Igår räddade Jesp mig från en fadäs och idag inser jag vem min kreativa hjälte är. Av alla böcker jag har läst, av alla författabesök, av alla kloka ord, av alla världsförändrare och beundransvärda människor är det skräckförfattaren Stephen King som hjälper mig när det krisar. Jag kan inte ljuga och säga att det är Kafkas Processen eller någon tung ryss. Inte ens att det är min mamma. Utan just herr King. Varenda gång jag ska skriva men vrider mig i ångest över hur, varenda gång jag hellre skulle se på Desperate Housewives så kommer han smygande och viskar i mitt öra, sina egna ord, även om jag inte kan citera exakt
folk pratar om inspiration
jag gör bara mitt jobb
Och det hjälper.
Det är tusan i mig det enda som hjälper.
Tack Stephen.
/a
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar