Perfektion

Platon menade att allt som finns har sin ursprungliga form i idévärlden, och föremålen i sinnevärlden är endast bleka efterapningar av de ursprungliga formerna. Idén om hästen är tex. alltid mer perfekt än de hästar som existerar. Men! Den här skon är hämtad direkt ut idévärlden. Den är perfekt. Den är tanken bakom alla skor som har skapats men som inte kan leva upp till den ursprungliga idén. Och om jag hade 315 euro så skulle jag kunna köpa dem från Agent Provocateur. Men det har jag inte för jag bjuder Micke på en resa till Teneriffa över nyår. Vore det oschysst av mig att ställa in resan?

/j

ok. då tar jag någon av de här.

/a

Inspiration

Klänningen! Håret! Figuren! Om jag återföds vill jag se ut sådär, tack.
/j

Hjälp mot kattallergi, lite tips

För alla olyckliga googlande kattallergiker där ute, kanske kan det hjälpa någon:

När jag fick Malcolm, min bortklemade högt älskade kisse, tänkte jag att jag bara skulle ha honom ett kort tag för att rädda honom från döden (hans förra ägare ville avliva honom) och sen hitta ett hem till honom. Jag är ju kattallergisk, så inte kunde jag ha honom kvar! Sen visade det sig att Malcolm var världens charmigaste katt, jag blev alldeles förälskad i tiokilosmissen och kunde bara inte med att lämna bort honom. Desperat finkammade jag internet efter jakt på botemedel mot kattallergi. Att slänga ut flera tusen på tvivelaktiga metoder som bioresonans och akupunktur kändes rätt osäkert, men det var bra nära...

Jag är för det mesta väldigt skeptiskt till hälsokost och alternativmnedecin och sånt (är mentalt en stockkonservativ gubbe i sådana sammanhand, typ), men som sagt, jag var desperat och frågade på häloskosten om de hade nåt mot allergi. Blev rekommenderad piller som heter Allmyn (kan köpas här bland annat)och de funkar superbra. Jag tar två om dagen och känner knappt av allergin längre. (om jag inte snusar in hela ansiktet i hans päls, men det är värt det ibland...) Jag smörjer också in Malcolm med ett medel som heter Petalcleanse. Det är helt ofarligt och minskar allergener i pälsen. Jag var iofs inte jätteallergisk, men om man är lite kattallergisk men ändå vill ha katt så kan det nog vara värt att prova.


/j

Potatissäckskvinnan

Kolla på bilden ovan, och föreställ dig att det är jag som hänger där. Svårt, jag vet, men jag gjorde det ikväll. Eller jag var kanske inte sådär upprätt. Jag stod inte direkt upp. Jag hängde från det lägsta greppen som en skrikande, baktung säck potatis. Alla andra klättrare var asduktiga och så jävla seniga och liksom väderbitna. Killarna hade halvlångt lockigt hår och skägg, tjejerna var osminkade och hade mer deffade armar än Madonna. De kramades när de lyckades klättra runt nån särskilt krånglig knöl, och alla var sjukt trevliga och sa att jag var duktig på sånt sätt att jag nästan trodde dem. På slutet lyckades jag klättra högst upp på en vägg som egentligen inte är en riktig klättervägg utan bara till för att värma upp på, men jag kände mig rätt stolt. När jag kom ner stod en klätterkille där,log frireligöst och sa att jag var GRYMT BRA, trots att jag just sett honom typ sväva uppför tiometersväggen enbart med hjälp av fingertoppar och tår.

Fast jag vet inte om jag kommer att fortsätta. Jag har överdjävligt ont i handflatorna och är väldigt ovillig att offra mina långa naglar... Så jakten på fysisk aktivitet fortsätter. En gång i tiden behövde jag aldrig träna, tyckte jag, eftersom jag var natuuurligt smal. Så naturligt smal att jag fick abnorm hjärtklappning av att bädda sängen var jag. Så naturligt smal att jag klagade över att minsta storleken på H&M var 32, hallå, jag är ju en vuxen kvinna jag borde inte behöva handla på barnavdelningen, liksom. Sedan slutade jag vara ett deprimerat vrak på spritdiet och sen dess är jag rätt skeptiskt mot brudar med bmi på 17 som säger att de är naturligt smala. Nu har jag insett att man inte tränar för att bli smal, och att mitt mål inte är att ha en smal kropp utan en stark och duglig kropp. Måste bara hitta rätt träningsform. Den får helst inte göra ont eller vara jobbig.
/j

Glöggfest!

Ska jag och Micke ha ikväll. Jag slängde iväg ett casual litet sms igår som utstrålade kravlöst häng hos mig, och trodde inte att majoriteten skulle tacka ja med så kort... svarstid? (Short notice, vad säger man på svenska egentligen? Jag borde kunna sånt här!). Men alla kunde, och en del ville ha med sällskap. Självklart. Men nu verkar det ha transformerats från litet glöggmys till stor spritfest. Det gör mig alldeles nojjig, tänk om alla avskyr varandra och ingen pratar och alla går efter en halvtimme och jag blir en social paria för resten av mitt liv? Åh! Finns det någon etikettregel som säger att det är ofint av värdinnan att vara hundra gånger fullare än sina gäster? Jag möste lugna (dränka!) mina nerver ju.

Som tur är har jag min sambo, min kärlek, min klippa Micke. Mannen med världsrekord i obrytt socialt umgänge. Mannen som kan dra igång partystämning på ett budgetmöte.



Här är vi!


Fast den här bilden är väl närmare sanningen.

/j

Åh, saknaden!

Andrea, du måste kolla det gamla photobucketarkivet, om du glömt lösenord kan jag ge dig. Så himla mycket gamla bilder från tiden då vi bodde ihop. Det är väl bara tre, fyra år sedan men det känns som tio. Jag blev så vuxen plötsligt. Och så kollar jag på de här bilderna och blir nostalgisk och längtar tillbaks, trots att hela den tiden var en emotionell berg och dalbana, ett emotionellt jävla extreme (den där läskiga på grönan... *metaformästarinnan*). Nu är det bara smooth sailing och det är ju vad jag alltid ville ha. Men det är liksom inte lika intensivt längre, på gott och ont.

Men hur som, den här gamla bilden, fan vad jag garvade åt den då (sjukt internt):



/j

Damn you november

Att klaga på novembers gråa uselhet är ju väldigt gjort, men det finns ju en anledning att folk gnäller över denna helvetesmånad. Den ÄR ju förjävlig och det enda som hjälper är att konsekvent spendera alla sina besparingar på restaurangmiddagar, dyrt vin (på sommaren funkar tysk lantvin i tetra alldels utmärkt, i november blir man ledsen vid tanken på 50-spänns buteljer) och små resor. Jag och min kära medbloggerska pratade om besparingar, eller bristen på dem, i dag när vi fikade och november är för mig en skitdyr månad. Men det måste få vara så, jag kan inte vara sparsam i november, utan allt lull-lull som jag distraherar mig med skulle november göra mig galen.
/j

kanske håller jag på att bli tokig.

Så vaknar man halv åtta en lördagsmorgon och duschar och peelar och visslar. Läser DN boklördag och sen stegar man ut som en antilop. Handsfree, går runt Vinterviken och himlen är blå och blåare. Kommer tillbaka efter drygt en timme, yogar nästa timme, dricker sen kaffe och är därmed redo att ta itu med performativiteten, genusmelankoli och avvisad identifikation.

Och ryggen är oväntat rak..



/a

inatt

Träffade: japan som hängde på mig och skrek "sexy woman!". Sedan hängde han på Gabs och skrek samma sak. Hon svarade honom på japanska, eftersom hon kan det, och han föll baklänges av förvåning. När han åter var i upprätt tillstånd gled hans vän fram och sa att jag hade sexy eyes. Jag såg på honom skeptiskt och plötsligt hade jag nasty eyes.

Gjorde: dansade i skor som inte är gjorda för dans, mina fötter ville gå av på mitten men jag ignorerade de fanskapen och hasade vidare.

Spenderade: 700 spänn på taxi... Farsta-Sollentuna bland annat. Det blir morgondagens ångest.

Lärde mig: att IKKU!!! betyder "jag kommer" på japanska. Brukades flitigt varje gång Gaby höll min hand, gav mig en kram, nuddade min axel etc. Mycket roligt.

Erkände: Att jag gillar house och trance. Jag älskar att dansa till det, i all annan dans måste man dansa så fint, med trance/house måste man bara göra som man vill. Jag gillar det verkligen och struntar i att trancegolvet inte vanligtvis befolkas av tio-centimetersklackar och femtiotalsblåsor.

Fick inte: En hiphopskiva. Gabs vann en skiva, och när hon gick för att hämta den hos dj:n hade han en massa kvar. Jag frågade om jag kunde få en, han sa att jag kunde få den om jag sa vilket mitt favoritband var. Det är ju depeche mode, men då sa han att skivan inte var i tysk marstakt så det här var inget för mig. Jag ville ju utvidga min musikaliska horisont, taskigt!

Är: röksugen! Snor Mickes cigg som ligger här bredvid.
/j

Älska!

/j

På gång

Fredagseufori, rastlöshet, vinet på kylning och lilla svarta framlagd. Jag har gjort det här i sju år men jag tröttnar aldrig, utgång är det bästa jag vet. (i alla fall nu, en stundade fredagkväll. På söndag kommer jag säkert inte hålla med.)

Fick just sms av Gabs, hon säger gästlista på Mosebacke. Jag som ville till Flickrummet på Sture, men äh det är ju inte stället det är sällskapet.

Härligt med Gabs: Hon är sinnebilden av body-conklänningar, glittrig solbränna och kokosdoftade hår, vilket innebär att jag kan fläska på med hur mycket piffade som helst utan att bli apart. Sånt gillar jag, även om det ibland gränsar till det maniska. Andy sa att jag blir mer fåfäng ju äldre jag blir, det är kanske sant. Jag är skyldig henne många ursäkter för kvällar då jag pillat med det perfekta eyelinerstrecket vid spegeln och hon har stått påklädd och dött av rastlös uttråkning.

Eller rättning, jag är skyldig typ alla jag känner ursäkter för att jag är så förbannat seg. Sorry hörni.
/j

kid nils in the prime of his youth (p.s. ibland hånglar vi d.s.)

/a

EAT THIS!

/a

Jag tänkte konstra med filmen där en jättestor tusenfoting äter en mus men jag kollade på den nyss och insåg att jag inte kan göra så mot dig. Den är så äcklig!!!

Du kan få skjuta upp pluggandet med det här ist:




/j

det här har jag tittat på i tre dagar nu (istället för att skriva en uppsats om performativt motstånd i Mare Kandres Aliide, Aliide...)

/a

En lista om jul

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Jo, tycker inte att jul är så speciellt. Och så får man väl extra betalt? Har aldrig gjort dock.

Bakar du något till jul? vad?
Jag är inte så bra på att baka (eller laga mat öht.) Kanske en banankaka.

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
Med, jag gillar russin! I allt typ.

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Spelar ingen roll, ingen vill dock ha julgodis som är egenproducerat av mig.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Den är vit med små tomtar i. Fick av svärmor. Men jag brukar inte tända den varje söndag utan när jag kommer ihåf, vilket är typ aldrig.

Fönsterprydnad - stjärna eller elljusstake?
En stjärnjävel som jag sliter med varje år och som får hänga kvar till mars typ.

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
e-post, hatar onödig post, det bara samlas på hög och så måste man gå till pappersinsamlingen. Jag drömmer typ erotiska drömmar om det papperslösa kontoret.

Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…?
Samma färger som lägenheten alltid har... (jag vet jag är fett o-julig)

När julpyntar du hemma?
vi slänger väl ut nån liten tomte och så är det den där stjärnan som jag brottas med nån dag innan jul.

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Jag ställer ut en porslinstomte på närmsta tomma yta, typ. Hänger lite glitter i krukväxterna.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Inget, har ingen gran. Om man är hemma hos nån med gran är det väl fint med julgranskulor. Men det är inte direkt så att jag vänder i dörren om julgranskulor fattas (eller pumlor, som Andrea säger! Jättekonstigt ord.)

Har du ett färgtema i granen?
Är granlös.

Levande gran eller plastgran?
Granen kan få vara här i anden.

Hur ser din julfrukost ut?
Som alltid annars - c-vitaminbrus i glas. Sätter julstämningen, verkligen.

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv?
Jag brukar dricka öl!

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Köp.

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Jag stoppar i vad som bjuds.

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
clementiner kanske? Men det är inte direkt som att de signalerar jul för mig, de är goda bara.

Vilken är din favoritjulskiva?
Nej alltså... ingen. Kanske nån gammal dammig absolute christmas 23 som jag har haft sen jag var 10 bara för sakens skull.

Vilken är din favoritjullåt?
Last Christmas, hehe...

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Om det finns vegetariska alternativ är jag nöjd.

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Hahahaha!

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Som sagt, russin is my thing,

Risgrynsgröt eller Ris à la malta?
Herregud, inget! Supervidrigt ju.

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
aldrig testat, tror inte att det är vegetariskt?

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Nä, jag dricker öl.

Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Alltså jag må se ut som en femtiotalsbrutta men jag har sannerligen inte kitchenskills som en. Min mamma är väl inte heller så road av matlagning och min svärmor gillar kött i mängd så att de skulle ge mig recept är inte så troligt.

Tittar du varje år på Kalle´s julafton?
Nä inte nu för tiden. Det står väl på i bakgrunden.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton?
Askungen faktiskt. För klänningen blir så fin...

Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul?
Nån gång, minns inte.

Har ni tomte hemma?
Om barn är med.

Köper du julklappar till många?
Till typ tio pers.

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
affären får jättegärna slå in, bekvämt ju.

Roligast att få i sin julklapp?
Det spelar verkligen ingen roll. Ett presentkort på trashydiva.com/ vore iofs härligt.

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Se ovan. Om jag får önska helt fritt så vore det fint med ett halvår ledigt så att jag och Micke kan åka på den där långresan.



Och efter de här svaren blir jag inte förvånad om tre andar kommer och hämtar mig för att visa mig sann julglädje...

/j

Comeback med fet katt

Andy, vad ska vi göra med det här gamla bloggskrället? Våra uppdateringar är ju minst sagt sporadiska. Men jag gillar fortfarande idén om en gemensam blogg (tror inte att jag är tillräckligt intressant för att ha en blogg själv haha) och det är fint att liksom utbyta bloggposter/tankar.

Så för att posta nåt, eftersom jag ser att tjejen med koll på allt, Devil Doll, länkat hit så ger jag lite konstgjord andning till bloggen med några spexiga bilder. På min katt förstås, gud vad jag älskar att prata om min katt och visa bilder på honom, HAN ÄR BÄST! *crazy catlady*

(om jag får barn kommer folk att hata mig, AVSKY mig för att jag drar fram kort på min snoriga älskling i tid och falsettpiper "kolla vad söööööööööööööööt" det kommer att bara att eskalera härifrån.)




Men alltså huggtänderna, kolla vad sööööööööööööööt!

/j

Förfest i sektvandrarhemmet

Depp


Pepp


Sexuellt trakasserad

män är ju män och kvinnor kvinnor

Det går ej att beskriva ledan jag känner när jag läser/hör kommentarer som den ovan. Inte sällan sägs det med en air av självrättfärdighet, som om man har sagt sanningar som inte får sägas i det här politiskt korrekta feministstyrda landet.

I jobbet får jag ibland tampas med sådana som på allvar tror att det finns en elitistisk vänsterfeministgaylobby som styr media och lever för att göra livet surt för vanligt folk. De är ofta väldigt upprörda och vill sällan diskutera. Mest verkar de vilja skrika/skriva av sig och säga att feminister är dumma (fula/onaturliga/oknullade). Jag kan inte för mitt liv förstå varför de blir så upprörda när könsroller ifrågasätts. Vad är det som är så läskigt, så hotande? Det handlar ju inte om att göra varenda människa till en könlös varelse iklädd säck som sköter sin fortplantning via tub. Det handlar om att få välja. Att få välja sin könsroll eller brist på könsroll eller mix av könsroll oavsett den kroppsdel som råkar sitta mellan dina lår (det känns verkligen som om jag slår in öppna dörrar genom att påpeka det uppenbara). De har redan valt sin som "män som är män och kvinnor som är kvinnor" (fatta vad ett sånt uttalande skulle kunna dissekeras och hur innehållslöst det egentligen är) men vad är det som är så jobbigt med att andra väljer annorlunda? Vad?

Jag önskar verkligen att någon som på allvar tycker att det är fruktansvärt att en man får heta Madeleine, att en man försöker amma eller att barn som anmäler extremt stereotyp reklam sansat kunde förklara varför för mig. Jag vill förstå men finner det svårt eftersom jag inte ser det som att ta ifrån någon en könsroll som de trivs med, utan att lägga till fler alternativ.



Eller så ska jag bara sluta läsa artikelkommentarer på Aftonbladet. Det verkar ju inte vara de skarpaste knivarna i lådan som hänger där.
/j

köldilskan

Om det skulle vara så att svenskar är reserverade och osociala, som utlandssvenskar älskar att kommentera (underförstått att själv är man minsann inte sådär svensk) så tror jag inte att det är något djupt rotat personlighetsdrag utan att det helt enkelt beror på kylan. På sommaren är svensken glad och spontan, på vintern är det så satans kallt att all energi går åt till att i tanken upprepa "det går över det går över det går över". Klart att man inte pallar med att vara glittrande glad då. Och eftersom Sverige är skitkallt mest hela tiden kanske det bestående intrycket är en småsur befolkning.

Eller jag vet inte, så funkar jag i alla fall. Få saker gör mig så arg som kyla, så nu på höstkanten är jag kolerisk mest hela tiden. Kylan är ett obehag som jag inte kan göra något åt, och när man är maktlös blir man lätt förbannad. Eller apatisk, vilket jag blir när jag rasat klart framåt kvällen. På morgonen när jag hasar iväg till jobbet är jag arg och frusen, på lunchen jävligt ilsken, vid trefikan kokar det i mig när jag tänker på den satans vargavintern framför oss och när jag kommer hem avreagerar jag mig på min stackars sambo för att sedan ligga apatisk i soffan resten av kvällen. Eller, ibland far jag kanske ut i en bitchig tirad, bara så att han ska veta att jag lever.

Nej, jag ser inget mysigt med hösten. Alla som säger att hösten är mysig och romantisk och luften är så krispigt klar måste ljuga för sig själva, antingen det eller så är de galna. Visst, det kanske kommer en eller två dagar med solsken och brandgula löv, men resten av det råkalla regnslaskiga limbo som leder raka vägen ner i vinterhelvetet då? Det är outhärdligt och ni vet det. Alla koppar med te, randiga halsdukar och lager-på-lager mode är bara överlevnadsstrategier, för utan varma kläder och drycker skulle vi alla dö. Bokstavligt talat. Och ett surt humör är faktiskt förståeligt om man kämpar för sitt liv sex månader om året.
/j

tänk att jobba på banken ändå

Och ibland saknar jag det här

Jag ska inscensätta denna bild med min katt när jag kommer hem. Som han kommer att njuta.

/j

ibland saknar jag det här

kverulantisk x2

upptäckte precis att jag är SÄMST på engelska och att alla texter på kandidatkursen är på..... just det: på ENGELSKA!!

:(

DUBBEL :( :( !!!!!

det är så man vill grina alltså.

/a

Kattfnatt

Jag har blivit som en sån där morsa som snackar om sitt barn hela tiden, som tycker att barnet är det vackraste världen sett och med all säkerhet även det intelligentaste. Skillnaden är att mitt barn är en bastant hårig herre i sina bästa år; min fantastiska katt! Allt han gör är så roligt, så bedårande, visar på en sådan klokhet (nåja, med viss reservation, han såg inte så intelligent ut när han igår försökte klämma in sin enorma kropp i det lilla utrymmet mellan soffan och golvet).

Jag hade aldrig trott att det skulle vara en sån glädje att ha katt. Jag hade glömt hur rogivande det är att somna med en spinnande katt tryckt tätt intill. Men min katt kommer när jag går och lägger mig, jag ropar på honom och han svarar mjaou någonstans i lägenheten. Jag ropar igen och mjaouet kommer närmre. Till slut galopperar han in med sin massiva kroppshydda i sovrummet och hoppar upp i sängen där han gärna lägger sig så att jag är så obekväm som möjligt. Då klappar jag honom tills han vibrerar av spinnande och jag fånflinar ut i mörkret.

Det jävliga är ju att jag är allergisk. Jag tar antihistamintabletter när jag ska hem till folk som har katt. Utan dem får jag eksem, rinnande ögon och lika rinnande näsa. Så jag vet inte hur det här ska gå. Om jag inte hade tagit honom hade han blivit avlivad (MÖRDAD!) och det vore ju grymt att lämna bort honom igen, han verkar trivas hos oss. Och jag trivs kopiöst med honom, men min kropp gör det inte.
/j

kverulantisk anakoret i sin egen pannkakssmet

Man råkar sova femton timmar i ren chock och när man vaknar fattar man ingenting, jag överdriver inte: INGENTING.

Ändå rätt skönt.


Jag har två problem, båda är besvärliga.

1. Luguber hemmasfär, objekt A går i cirklar, objekt B är aldrig hemma och när objekt B väl är det attackeras B genast av objekt C som verkar vara lite väl betagen i objekt A.

2. Kan jag lära mig hålla käften då?

Idag ska jag till skolan och skämmas. Igår blev jag ställd mot väggen, på riktigt alltså, och en madame stod några meter ifrån och sa saker som "där!", "bra, håll kvar den!", "rätta till kjolen", "vrid huvudet mer mot ljuset". Sen gick jag till ICA och köpte mat som jag inte orkade laga. Istället somnade jag.

Ibland känner jag för att bete mig som en galning, tycker nästan att det är synd att jag nästan jämt lyckas hejda mig.

Ibland känns det som att Petra har fått mig att stryka hela boken, (jag gör alltid som hon säger), att den är tom nu, som ett skal bara, kanske mer förståelig, men inte längre något som jag har skrivit. En gång försökte jag öva mig på att berätta vad den handlar om, då kom jag inte på någonting alls. Som om det bara var pärmarna kvar, trots att den inte ens har några pärmar än.

Och alla människor, de gör mig vettskrämd och alla andra liknande ord.

(skräckslagen, oerhört rädd, mycket rädd, livrädd, skrämd från vettet, panikslagen)

/a

så klart!

Det är som jag alltid anat

/j

läskramp

Jag har skickat iväg min krönika med ett minimum av ändringar. Om man får veta att den inte skulle passa in i just det numrets tema så borde ju det kloka vara att skriva en ny. Men nä, jag ville inte döda min älskling och nu får jag sota för det. Inte ett ljud från min redaktör ännu. Är det a silent kill, liksom? Ring inte oss vi ringer dig?

Åhhh jag borde säga upp mig innan jag får sparken! Innan jag tappar stinget, innan jag bara lallar på och tror att jag skriver piffigt men egentligen är det bara crap. Det vore iofs en skön förändring. Nu tycker jag att allt jag skriver är crap och kan verkligen inte läsa det i tryck. Seriöst, kan inte, blir kallsvettig av ångest. Och då är det ändå bara ett fåtal krönikor om året i en rätt liten tidning.

A, hur känner du inför att läsa dina egna texter? Är det liksom objektivt? Ser du på den distanserat och ser vad som skulle kunna förbättras, vad som är bra osv?

/j

aj aj

Har du legat på en spikmatta, eller bara känt på en? De är supervassa, de gör ONT. Men ändå är folk som tokiga i dem, alla älskar spikmattor, folk blir botade från ryggproblem, sömproblem, fettproblem och hudproblem. De frigör endorfiner, säger de. Och ja, smärta gör ju det. Men jag tycker att det är lustigt att det krävdes ett exotiskt indifierande för att folk skulle kunna ta till sig det. Annars är ju smärta något som samhället skyr. Jag menar, att smärta ger en endorfinkick har ju en del vetat i evigheter. Men det är klart, självkarvande emos eller läderklädda pervon i dungeons är väl inte lika chict som milt leende gurus...

/j