Celans dödsfuga, Müllers räv osv

De senaste dagarna har jag varit aningen känslig. Det började väl på senaste seminariet när jag nästan bröt ihop när läraren läste upp en dikt av Celan som är alldeles för lätt att knyta samman med det pågående massmordet i Gaza. Egentligen handlar den om Auschwitz. Men känslan är omisstaglig.

"Gryningens svarta mjölk vi dricker den varje kväll
vi dricker den varje middag och morgon vi dricker den varje natt
vi dricker och dricker
vi gräver en grav i vinden där ligger man inte trångt
En man bor i huset han leker med ormar han skriver
han skriver när det mörknar till Tyskland ditt gyllene hår Margarete
han skriver det och går ut framför huset och stjärnorna ljungar
han visslar fram sina hundar
han visslar fram sina judar låter gräva en grav i jorden
han befaller oss spela nu upp till dans

Gryningens svarta mjölk vi dricker dig varje natt
vi dricker dig varje morgon och middag vi dricker dig varje kväll
vi dricker och dricker
En man bor i huset han leker med ormar han skriver
han skriver när det mörknar till Tyskland ditt gyllene hår Margarete
Ditt askbleka hår Sulamit"

(Ur Paul Celans Dödsfuga)

Det där var bara två första stroferna. Framförallt när den läses högt träder rytmen fram, den blir som en mässa, monoton och samtidigt polyfon med röster som avbryter varandra. Margarete är antagligen nationalhelgonet Goethes Margarete ur Faust och blir därför symbolen för Tyskland, den tyska skönheten, bondska romantiska kvinnoidealet. Sulamit är bruden i Höga Visan, blir därför den hebreiska versionen av idealet. Margarete har gyllene hår, sina tjocka blonda flätor. Sulamit i sin tur är tillsammans med det judiska folket bränd till aska, hennes askbleka hår..

Förskräckligt. Och vackert. Fast hur förnöjsamt kan det bli när man har ett seminarium som innefattar två poeter som har nära relation till förintelsen? Liksom.

och nu läser jag Herta Müller. I år kommer mycket att handla om Rumänien tror jag. Kanske får hon nobelpriset. Det skulle vara ett bevis. Ska skriva hemtenta om "Redan då räven var jägare" ur ett modernistiskt perspektiv. Boken är helt fantastisk. Och svår. Det är mycket associationer som man måste hänga med på. Exempelvis på ett ställe där det finns en bild på diktatorn (Ceausescu) i tidningen. Hans pannlock glänser. Senare skriver hon att "Det som glänser ser", hänvisar till tidigare pannlock som är en symbol för förtrycket/makten. Senare när någonting annat glänser så är har det med hemliga polisen att göra. Men det är spännande när författare jobbar så. Det blir som att gräva upp en skatt. Herta! Herta! Hon är ball. Jätte.

Snart ska jag träffa mitt hjärtas dam. Vi ska se Jules et Jim som jag har längtat efter. Som vi har längtat!



I övrigt är allt TV-spel just nu. Final Fantasy IX. Helt oemotståndligt. (Och tidskrävande).

/a