Grizzly Man (var även förtjust i rävar)

Okej. Grizzly man var ju helt klart galen i huvudet och kroppen. Detta då med gällande normalitetskrav (vilka är kroniskt abstrakta). Jag vet att det finns en "manlig" föreställning (som bland annat visades i filmen Into the Wild) om att just Mannen har sitt ursprung i naturen, att Han ska söka det vilda och otämjda i sin själ och förenas med vildmarken. Att Han likt hunden Buck i Skriet från vildmarken hör ropet från vargarna and so on and so forth.

Såg nyss på Grizzly Man och ja... helt tokig var han ju inte. Vet inte varför jag drog upp det där genussnacket men jag antar att jag vill komma till någon slags slutsats att jag tror att de flesta/alla har något slags calling i sig. Vare sig det är efter just VILDMARKEN eller efter sinnesro (som kanske uppnås genom att omges av myror och träd eller stå och glo ner i älven etc.). Alla snackar ju om frid. Lugnet. Jag gör också det, liksom. Älskar norrbotten. Gör verkligen det. Det är inte samma värld som Stockholm alls, vilket kanske inte låter så konstigt men du fattar inte det där om du inte har varit här. Stockholm må vara en djungel ibland, och det är ju inte direkt som att jag har tagit en ryggsäck och traskat ut i skogen.

Dock drivs jag ibland av någon slags ouppfylld längtan efter att isolera mig. Ända sen jag var sexton och låste in mig i ett kalt rum i tre dagar för att hitta någon slags grund. Vilket jag aldrig gjorde. Men jag vet inte.. Grizzly Man var ju ett freak. Lätt ett freak. Men han gjorde ju i alla fall något som gjorde honom lycklig, han upprepade det gång på gång. I may die tomorrow but I love my life, would never change it, I love the bears love them they are my babies..

Och så vidare.

Okej att han kolavippade. Okej för det.
Men någonstans är det ändå eftersträvansvärt. Tänk om alla hittade sin livs björn. Oavsett om det är bokföring eller balett. Jag vet inte vad min björn är. Ibland känns det som att jag ser den men sen lufsar den tillbaka in i skogen. Oftast orkar jag inte ens leta.

Det är nog det som stör mig mest.

/a