Man råkar sova femton timmar i ren chock och när man vaknar fattar man ingenting, jag överdriver inte: INGENTING.
Ändå rätt skönt.
Jag har två problem, båda är besvärliga.
1. Luguber hemmasfär, objekt A går i cirklar, objekt B är aldrig hemma och när objekt B väl är det attackeras B genast av objekt C som verkar vara lite väl betagen i objekt A.
2. Kan jag lära mig hålla käften då?
Idag ska jag till skolan och skämmas. Igår blev jag ställd mot väggen, på riktigt alltså, och en madame stod några meter ifrån och sa saker som "där!", "bra, håll kvar den!", "rätta till kjolen", "vrid huvudet mer mot ljuset". Sen gick jag till ICA och köpte mat som jag inte orkade laga. Istället somnade jag.
Ibland känner jag för att bete mig som en galning, tycker nästan att det är synd att jag nästan jämt lyckas hejda mig.
Ibland känns det som att Petra har fått mig att stryka hela boken, (jag gör alltid som hon säger), att den är tom nu, som ett skal bara, kanske mer förståelig, men inte längre något som jag har skrivit. En gång försökte jag öva mig på att berätta vad den handlar om, då kom jag inte på någonting alls. Som om det bara var pärmarna kvar, trots att den inte ens har några pärmar än.
Och alla människor, de gör mig vettskrämd och alla andra liknande ord.
(skräckslagen, oerhört rädd, mycket rädd, livrädd, skrämd från vettet, panikslagen)
/a
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du gillar den där boken, fördjupade studier i katastroffysik, don´t you? Tycker att den här texten har lite smak av den boken... eller så tolkar jag in mitt eget beteende när jag läser en bok jag gillar, mitt språk färgas alltid en smula.
/j
Föresten, om jag läser problem 1 rätt så verkar det ju vara... ett problem.
/j
alltså om jag kunde skriva som pessl skulle jag inte var en sådan kverulant. vilket jag är, men tack ändå (om det nu var så du menade)
i need you babe, kommer ringa dig snart om en helt annan sak, nämligen bokmässan.
Skicka en kommentar