Käka dig?"

Antagligen är det hela djupt rotat på ett freudianskt sätt. Någonting som skedde i det förflutna. En obehaglig episod med just en tvestjärt är just vad som ligger som grund till denna fasa. Och jag vet mycket väl när det hände. Huvudsta. 2007. Jag klyver en broccoli.

Och så krälade den ut ur broccolin. Jag skrek. Jag skrek faktiskt. Jag som aldrig ens varit rädd för spindlar.

Och visst. Med Joy Hendrys klassifikationssystem skulle det hela enkelt kunna förklaras. Kryp klassificeras som äckliga. Man vet ju inte var de har varit. Liksom. Broccoli klassificeras som mat. Kryp och mat är ingen bra kombination. Lägg överraskningsmomentet på det. Jag klyvde broccolin. Det kastade sig ut och viftade på sin kluvna stjärt. Jag skrek. På någon primitiv nivå kanske man skulle kunna säga att jag lära kroppen att skrika vid åsynen av detta tudelade stjärtmonster.

Lätt att skoja om kanske. Men för mig är det allvar.

Nyss såg jag i ögonvrån att en sån där kröp på mitt vattenglas, precis bredvid datorn, precis bredvid min hand. Jag skrek förvisso inte, men jag ryggade tillbaka. Hämtade resolut ett rejält tilltaget papper och dödade den på fläcken med en lätt äcklad min. När jag bar krypet till sopkorgen viskade jag "förlåtförlåtförlåtförlåt" och höll nästan på att börja grina.

Hemska människa vs kryp

Hemska människa always wins.

/a

p.s. jag bakar faktiskt bröd nu, hur housewife är inte det? d.s.

dagens svar på

Vaknade vid elva i ett vardagsrum. Katten jamade. Såg på TV. Träffade Jessica på Mariatorget. Såg världens smalaste tjej på Mariapol. Åt lunch. Åkte till femte våningen. Sov i en timme. Jag och J blev hungriga men det enda som fanns i kylskåpet var lök. Jessica slog i kokboken. Kokade löksoppa. Tydligen innehåller löksoppa bara lök. Rökte vattenpipa. Drack varsin trefemma. Såg en film om en playmate från åttiotalet som blev mördad av sin svartsjuke make.

Hemligt quiz till J. Gissa vem som har gjort tolkningen av min dag! (kryptiskt svar erfodras)

"ja va bakfull och de va jobbit men igår träffa jag massa modeller som ja fota inte så dumt direkt!!!

ja vill ha en flickvän bu hu bu hu

varför e mitt liv att kravla till spy bar när alla pandor hånglar med fredrik virtanen istälet för mej?

ja vill bara va lycklig..."



AHAHAHAHAHAA

/a