tisdag 6 oktober 2009

män är ju män och kvinnor kvinnor

Det går ej att beskriva ledan jag känner när jag läser/hör kommentarer som den ovan. Inte sällan sägs det med en air av självrättfärdighet, som om man har sagt sanningar som inte får sägas i det här politiskt korrekta feministstyrda landet.

I jobbet får jag ibland tampas med sådana som på allvar tror att det finns en elitistisk vänsterfeministgaylobby som styr media och lever för att göra livet surt för vanligt folk. De är ofta väldigt upprörda och vill sällan diskutera. Mest verkar de vilja skrika/skriva av sig och säga att feminister är dumma (fula/onaturliga/oknullade). Jag kan inte för mitt liv förstå varför de blir så upprörda när könsroller ifrågasätts. Vad är det som är så läskigt, så hotande? Det handlar ju inte om att göra varenda människa till en könlös varelse iklädd säck som sköter sin fortplantning via tub. Det handlar om att få välja. Att få välja sin könsroll eller brist på könsroll eller mix av könsroll oavsett den kroppsdel som råkar sitta mellan dina lår (det känns verkligen som om jag slår in öppna dörrar genom att påpeka det uppenbara). De har redan valt sin som "män som är män och kvinnor som är kvinnor" (fatta vad ett sånt uttalande skulle kunna dissekeras och hur innehållslöst det egentligen är) men vad är det som är så jobbigt med att andra väljer annorlunda? Vad?

Jag önskar verkligen att någon som på allvar tycker att det är fruktansvärt att en man får heta Madeleine, att en man försöker amma eller att barn som anmäler extremt stereotyp reklam sansat kunde förklara varför för mig. Jag vill förstå men finner det svårt eftersom jag inte ser det som att ta ifrån någon en könsroll som de trivs med, utan att lägga till fler alternativ.



Eller så ska jag bara sluta läsa artikelkommentarer på Aftonbladet. Det verkar ju inte vara de skarpaste knivarna i lådan som hänger där.
/j

2 kommentarer:

an sa...

dylika företeelser får mig att vilja flytta, men vart? kanske är det matriarkat på venus, men där lär det ju vara jävligt varmt.

je sa...

Det skulle passa mig, då kan jag vara glad på flera grunder!

Eller det behöver inte vara ett matriarkat, finns ju massor av råbiologister som är kvinnor och tycker att det är soft att definiera sig själva utifrån sin livmoder, typ.