En gång i tiden bloggade jag om te på bloggen Tefascisten men sedan jag slutade på mitt senaste terelaterade jobb har bloggen fallit i glömska. Min tepassion har också fallit en aning i glömska, det blir ju så när man inte är omgiven av blommigt doftade oolong och puttrande samovarer hela dagarna. Jag har visserligen en diger tesamling hemma, men mitt tedrickande har förringats till en snabb kopp keemun/earl grey blaning på morgonen och ibland en stark lapsang souchong som en käftsmäll efter en bastant middag.
Alldeles nyss så surplade jag dock i mig en kopp ljuvlig Tung-Ting (ljus oolong) och dess söta, blommiga arom med en lätt touch av kanel (ja, jag tycker att det definitivt är något kaneligt med den där oolongen) fick mig verkligen att inse hur mycket jag saknar mitt tenörderi. Jag vill jobba med te igen, skriva om det och upptäcka nya sorter att hänföras över. Sett ur läsarvänligt perspektiv är ju teskribent ett extremt smalt val, men det borde ju finnas någon som är lika insnöad som jag. Jag kan skriva för den personen. Och med det allt större teintresset så kanske denna skara kan utökas rätt snabbt? Min hemliga förhoppning är ju att jag ska kunna frälsa världen med te, att alla ska kunna uppskatta en gräsig gyokuro eller en robust assam eftersom te är en så fantastiskt mångfacetterad och nyttig och alldeles, alldeles underbar dryck.
/j
(btw Andy vad gör du? Gimme some snart!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar