torsdag 31 juli 2008

jobbångest version 567

Jag skulle kunna plugga resten av mitt liv. Det är så skönt, man lär sig saker, får pengar varje månad, är ledig ofta och har jämt villiga vänner som vill ut och dricka öl. Men ack, nu har jag ju tagit examen och eftersom jag inte är hundra på vad jag vill göra med resten av livet måste jag se mig nödd och tvungen att jobba. Och det är fan inte det lättaste.

Först måste man hitta ett jobb. Till en början går man ut stort och söker jobb som man är utbildad för, jag började alltså terra lokaltidningar med patetiska mail ("jag kan skriva, korrläsa, jag kokar bra kaffe om inte annat, anställ mig!") och när det inte funkar så resignerar man och gör det man extrajobbade som under studenttiden (butik). Jag har ett hyfsat sommarjobb nu. Det var ju inte vad jag utbildade mig för, även om min avdelning är döpt till "public service" så har det inget med media att göra utan allt med att serva allmänheten med svar på frågor, toaletthänvisningar och växelkassa. Men arbetskamraterna är trevliga och lönen ok. Jag skulle kunna stanna ett tag och bara vänja mig vid att tjäna lite pengar. Fast tyvärr så kommer de inte behöva mig till hösten. Jag har fått ett litet jobb som krönikör också, inget stort, i en studenttidning som kommer ut några gånger om året. Pengarna för det skulle iaf räcka till hyran i september och det är ju hyran som skiljer en från avgrunden. Fast tyvärr skickade redaktören ett mail nyss och sa att de måste skjuta upp publiceringen av min krönika tills i december.

Så efter augusti så är jag på bar backe igen. Ångesten som kommer av att vara på väg att leva upp sina sista tillgångar utan att ha någon aning om hur man ska skaffa nya är min livskamrat nu för tiden. Jag behöver verkligen ett jobb nu. Anställ mig. Jag kokar bra kaffe om inte annat.
/j

klubbar jag måste gå till i sommar

1. Berns. Det är ju helt sjukt att jag bott i sthlm hela mitt liv och ändå aldrig satt min fot i denna anrika ölhall..

2. Riche. För jag har aldrig vart där heller. Försökte smita in en sen natt när jag var 18. Sa att jag var stammis. Vakten trodde inte på mig.

3. Mer hotellbarer! Ikväll blir det sjöfartshotellet.

4. Vad som helst som inte ligger på söder, det får vara nog nu.
/j

HÄNT I VECKAN

Om det är någon som har missat det kan jag ju tala om att jag är tillbaka i Boden, mina drömmars stad, tillika min födelseort. Under de få dagar som jag har varit här har jag hunnit lida helvetets alla kval, blivit berusad, ylat mot månen och fått tag i en hel kasse med böcker som har klassikerpotential. Så kan det gå.

Appropå helvetets alla kval, jag säger bara en sak: bodypump.
Syrran är ju något av ett träningstjej. Så här på senare år alltså. Jag tränade som en gris på högstadiet. Men inte nu alltså. Så när jag kommer släntrande från tågstationen och knappt har hunnit slumra till i någon dag eller två i det makliga norrbottniska tempot så frågar hon om jag inte vill hänka. Jag säger ja.

Väl där är det ett jävla frustande och stönande och de muskler som jag trodde att jag hade hade bevistats odugliga. Man använde sig av en stång som man fick lasta på hur mycket man ville på och sen skulle man trixa runt med den. Fett jobbigt. Två dagar efter denna förödande muskulära uthållighetstävling har jag legat i koma. Kroppen har känts som en astronauts och jag har knappt kunnat köra bil eftersom mitt lår börjar skaka av att hålla nere kopplingen. Komplicerat.

Nåväl. Idag börjar äntligen träningsvärken släppa. Thank God. FUnderar på att klippa gräset idag. För att hjälpa mam och så. Hoppas min kropp är redo. Ni kanske tänker er en liten gräsplätt men vår tomt är rätt stor. Det kanske tar tre timmar eller så innan man är klar.

Eller så kanske jag fortsätter läsa Donna Tartt.

Igår i alla fall. Loppis i Svartbjörnsbyn. Hela släkten var där och hojtade på auktionen. Och ÄNTLIGEN fick jag höra vad min morbror Alf EGENTLIGEN sa till björnen han mötte i skogen förrförra sommaren. Alf är en av de få riktiga KRAFTKARLARNA som finns kvar här i världen. Lugn och trygg och skrattar skrockande och har gråsprängt skägg och grova nävar som inte lägger tid på sms direkt. I alla fall. Han mötte björnen. Han snackade med den en stund. Nu har de någon slags pakt, vad vet väl jag. Jag har varit sjukt nyfiken på det där i två år snart och igår knuffade mamma fram mig framför sin bror och sa "Andrea skulle vilja höra om när du mötte björnen". Och jag rodnar och skrapar med foten i backen och så får jag höra. Och nog såg han allt lite nöjd ut av att dagens ungdom intresserar sig för det vilda. Han skulle bara veta. Efter att jag har sett Grizzly Man kan det ju vara bra att veta att man ska nämna Alfs namn när man hamnar i ett björnbo i en riktig knipa. Då kommer de nog att lämna mig ifred..


/a

måndag 28 juli 2008

tant Jessica

Jag fruktar att åldern börjar ta ut sin rätt. Ja, jag är 23, jag borde vara pigg som en nyutsprungen ros om än inte lika fräsch men bevisen är överväldigande: idag höll på att förvandlas till min mamma, eller farmor (inte mormor, hennes liv var bra mycket mer party än mitt). Idag efter jobbet så skulle jag till exempel in till stan lite snabbt för att köpa nödvändiga grejer, sånt där som man behöver lagra upp sig på ibland, strumbyxor, bodylotion, stödstrumpor. Går av vid t-centralen eftersom det är enklast. Under hela tunnebaneresan dit hade jag irriterat mig på de unga män som satt bredvid mig och pratade högt samt luktade öl. De störde mig när jag försökte läsa! Kollektivtrafiken ska ju vara till för alla, faktiskt, unga herrn, sa jag inte till han som satt närmst. Men jag ville, och en dag så kommer sniprösten leta sig ut ur min strupe utan att jag kan hejda den!

Uppe på t-centralen förvandlas jag till Magdalena Ribbing och tänker uppretade tankar om dessa slafsiga kläder som gemene man hafsar runt i så fort det bli över 15 grader. Och så lättklädda folk är! Överallt grisrosa lår och rödfnasiga ryggar. Jag fläktade mig besvärat och drog min lilla diskreta bolero hårdare runt axlarna. Ja, jag går ju inte och exponerar mig på det där ohyfsade sättet! Korta shorts, sådana där hotpants mitt i stan, ska det vara något det?! De överfulla butikerna med pulserande reahysteri blev för mycket för mig och med oförättat värv trippade jag ner i underjorden igen för att ansluta mig till bussen som skulle föra mig hem. Dock hann jag få mindre hjärtsnörp av en sjavig man som snortade i sig något från en bänk innan bussen kom. Med ett resolut grep om handväskan bökade jag in mig i bussen så att jag fick en sittplats.

När jag kom hem fick jag ett erbjudande om ölhäng på Nyfiken Gul. Jag övervägde det lite lätt medan jag vattnade växterna på balkongen men sedan kom jag fram till att det är en dag imorgon också, samt att sånt där öldrickande ju är hemskt oekonomiskt. Istället kröp jag ner i sängen med en mustig deckare som utspelar sig på den engelska landsbygden och lite lyxig chockladglass. Man måste ju få unna sig ibland. Nä, nu ska jag göra en kopp örtte innan jag går och lägger mig. Godnatt raringar!


/j

Vad hände med Yelena Yemchuck?



/a

söndag 27 juli 2008

Grizzly Man (var även förtjust i rävar)

Okej. Grizzly man var ju helt klart galen i huvudet och kroppen. Detta då med gällande normalitetskrav (vilka är kroniskt abstrakta). Jag vet att det finns en "manlig" föreställning (som bland annat visades i filmen Into the Wild) om att just Mannen har sitt ursprung i naturen, att Han ska söka det vilda och otämjda i sin själ och förenas med vildmarken. Att Han likt hunden Buck i Skriet från vildmarken hör ropet från vargarna and so on and so forth.

Såg nyss på Grizzly Man och ja... helt tokig var han ju inte. Vet inte varför jag drog upp det där genussnacket men jag antar att jag vill komma till någon slags slutsats att jag tror att de flesta/alla har något slags calling i sig. Vare sig det är efter just VILDMARKEN eller efter sinnesro (som kanske uppnås genom att omges av myror och träd eller stå och glo ner i älven etc.). Alla snackar ju om frid. Lugnet. Jag gör också det, liksom. Älskar norrbotten. Gör verkligen det. Det är inte samma värld som Stockholm alls, vilket kanske inte låter så konstigt men du fattar inte det där om du inte har varit här. Stockholm må vara en djungel ibland, och det är ju inte direkt som att jag har tagit en ryggsäck och traskat ut i skogen.

Dock drivs jag ibland av någon slags ouppfylld längtan efter att isolera mig. Ända sen jag var sexton och låste in mig i ett kalt rum i tre dagar för att hitta någon slags grund. Vilket jag aldrig gjorde. Men jag vet inte.. Grizzly Man var ju ett freak. Lätt ett freak. Men han gjorde ju i alla fall något som gjorde honom lycklig, han upprepade det gång på gång. I may die tomorrow but I love my life, would never change it, I love the bears love them they are my babies..

Och så vidare.

Okej att han kolavippade. Okej för det.
Men någonstans är det ändå eftersträvansvärt. Tänk om alla hittade sin livs björn. Oavsett om det är bokföring eller balett. Jag vet inte vad min björn är. Ibland känns det som att jag ser den men sen lufsar den tillbaka in i skogen. Oftast orkar jag inte ens leta.

Det är nog det som stör mig mest.

/a

superklänningen

Jag har fått en försenad julklapp som är helt overklig. En skräddare ska sy upp en klänning åt mig. Helt gjord för min korta kropp, jag kommer inte behöva lägga upp den eller nåt. Fatta vad lyxigt. Jag tänkte mig något i den här stilen:


/j

fallosfest

Min pojkvän Micke fyllde 25 den 25:e. Så vi åkte ut på landet och tog med oss massa vänner. Det var roligt. Brötfylla framåt kvällen. Nakenbad. Hjärnan inte kapabel till att skriva mer avancerat än så här. Jag fick se de ädlare delarna på Mickes bekantskapskrets. Jag sa att det var för mörkt och att jag är så gott som blind utan glasögon. De skuttade i vattnet så att härligheten studsade. Men jag ljög, jag såg allt, allt! Som den snusktant jag är så satt jag på klipporna och lyste på dem med ficklampa när de kom upp. Inte för att de var generade, min pojkvän hade inte brytt sig om jag så lyst på honom med strålkastare. Han sprang fram och tillbaka, i och ur vattnet, hoppade, dansade, poserade och dök som ett väldigt berusat och lyckligt dampbarn. Jag tror att han är som mest tillfreds när han är full och naken. Jag nöjer mig med att bara vara full.

Idag låg vi alla på stranden, utslagna, hade inte ens kraft att vifta bort de mordiska bromsarna som kalasade på våra alkoholstinna kroppar. Det var ju som fri bar för dem.

Tänkte lägga upp bilder med glömde kameran på landet. Får ta det sen. Här är några iaf:


födelsedagsbarnet Micke till höger och hans kusin Erik i stilig hatt


jag, Erik och min ölglada syster Josse

/j

fredag 25 juli 2008

I en park nära dig

Jag och Djoko intar Tanto med smoothie och kaffe i varsin hand. Sätter oss i trädets skugga. Efter någon sekund lägger jag märke till en tjej som ligger ner i en väldigt kort klänning utan några underbyxor. Jag tycker att det dråpligt. Sen pinsamt. Sen jobbigt. Ännu jobbigare blir det när jag ser att det sitter en ensam man några meter snett bakom oss som också har lagt märke till den till synes ovetande blottade tjejen. Han flinar och fipplar med sin mobil. Jag står inte ut. Jag och Djoko flyttar oss från utsikten över hela härligheten. Sen hade det väl inte varit något mer med det om inte mannen hade flyttat sig till den plats som jag och Djoko precis befunnit oss på. Närmare tjejen. Med full insyn.

Detta fräcka drag gör mig mycket förbannad. Och obekväm. Djoko säger att jag borde gå och berätta för tjejen vad som sker med hennes rumpas integritet. Jag tvekar en sekund. Sen gör jag det.

- Ursäkta men du har ofrivilligt fått en åskådare. Där.

Jag pekar.

(På mannen inte på rumpan)

Hon tackar. Hennes pojkvän och hans kompis stirrar på mannen. Han vänder sig åt ett annat håll. Tjejen drar ner klänningen. Jag andas ut. Sen börjar mannen stirra med hatblicken åt mitt och Djokos håll. Det gjorde inget.

Vad är grejen med snuskäckel? Skäms de inte? Och varför i helvete hade hon inga trosor? Varför? Lite för mycket Britney för min smak. Faktiskt.

/a

I jakten på det försvunna danspalatset

Vad är väl en bal på slottet när man istället kan äta på Restaurang Orkidé på Medborgarplatsen. Satt en stund och väntade på ett bord och då glider värsta wannabe-amerikafamiljen in bakom oss. Pappan, en hiskeligt fet man iklädd gigantisk rosa skjorta och gigantiska shorts, mamman, en blond sak som var ungefär en femtedel av sin man och dottern. En blond going really fat. Ahapp. Vi får bordet bredvid dem på uteserveringen och jag ser hur F suckar tyst och tänker att "åh nej nu måste vi lyssna på deras högljudda konversation hela middagen när de pratar om hur de älskar konsumtion och blablabla". Jag tänkte likadant och drog in stolen så att mina revben pressades mot bordet framför mig när pappan skulle passera bakom mig. Rätt beklämmande var det. Anywho.

Jag dricker dyrt vitt vin och blir småfull. Jag och F pratar på om livet precis som vanligt. Vi får maten och vi äter maten och det är fantastiskt gott trots att F fick ägg i sin mat (vilket han har slutat äta) (vilket jag inte visste) (vilket gjorde mig stolt) (att han slutat med ägg alltså). Sen märkes jag det. Familjen är knäpptyst. De säger inte ett käft till varandra under hela middagen. De bara glupar i sig sin mat. Tyst och forcerat. Koncentrerat. Likt hundarna åt de för livet, som om det var deras sista måltid. Och ingen säger något. Tills de har ätit klart och pappan ber om dessertlistan. De beställer. De blir serverade. Dotterna får ananasglass. De vuxna vill ha friterad banan och glass. Har fortfarande knappt sagt någonting. Jag väntar. Jag känner på mig att nu kommer något att hända. Pappan torkar sina svettblanka händer på tygservetten bredvid sig. Hejdar servitrisen som precis passerar och öppnar munnen.
- Fröken!
- Ja?
- Jag vill ha mer sirap.

Och sen fortsätter de att vara tysta. De får sin sirap.

Vi lämnar amerikanska familjen bakom oss och glider in på Pet Sounds bar där jag intar en trevlig hallondrink. Vidare till Bara Vi också på Skånegatan. I sann JD-anda beställer jag en Appletini. Sedan en bellinivariant som smakade som spunnet moln. Sen är klockan halv ett och vi tänkte hinna med sista tunnelbanan vid Mariatorget. På vägen dit inser jag att en dans aldrig är fel och ringer till petite Jessique för att be om adressen till närmaste danspalats. Hon vet inte. Därför hamnar vi i kön till ett reaggeställe men den står lika stilla som vinden i en isolerad öken. Därför beger vi oss hemåt men hamnar på Debaser slussen. Och äntligen får jag dansa. Dansa. Och jag dansar. Har inte ens tid att beställa öl eftersom jag måste dansa. Har inte gjort det på alldeles för länge. Och F är med mig i hastighetskurvorna. Han var fantatistisk.

Och nu ska jag snart träffa Djoko för att sen åka hem och packa och sen sätta mig på tåget i tusen timmar. Djoko var tydligen också på Debaser igår. Tror han. Bara det säger väl en hel del om att vi inte har blivit för gamla för att ha kul.

/a

torsdag 24 juli 2008

Överraskningsdejten

Efter att ha sovit en stund på jobbet bestämde jag mig för att ordna en liten överraskning. Klädde på mig mammas gamla brudklänning och några juveler och tog Saltsjöbanan till Sibas palats. Drog några halsbloss och sen kom F ut, blev förvånad och picknicken kunde börja. Inhandlade billig materia på Willy's och åkte sen till Gamla stan där vi satte oss vid vattnet och tävlade i vem som kunde spotta olivkärnor längst. Jag förlorade. Jag är urbota dålig på att spotta alltså. Jag är som han i Gummi-Tarzan innan han träffar häxan. Kass, that is.

Vidare till Stampen för ett glas rött och ljuva toner av den senaste avdankade jazzsaxofonisten men det var för fullt för en romantisk rendez-vous så vi hamnade istället på Akkurat och inhandlade spexig, ovanlig och mycket dyr öl. Han köpte någon honungsvaiant och jag någon röd från London. Min var fantastisk. Tacka fan för det, 74 kronor kostade aset. Efter ölen och några fantasier om att det är en upptäckt drake som har tvingat överheten till att stänga ner Södertunneln går vi vidare mot Mariatorget.

När vi kommer runt hörnet påminns jag snabbt om att det var onsdag och att onsdag is BABA NIGHT. Kön är ringlande lång av diverse artonåringar. Jag känner mig alldeles för uppklädd i mormors gamla juveler och F stönar till och säger "Jag ställer mig INTE i den där kön". Jag svarar något i stil med att jag känner mig tusen år gammal. För att befästa det påståendet gider vi in på Rival och sätter oss i baren högst upp för att sluka en dry martini. Hade ju redan börjat så bra med den dyra ölen, varför inte fortsätta spendera? Liksom.

Nu sitter jag i mina Turkietshorts och känner mig olovligt pigg. Ikväll fortsätter dejten. Jag är lovad en coctail.

/a

onsdag 23 juli 2008

inga snyggingar på mig tack

Jag såg en tjej idag som hade en pinuppa tatuerad på armen. En söt tjej med en yppig, timglasformad, långbent 50-tals barbie på armen. Inget fel på pinuppor, men jag skulle aldrig vilja ha en på armen. Liksom, gå runt med någon som är snyggare än en själv på sig själv. Jag tror min bikiniångest skulle öka exponentiellt om jag tvingades stirra på en kropp som var mycket hetare än min varje gång jag speglade mig.

Att tatuera en dylik dam kanske man gör för att man på någon vänster vill hylla den kvinnliga formen, men min egen form skulle ju bli hånad om jag gaddade in en. Men om jag var tvungen, verkigen tvungen, skulle jag skaffa en som var valkig och hårig.

så här ser jag inte ut i bikini

tisdag 22 juli 2008

mina manliga drag

Jag gjorde en sån där celebrity look alike grej, då man får veta vilka kändisar man är mest lik. Och resultatet blev ju... sådär. Fast jag måste ju erkänna att det knappt går att se skillnad på mig och han Freeman Dyson.



/j

hej bloggen

Känner mig smått bakfull och hälsosamt nog så är det rätt ovant vid den här tiden. Stegade upp ur min kuddindränkta säng vid tio-i-sex-snåret, käkade en hälsosam frukost (eftersom min träningsfreakade roomie gör mig nervös och får mig att skippa marmeladen. DOCK SKULLE NI SE MIG PÅ KVÄLLARNA INNAN HON KOMMER HEM!!) och sedan glider man in i tunnelbanan för att inta första läsposition på väg till jobbet.

Resten av dagen består av att växla mellan tre saker: promenera, läsa Faulkner och sova. Jag älskar att få betalt för sömn. Säg det bara inte till någon.

Sen vid halvfyratiden blev jag farligt sugen på spirits så jag ramlade in på systembolaget i jobbkläderna bestående av ett par asfula blå jeans (f.t. record jag har ALDRIG blå jeans) samt en liten barnt-shirt med findus ur pettsson och findus-tryck. Svettig ful och snart full. Och bredvid mig går den lilla älvan J i sin gula 50-talskjol och en bedårande småblommig blusgrej. Kort och gott, låt mig presentera the Beauty and the Butch.

Tänk om Chuck hade sett mig.

Mer news.

En blondin vid namn D har nästan blivit överkörd av en Finlandsfärja. How cool is that?! Jag fick stora darrpaniken när han berättade det. Jag har alldeles för bra inlevelseförmåga. Dock något att skryta med på CV:t. Finlandsfärjan alltså, inte inlevelseförmågan.

En ny dinosaurieserie på omöjliga Kanal 9. Inte hotter than JP men definitivt tillräckligt för att få mig att utsöndra några åh och wown. För att inte glömma de mer elitistiska hmpfen och hmmen vid åsynen om någon slags släkting till en pterodaktyl.

Fredag åker jag hem. Tretton timmar nattåg och sittplats vid gången. Ingenstans att luta huvudet. Datorns batterier håller bara tre timmar. Men lätt värt. Hemma väntar mamma och ingen galning våningen ovanför som vrålar DÖDA MIG med dödsångesten hängande i halvtonerna. Idag pratade jag med roomie om galningen. Freaket på sexan. Hon tyckte att vi skulle börja svara. Med typ: "VI ÄR HÄR FÖR DIG!!!!"

Hon är galen.
Alla är galna.
Snart kommer han att sätta igång.
Inatt tippar jag på ungefär 23.29.

Jag kanske inte överlever natten.

/a

en bild säger allt



Allt en förfest behöver: vän, vin, popcorn, vattenpipa, dator.
/j

fylla och sex

Idag har jag och Andrea, min kära medbloggerska, druckit indiechampagne (Chapel Hill mousserande) i Tanto. Jag var först motvillig eftersom jag senare på kvällen skulle träffa en från tradera som ville köpa mina skor och att vara smålullig då skulle kännas lite genant. Att träffa någon efter vinhävning i ett förortsköpcentrum för att sälja ett par skor känns lite... lite fel. Även om jag är övertygad om att dylika transaktioner sker varje dag i min kära söder om söder om söder förort.

Nu blev det så att jag var en aning vindoftande ändå när vi möttes för skoöverlämning. Jag hoppas att hon som köpte dem tror att jag är väldigt folkskygg och därför var tvungen att dränka en pava innan jag kunde ses. Då kan hon ju dra en historia om alla de underliga figurer som huserar på tradera, precis som jag brukar göra.

Men i alla fall, jag och A satt på gräset och tittade på hundar och gamla ex, sånt som befolkar Tanto en sommardag som denna. Vi pratade om behovet av förändring och om personer som får en att se på världen med nya ögon och om sex. Så klart. Jag berättade om hur böcker som "Hästarnas dal" vilka jag slukade som tioåring fuckade upp min syn på sex. Jag trodde verkligen att första gången man låg med någon man var kär i så skulle man tillsammans uppnå den ultimata saligheten i konvulserande paroxysmer medan man ystert skrek ut varandras namn. Möjligtvis skulle man även ligga på en björnfäll i en grotta á la Ayla och Jondalar. Detta gjorde att vi kom in på hur oväntat det skulle vara om man skrek ut sitt eget namn under passionens höjdpunkt. Jag ska börja med det, bara "åh JESSICA DU ÄR SÅ BRAAAA JESSSIIIICCCAAAAAA!!!". Min pojkvän kommer att bli så förvånad.
/j

sex and the city: the mystery

Jag är inte biologist. Jag tror inte på att jag har något mystiskt gemensamt med alla andra kvinnor som jag inte har med män. Jag ser inte kvinnor som en enhetlig grupp med i grunden samma tankar och önskningar. Jag känner mig liksom inte besystrad med resten av kvinnligheten, inte mer än vad jag gör med manligheten. Men enligt min högst ovetenskapliga undersökning så finns det något som förenar svenska kvinnor i alla läger. Något som både indiepandor och emotöser, punktjejer, förortsflickor, bratbrudar och kontorsdamer har gemensamt. Jag pratar om sex and the city: the movie.

Seriöst, alla mina vänner vill se eller har sett den. Mina systrar. Min pojkväns lillebror kompisars flickvänner (puh!) som jag har absolut inget gemensamt med och alltid känner mig tounge-tied (finns det någon bra svensk synonym?) inför har sett den. När jag inte har en aning om vad jag ska prata med dem om kan jag alltid prata om sex and the city. Och grejen är att jag inte har sett den. När jag säger det så har alla tjejer som jag berättat det för utan undantag utbristit att vi kan gå och se den tillsammans. De ser gärna om den. Det får mig att undra vad som egentligen är så härligt med den där filmen. Att det är fyra bruttor som är vänner? Att de har sex och pratar om det? Att huvudpersonen verkar tjäna absurt mycket för att vara krönikör? Eller är det för att serien har ett rykte om sig att visa frigjorda kvinnor och skildra kvinnlig vänskap som den är "på riktigt"?. För det där sista stämmer ju inte. Om man kollar på några avsnitt av SATC så ser man ju att det i mångt och mycket fortfarande är fullspäckat av samma gamla sexism, bara förpackat i snyggare skor. Men fan, jag vill ändå se filmen.
/j

ännu en dag som börjar 05.50

1. Min psycho killer maniac-granne börjar alltid skrika "DÖ!" och "DÖDA MIG" vid tjugotvå minuter i tolv-snåret. Det börjar bli tärande.

2. Chuck Bass är så sjukt het att min dator blir överhettad av att titta på några avsnitt Gossip Girl.

3. Nuförtiden ser ni mig mest troligt på tunnelbanan, skrattande som en galning á la min granne till Sture D och hans surrealistiska prosa. Helt stört faktiskt. Jag kan inte låta bli att tänka "om man skriver sånt, är man inte liite vrickad i alla fall?"

/a (bråttom!!!!!!)

måndag 21 juli 2008

när man är gammal och vis

så visar det sig att sånt man trodde när man var yngre (alltså för något år sedan) inte alls stämde. Se här bara, en liten lista jag skrev i vår gamla blogg:

Jag har en grej för:
1. Killar som är riktigt bra på något kreativt, som målande, musik eller skrivande. Vad gör det mig till, groupie?
2. Killar som jag kan diskutera böcker med och som kan rekommendera mig böcker.
3. Några dagars skäggstubb.
4. Killar som vet mer än mig inom vissa ämnen och kan lära mig saker om det.
5. Hans hand runt nacken när vi går.
6. Nu kommer jag inte på något så jag frågar Andrea. Hon säger att jag har en grej för män som behandlar mig som en dam, och det stämmer nog.

Ok, nu lever jag med min pojkvän. Vi träffades för ett och ett halvt år sedan och det är verkligen ett superbt förhållande. Men nu ska vi se hur bra han stämmer in på den där listan:

1. Njaee, de sköna konsterna är inte riktigt något för min man. Han har skrivit någon låttext ibland. För det mesta är de snuskiga och ska sjungas när man dricker bärs.
2. Eh... min älskling har typ läst Sagan om ringen och där med basta. Han klagar över att böcker tar för lång tid och att han inte kan koncentera sig. Så nej, han skulle inte kunna rekommendera mig en bok. Förutom Sagan om ringen.
3. Ok jag är fortfarande en sucker för skäggstubb men eftersom han har det så ofta har jag också insett att det är bara kul när det sticks de första gångerna.
4. Njae, han kan mer om World of warcraft än mig. Och han är bättre på att laga mat. Annars är det alltid han som frågar mig om saker. Jag menar inte att låta elitistisk. Det är bara det att han hoppade av högstadiet och jag har tragglat mig igenom en kandidatexamen. Och det är helt okej. Jag har insett att förmåga att göra en Foucaultsk diskursanalys och briljera med Kants tankar om det sublima inte gör en till en bättre/nöjdare/fullvärdigare människa. Det gör varken till eller från, faktiskt.
5. Spot on på den fortfarande. Han gör det.
6. Om man med "han behandlar mig som en dam" menar att han är väldigt generös, alltid får mig att känna mig välkommen och ända sedan första gången vi pratade fick mig att känna mig fullkomligt avslappnad så ja, då behandlar han mig som en dam. Å andra sidan så yttrade han just orden "om du inte går in och duschar nu så går jag och bajsar och sen kommer du inte vilja gå in där" vilket får damen i mig att begå hariakiri.



"psst, mindre bajs älskling"


/j

djurorama

Allt blir lite roligare om djur är med. Eller gud, nej, inte ALLT jag vet vad du tänker, men säg en promenad, den blir ju mycket mer spännande om man går förbi en fårhage och kan klappa får lite grann. Man bara går där och pratar med sin vän och plötsligt så finner man sig upptagen med att försöka truga i en annan livsform maskrosblad. Spännande värre, och något sådant hade aldrig hänt om man bara promenerat med sin vän eftersom hon inte äter maskrosblad.

Idag har jag alltså matat får. Men inte bara det, jag har dessutom brottats med en stor hund, haft en gosorgie med två katter och försökt dressera två guldfiskar. Nu känner jag mig som ett med naturen, väldigt harmonisk. Och allergisk.
/j

donera här

Hoppla hoppla, nu är det någon som har bjudit på mina emosockor på tradera. Hoppas de går upp till åtminstone... 30 kr. Ty jag är så pank att jag inte längre har vänner utan bara sugarmamas.

Snart lön, snaaaaaaaaaaaaart jag kommer kanske dö svältdöden innan dess. När jag flyttade hemifrån så klarade jag mig på 1500 efter att hyran var betald. Ingen matvara fick kosta över 10 kr. Ändå var jag jämt ute och festade och klubbade som attans. Kanske berodde det på att jag hävde en liter vin på förfesten, kanske på att knäckebröd med linser var en helt ok middag. Vad har hänt, min kropp har blivit gammal, den kräver finöl och fettsprakande middagar samt har börjat föredra kvalité framför kvantitet. Hur ska det sluta? Antagligen med att jag tillbringar mina sista dagar på divan och blir matad med guldpläterad tryffel och champagne från 1920-talet. Det är onekligen något att se fram emot.
/j

söndag 20 juli 2008

en gång tyckte jag att det vore kul med en t-shirt där det stod < body > på framsidan och < / body > på baksidan

Måste säga att det känns uppfriskande, nej, askul att få knåpa med koder igen. Även om det är på en sjukt låg nivå och även om jag har gjort bilderna i paint. Men ändå, ändå! Jag har till och med dissat en amorös pojkvän för att jag var tvungen att bara skriva färdigt den här koden... så nu spelar han wow vid sin dator och jag htmlar vid min. Sexigt värre.

andrea, bli inte förfärad när du ser denna körsbärsorgie. Det är mest ett test. Det går att ändra, både bakgrunden och rubrikbannern. Vi får komma överens om något.
/j

en kanin är en kanin är en kanin

Jag jobbar ibland i en butik som säljer massa spännande grejer, till exempel ett gipsblock ur vilket man kan gräva fram ett dinosaurieskelett (vilket vore den perfekta presenten till Andrea), insektsluppar och mjukisdjur i form av diverse exotiska djur. Det är många barn som handlar, många barn som lägger svettiga hopskrynklade tjugolappar på disken och shoppar upp veckopengen. Idag tultade en liten tjej fram till mig. Hon hivar upp ett murmeldjursmjukisdjur (ett ord man inte skriver så ofta!) och ler glatt och tandlöst.
- Äj det häj en kanin? säger hon.
-Öh, näee säger jag och vänder på djuret medans jag förösker klura ut vad etiketten med "Yellow bellied marmot" betyder.
- Inte en kanin? säger hon med darr på läppen. Hennes pappa uppfattar situationen.
- Jo det ÄR en kanin stumpan, utbriser han och ger mig en vädjande blick.
- Ja, jo, säger jag, SJÄLVKLART är det en kanin. En sorts kanin ja...
De betalar för kaninen in spe och flickan rusar glatt ut och ropar "mammaaa jag har en KAANIIIIN!!!" Pappan rusar efter för att tysta mamman innan hon hinner begå ett fatalt misstag.

klockren kanin

/j

Dagens googlingar

Kapernaum
Kafarnaum, Kapernaum (nuv. Kefar Nahum), stad i Israel vid Gennesaretsjöns norra strand. Enligt Nya Testamentet var Kafarnaum centrum för Jesu verksamhet.

omnibus
Omnibus är ett äldre ord för buss, som endast är en förkortning av omnibus. Ordet omnibus är latin och betyder "för alla".

F Scott Fitzgerald


jovialisk
Jovialisk är ett ålderdomligt ord (det kan ifrågasättas) och är ett adjektiv som ofta används som epitet. En jovialisk person är gladlynt, sorglös, vänlig, fryntlig

fryntlig
Fryntlig är ett ålderdomligt ord som betyder gladlynt, godmodig, gemytlig, eller jovialisk.

Vladimir Tostoff
Vladimir Tostoff's Jazz History of the World is an imaginary composition by an imaginary composer. The jazz orchestra plays it for the guests at Gatsby's party in Chapter III. It's self-important title is Fitzgerald's cynical comment on how jazz tried to present itself as a serious rival to classical music during the '20s.

Fariséer
Fariséer, de avskilda, ett judiskt parti som verkade vid tiden runt Kristi födelse. Var kända för sin traditionalism och extrema efterlevnad av Mose lagar och de äldstes stadgar. I Nya testamentet används de för att illustrera högmod.

obstetrik
ob¹stetri⁴k l. op¹-, r. l. f. best. -en.
[jfr t. obstetrik, obstetrik, fr. obstétrique, obstet­risk, obstetrik, ytterst till lat. obstetricius barn­morske-, till obstetrix, barnmorska]

20-tal parisfrisyr


/a

SCHNII SCHNAA SCHNAPPI

Ibland om det är segt på jobbet brukar jag tänka på Schnappi.



/a

Mitt i naturen-Jonas får mig att rodna


Liksom, hur kan man inte bli helt upp över öronen i en man som klär ut sig i torrdräkt, glider ner i sexgradigt knappt tvåmeter djupt vatten och när han kommer upp igen lycklig frustar ur sig "och kanske är det så här det känns att vara bäver!"

/a

Bibelläsning pt. 1

´Bibel må säga att människan ska råda över alla djur. Men ingenstans i skapelseberättelsen står det att människan ska käka dem. Faktiskt står det så här:

"Och Gud sade: "Se, jag giver eder alla fruktbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda."

!!?!?!?!?!??!?!?!?!?

Något som alla prällar har glömt att undervisa i konfirmationsundervisningen?

/a

smaken är som baken eller skräcken är tvestjärten?

Jag är faktiskt rädd för tvestjärtar. Egentligen är det lite löjligt. Ända sen jag var liten har jag hånat folk som har flytt små kryp. Sagt saker i stil med: "Men tänk vad mycket större du är" och "Vad tror du att de ska göra? Käka dig?"

Antagligen är det hela djupt rotat på ett freudianskt sätt. Någonting som skedde i det förflutna. En obehaglig episod med just en tvestjärt är just vad som ligger som grund till denna fasa. Och jag vet mycket väl när det hände. Huvudsta. 2007. Jag klyver en broccoli.

Och så krälade den ut ur broccolin. Jag skrek. Jag skrek faktiskt. Jag som aldrig ens varit rädd för spindlar.

Och visst. Med Joy Hendrys klassifikationssystem skulle det hela enkelt kunna förklaras. Kryp klassificeras som äckliga. Man vet ju inte var de har varit. Liksom. Broccoli klassificeras som mat. Kryp och mat är ingen bra kombination. Lägg överraskningsmomentet på det. Jag klyvde broccolin. Det kastade sig ut och viftade på sin kluvna stjärt. Jag skrek. På någon primitiv nivå kanske man skulle kunna säga att jag lära kroppen att skrika vid åsynen av detta tudelade stjärtmonster.

Lätt att skoja om kanske. Men för mig är det allvar.

Nyss såg jag i ögonvrån att en sån där kröp på mitt vattenglas, precis bredvid datorn, precis bredvid min hand. Jag skrek förvisso inte, men jag ryggade tillbaka. Hämtade resolut ett rejält tilltaget papper och dödade den på fläcken med en lätt äcklad min. När jag bar krypet till sopkorgen viskade jag "förlåtförlåtförlåtförlåt" och höll nästan på att börja grina.

Hemska människa vs kryp

Hemska människa always wins.

/a

p.s. jag bakar faktiskt bröd nu, hur housewife är inte det? d.s.

dagens svar på

Vaknade vid elva i ett vardagsrum. Katten jamade. Såg på TV. Träffade Jessica på Mariatorget. Såg världens smalaste tjej på Mariapol. Åt lunch. Åkte till femte våningen. Sov i en timme. Jag och J blev hungriga men det enda som fanns i kylskåpet var lök. Jessica slog i kokboken. Kokade löksoppa. Tydligen innehåller löksoppa bara lök. Rökte vattenpipa. Drack varsin trefemma. Såg en film om en playmate från åttiotalet som blev mördad av sin svartsjuke make.

Hemligt quiz till J. Gissa vem som har gjort tolkningen av min dag! (kryptiskt svar erfodras)

"ja va bakfull och de va jobbit men igår träffa jag massa modeller som ja fota inte så dumt direkt!!!

ja vill ha en flickvän bu hu bu hu

varför e mitt liv att kravla till spy bar när alla pandor hånglar med fredrik virtanen istälet för mej?

ja vill bara va lycklig..."



AHAHAHAHAHAA

/a

den där tomten skrämmer mig

Jag är också vaken. Gör matlåda tills imorgon. Pasta och tomatsås. Visserligen har mycket ändrats i våra liv, men vissa saker är för alltid de samma. Jag kommer med darrande händer öpna en burk euroshopper krossade tomater när jag sitter på ålderdomshemmet och ömsint röra ut den med torkad basilika och någon gammal pastaskvätt. Mina barnbarnsbarn kommer att tycka att mormors matvanor är övermåttan ålderstigna och typ svälja ett näringspiller. Men jag är sann mot pastaotomatsåsen.

Tapeten är jättesnygg ju! Jag skulle kunna ha den som tapet på riktigt liksom.

/vi måste komma på ett sätt att vara olika användare så vi slipper skriva under så här för jag vet aldrig vad jag ska kalla mig, jessica, jessi, jesper, allt är så konstlat. Jag har aldrig liksom försonats med mitt namn.

lördag 19 juli 2008

Bara tomten är vaken

Tillbaka i cyberrymden

Jess!

CHECKA IN TAPETEN. Galet va?

Jag gillar den, men kan trösta dig med att den är preleminär. Ville bara kolla om jag kunde. (som med allt annat).
så kan det gå.