Igår var jag törstig så jag bestämde mig för att ta ett litet glas.

Först hemma vid köksbordet och jag är rastlös. Ellen blandar drinkar och jag sjunger med i "Don't say your love is killing me" av Erasure. Jag är på bra humör. Jag löser lite korsord och Alex försöker vara rolig och dra skämt men känner sig misslyckad. Jag uppmuntrar honom. Säger saker som: "alla är vi barn i början" och "du lever i skuggan av en mästare".

Sen råkar jag och Ellen åka in till stan. Åsögatan. Nada. Jag är vingelfull och vi lyssnar på musik i min mp3. Jag skojar om att en som alltid är där självklart lär vara där med sin flickvän. Vi sätter oss vid ett bord. Sen kommer de som jag skojade om in och sätter sig vid bordet bredvid. Jag tycker att det är lajbans. Jag pratar och drar skämt och frågar saker om mitt ex.

Nada spelade "Skilsmässorock". Jag är extatisk och berömmer dj:n för deras upplivande tema. Han ser besvärad ut. Möjligen för att han var trettio plus och precis hade skilt sig. I alla fall.

Klockan ett stänger Nada och det fanns inte ens chans att jag redan skulle vilja gå hem. Ellen säger att man kan gå till Kvarnen. Vi går till Kvarnen. Jag är nervös för att jag inte ska komma in eftersom det är tjugotre och skamsen för att jag är nervös för att inte komma in på Kvarnen en måndag.

Sen råkar jag försöka stjäla en öl.

Och sen pratade jag och N.
Och pratade.

Sen pratade han och Ellen så jag började prata med de som spelat skilsmässorock på Nada. Jag är övermodig. Försöker lista de fem bästa skilsmässorocklåtarna någonsin. Jag låter ingen prata till punkt. Har nämligen mycket att säga.

Sen stänger Kvarnen. Eller det kanske inte stängde. Jag råkar i alla fall träffa en kille som vi kan kalla Hallonet. Jag har inte träffat honom på tre år och sist hade vi en slags dejt på Djurgården mitt på dagen och pratade om livet. Sen sågs vi aldrig mer. Jag känner inte igen honom men kopplar rätt snabbt och sen har han efterfest så vi tar en taxi dit och jag är full.

Hallonet och hans kompis Jerka bor vid Mariatorget och jag och Hallonet läser poesi för varandra och ser på en intervju med Bruno K Öijer. Jag trivs som fisken i vattnet. Vi lyssnar på musik och jag namedroppar. Är tydligen helt med i gänget. Så klart. JErka är förundrad över mina kunskaper om isländska stråkkvartetter med beats och jag röker inomhus.

Sen blir jag förbannad och snor hans saltkar.
Jag och Ellen åker hem.

Väl hemma har jag en lång utläggning för Alxi om hur Hallonet skulle förstöra allting genom att poängtera att vi var tjejer och de var killar och vi var på en efterfest och därför tydligen skulle ligga. Jag är arg. Jag kastar saker. Nästan. Alxi säger "Så så, det ordnar sig". Han är fin han.

Sen var han tvungen att stiga upp och åka till skolan.
Så kan det gå.

/a