Det var nära att den här bloggen hette "i can´t get out of this town". Min idé, för jag kan ju inte det. Alla andra bara flyttar till Uppsala, Lund, Tokyo, Warsawa, Karlskrona, allt som inte är Stockholm och de som inte gör det har redan flyttat hit från någon annan stad. Alla utom jag. Jag föddes här och är fortfarande här. Enda skillnaden är att jag föddes norr om stan och nu bor söder om den. Wow liksom. Kulturkrocken är omtumlande, inte. Jag går fortfarande på samma gator som jag söp mig plakat på som 15 åring, handlar på samma HM som jag var på när jag var 12, samma klubbar som jag vart på en triljon gånger. Tror jag klagade så här i gamla bloggen med och jag står inte ut med mig själv om jag aldrig gör någonting, om jag plötsligt får barn och fastnar i Farsta tills jag dör och blir begravd på skogskyrkogården.
Ingen fel på folk som skaffar kids och bor kvar, men en unge nu vore som att ge upp. Nej, det vore att ge upp och resignera inför att jag är för rädd eller bekväm för att flytta, för att spara pengar och ge mig ut i världen.
Eller världen och världen, jag tänkte mest på Göteborg. Så jävla våghalsig är jag.
/j
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har försökt flytta till Frankrike i fyra år nu. Och så går jag runt och säger saker som "gud vad deprimerande att bo i Stockholm hela livet", jag lever en lögn!
:(
haha, jag säger samma sak! Försöker trösta mig med att man alltid kan åka ut till någon random förort där man aldrig har varit och alltså upptäcka något nytt, men det är ju ändå stockholm. Fast man kan ju alltid hoppa på någon språkkurs utomlands, så kan man ta csnlån och ha inkomsten fixad. Men naturligtvis så kan jag komma på en massa ursäkter till varför jag inte kan göra det heller. Men en dag, då jäklar, då bara åker jag! Inte just idag kanske, men någon gång, då! (ja, apropå att leva i en lögn...)
Skicka en kommentar