Ville bara meddela att nu har jag startat bloggen och jag är mäkta pepp.
I Bokens Mage heter den. Känn dig välkommen!
/a
måndag 2 februari 2009
onsdag 28 januari 2009
bok bok
Ville bara meddela att jag är på gränsen till att skapa en bokblogg.. Mest för att jag är så trött på alla som finns som jag mest tycker är tråkiga. Bara jag kommer på ett namn så..
/a
/a
tisdag 27 januari 2009
Mina hemliga samtal med mig själv i drömmarnas GRÄNSLAND
Vet inte om det var för att jag hade läst för mycket litteraturanalytisk metodik för fort eller om det var någon mystisk gud men igår när jag höll på att somna hamnade jag i det mest absurda resonemang jag haft med mig själv på väldigt länge. Var något om konsten & skönhetens universum som låg parallellt med logikens och att man inte kan kommunicera mellan dessa två, det är inte samma språk. Man kan inte beskriva en färg eller ett ackord EGENTLIGEN. Liksom. Minns också "det är bara konsten som förstår konsten". Hur jag nu menade med det. Ett konstverk kan ju inte förstå ett annat utan ett medium/människa. Eller? Kanske pratar de bakom ryggen på oss. Eller så handlar det bara om att alla separata texter inom konsterna ar någon slags ande... (!!!!!!!)
Ja, du fattar.
Oc Alxi säger att jag jämt pratar i sömnen. Varje natt nästan. Jag undrar vilka storverk som ramlar ur mig varje natt när ingen hör... För det lär ju vara så. Dock hör han bara när jag säger "LÄGG AAAAV!" eller "HÅLL KÄFTEN!"
Fick A på min tenta igår också, made my day. Har inte blivit så glad för ett betyg sen någonsin/MVG i GeMu i ettan på gymnasiet. Hah.
Annars drömmer jag mest om öl då allt annat är leda.
/a
Ja, du fattar.
Oc Alxi säger att jag jämt pratar i sömnen. Varje natt nästan. Jag undrar vilka storverk som ramlar ur mig varje natt när ingen hör... För det lär ju vara så. Dock hör han bara när jag säger "LÄGG AAAAV!" eller "HÅLL KÄFTEN!"
Fick A på min tenta igår också, made my day. Har inte blivit så glad för ett betyg sen någonsin/MVG i GeMu i ettan på gymnasiet. Hah.
Annars drömmer jag mest om öl då allt annat är leda.
/a
torsdag 22 januari 2009
Look-a-like
Min syrra tycker att jag ser ut som fågeln på bilden. "titta en liten emo-fågel med en enda stor lugg, lite som du"
Jag tycker att den är mer lik bröderna Fluff.
Men jag har haft fel förut.
/a
Jag tycker att den är mer lik bröderna Fluff.
Men jag har haft fel förut.
/a
headlights looking at the dawn
Älskar när jag läser grejer jag har skrivit och kommer till slutsatsen att "ja, fan. jag är helt enkelt grym". Inte lika roligt när jag dubbet så ofta kommer till slutsatsen att jag borde hänga mig men att det inte går eftersom ingen takbjälke i världen håller för mitt massiva intellekt.
Men ibland, då jävlar.
/a
Men ibland, då jävlar.
/a
when the sadness comes for you
Okej, inte som att den är perioden är som maj -07 när jag åkte till Uppsala med gråten i halsen och två bag-in-box i en påse men ändå inte bra. Inte bra alls. Tänker på en del som min PS sa om att ha avslutat något stort kreativt och tomheten som är klassisk påföljd i kombo med min rädsla för auktoriteter och det som hände igår. Men ändå. Liksom.
Varför inte bara åka till Indien och komma hem barfota..
Jag sa till Asimna förra terminen att jag kände mig så pensionärsaktig eftersom det enda jag ville var baka och ligga hemma och läsa böcker. Inte vara ute och härja, inte samhällsengagera mig, inte nåt annat.
Men se på tusan!
Senaste veckan har jag varit en jävel i järnet. Halvdrunknat i ölkannan. Osv.
Ser jag kombon?
öl öl öl
+
sadness
Men det är ju så skoj! Fuck Proust.
/a
Varför inte bara åka till Indien och komma hem barfota..
Jag sa till Asimna förra terminen att jag kände mig så pensionärsaktig eftersom det enda jag ville var baka och ligga hemma och läsa böcker. Inte vara ute och härja, inte samhällsengagera mig, inte nåt annat.
Men se på tusan!
Senaste veckan har jag varit en jävel i järnet. Halvdrunknat i ölkannan. Osv.
Ser jag kombon?
öl öl öl
+
sadness
Men det är ju så skoj! Fuck Proust.
/a
onsdag 21 januari 2009
Dödsångest.
Vaknar av att min chef ringer och frågar varför jag inte är på jobbet eftersom det står trehundra arga människor utanför och bankar.
- För att jag inte ska jobba idag, säger jag.
Min chef börjar grina.
- Kan du inte sätta dig i en taxi och åka dit på en gång? frågar hon.
- Kan inte du göra det, det tar ju lika lång tid för dig i bilköerna?
- JAJA
(Klick.)
Först fick jag dödsångest och tänkte det är mitt fel det är mitt fel det är mitt fel och att jag säkert missat att jag ska jobba och att hon hatar mig.
Sen tänker jag att det kanske inte är okej att hon skriker åt mig i telefonen. Och att jag aldrig har missat mitt jobb.
Inte fan vet jag.
Den här dagen är körd vilket som.
/a
- För att jag inte ska jobba idag, säger jag.
Min chef börjar grina.
- Kan du inte sätta dig i en taxi och åka dit på en gång? frågar hon.
- Kan inte du göra det, det tar ju lika lång tid för dig i bilköerna?
- JAJA
(Klick.)
Först fick jag dödsångest och tänkte det är mitt fel det är mitt fel det är mitt fel och att jag säkert missat att jag ska jobba och att hon hatar mig.
Sen tänker jag att det kanske inte är okej att hon skriker åt mig i telefonen. Och att jag aldrig har missat mitt jobb.
Inte fan vet jag.
Den här dagen är körd vilket som.
/a
tisdag 20 januari 2009
Alla är vi barn i början, eller för alltid
Andrea festar på en måndag, efterfestar till och med. Jag läser, blir avundsjuk och känner mig som hundra år. Andrea, ska vi ta ett glas i veckan? Jag kan dock inte efterfesta och måste åka hem sjukt tidigt eftersom jag har ett nytt jobb nu. Ett jobb som ger mig ångest på nätterna, jag ligger vaken och undrar hur det ska gå och om jag egentligen inte bara är en stor fejk och jag är ju ändå bara 24 och hade aldrig kunnat hoppas på att få ett bättre jobb men är det liksom NU jag ska ha det borde jag inte backpacka i Indien först och kanske prova någon drog och festa mer på vardagar och kan jag verkligen ha ett seriöst heltidsjobb om jag känner så, jag kanske får sparken?
Så tänker jag och hasar upp och tar en Valeriana medans Andy är ung och bohemisk på Mariatorget.
Idag var jag på en konferans om varumärken på Clarion. Så klart var jag sen, missade bussen och tog taxi. Fan vad jag ska ta taxi nu när jag har en redig lön, jag ska åka taxi som aldrig förr, jag ska åka taxi överallt! Jag kunde inte slå ifrån mig känslan att taxichauffören trodde att jag var en prostituerad, liksom stressad ung tjej som åker från söderförort in till flådigt hotell medans hon frenetiskt sminkar sig. På Clarion fick man små, små bakelser och smoothies, jag jublade av lycka (inombords) och tryckte i mig. När jag tryckte som bäst kom en dam fram och presenterade sig. Det är lustigt med konferanser, det är precis som första dagen i gymnasiet; alla är nervösa och vill snabbt som attan hitta någon att prata med så att man slipper stå där ensam i sin chicka dräkt och låtsas skriva ett viktigt sms. Vi pratade om vart vi jobbade och jag är tacksam för mina år i servicebranschen som har lärt mig att kallprata trevligt med vuxna (jag, vuxen? Absurd tanke!). När hon tackade för sig och gick insåg jag att vi just hade minglat så jag gjorde raskt om proceduren med närmsta offer.
Sedan flydde jag med självsäkra steg in på toa och roades åt att toapappret var svart och parfymerat. (är det för att man inte ska behöva uppleva eventuell bajsfärg samt lukt? Så att man kan låtsas att man har osynligt svagt cederträdoftande crap?).
När jag gick lämnade jag min lilla namnbricka till tjejen i receptionen och sa att när jag jobbade med att ordna konferanser sparade vi alltid den lilla plastfickan som namnlappen låg i så jag tänkte att de kanske gjorde samma sak. Det var ju rätt onödigt, vad bryr hon sig om mitt förra jobb? Men jag kan inte skaka av mig hur underligt det känns att det är jag som ska fästa en namnbricka på mig och äta minibakelser när jag brukade dela ut namnbrickor och plocka upp efter folk som ätit minibakelser innan de vällde in i konferenssalen igen.
Jag tröstar mig med att en man jag kände en gång och som jag alltid tyckte var väldigt vuxen och karriärig sa att han ofta kände sig som en fake eller ett barn som lyckats nästla sig in bland alla vuxna, trots att han hade flådig kostym, portfölj och åkte i ett eget plan för viktiga möten i viktiga länder.
/j (aka. Eliza Doolittle)
Så tänker jag och hasar upp och tar en Valeriana medans Andy är ung och bohemisk på Mariatorget.
Idag var jag på en konferans om varumärken på Clarion. Så klart var jag sen, missade bussen och tog taxi. Fan vad jag ska ta taxi nu när jag har en redig lön, jag ska åka taxi som aldrig förr, jag ska åka taxi överallt! Jag kunde inte slå ifrån mig känslan att taxichauffören trodde att jag var en prostituerad, liksom stressad ung tjej som åker från söderförort in till flådigt hotell medans hon frenetiskt sminkar sig. På Clarion fick man små, små bakelser och smoothies, jag jublade av lycka (inombords) och tryckte i mig. När jag tryckte som bäst kom en dam fram och presenterade sig. Det är lustigt med konferanser, det är precis som första dagen i gymnasiet; alla är nervösa och vill snabbt som attan hitta någon att prata med så att man slipper stå där ensam i sin chicka dräkt och låtsas skriva ett viktigt sms. Vi pratade om vart vi jobbade och jag är tacksam för mina år i servicebranschen som har lärt mig att kallprata trevligt med vuxna (jag, vuxen? Absurd tanke!). När hon tackade för sig och gick insåg jag att vi just hade minglat så jag gjorde raskt om proceduren med närmsta offer.
Sedan flydde jag med självsäkra steg in på toa och roades åt att toapappret var svart och parfymerat. (är det för att man inte ska behöva uppleva eventuell bajsfärg samt lukt? Så att man kan låtsas att man har osynligt svagt cederträdoftande crap?).
När jag gick lämnade jag min lilla namnbricka till tjejen i receptionen och sa att när jag jobbade med att ordna konferanser sparade vi alltid den lilla plastfickan som namnlappen låg i så jag tänkte att de kanske gjorde samma sak. Det var ju rätt onödigt, vad bryr hon sig om mitt förra jobb? Men jag kan inte skaka av mig hur underligt det känns att det är jag som ska fästa en namnbricka på mig och äta minibakelser när jag brukade dela ut namnbrickor och plocka upp efter folk som ätit minibakelser innan de vällde in i konferenssalen igen.
Jag tröstar mig med att en man jag kände en gång och som jag alltid tyckte var väldigt vuxen och karriärig sa att han ofta kände sig som en fake eller ett barn som lyckats nästla sig in bland alla vuxna, trots att han hade flådig kostym, portfölj och åkte i ett eget plan för viktiga möten i viktiga länder.
/j (aka. Eliza Doolittle)
Igår var jag törstig så jag bestämde mig för att ta ett litet glas.
Först hemma vid köksbordet och jag är rastlös. Ellen blandar drinkar och jag sjunger med i "Don't say your love is killing me" av Erasure. Jag är på bra humör. Jag löser lite korsord och Alex försöker vara rolig och dra skämt men känner sig misslyckad. Jag uppmuntrar honom. Säger saker som: "alla är vi barn i början" och "du lever i skuggan av en mästare".
Sen råkar jag och Ellen åka in till stan. Åsögatan. Nada. Jag är vingelfull och vi lyssnar på musik i min mp3. Jag skojar om att en som alltid är där självklart lär vara där med sin flickvän. Vi sätter oss vid ett bord. Sen kommer de som jag skojade om in och sätter sig vid bordet bredvid. Jag tycker att det är lajbans. Jag pratar och drar skämt och frågar saker om mitt ex.
Nada spelade "Skilsmässorock". Jag är extatisk och berömmer dj:n för deras upplivande tema. Han ser besvärad ut. Möjligen för att han var trettio plus och precis hade skilt sig. I alla fall.
Klockan ett stänger Nada och det fanns inte ens chans att jag redan skulle vilja gå hem. Ellen säger att man kan gå till Kvarnen. Vi går till Kvarnen. Jag är nervös för att jag inte ska komma in eftersom det är tjugotre och skamsen för att jag är nervös för att inte komma in på Kvarnen en måndag.
Sen råkar jag försöka stjäla en öl.
Och sen pratade jag och N.
Och pratade.
Sen pratade han och Ellen så jag började prata med de som spelat skilsmässorock på Nada. Jag är övermodig. Försöker lista de fem bästa skilsmässorocklåtarna någonsin. Jag låter ingen prata till punkt. Har nämligen mycket att säga.
Sen stänger Kvarnen. Eller det kanske inte stängde. Jag råkar i alla fall träffa en kille som vi kan kalla Hallonet. Jag har inte träffat honom på tre år och sist hade vi en slags dejt på Djurgården mitt på dagen och pratade om livet. Sen sågs vi aldrig mer. Jag känner inte igen honom men kopplar rätt snabbt och sen har han efterfest så vi tar en taxi dit och jag är full.
Hallonet och hans kompis Jerka bor vid Mariatorget och jag och Hallonet läser poesi för varandra och ser på en intervju med Bruno K Öijer. Jag trivs som fisken i vattnet. Vi lyssnar på musik och jag namedroppar. Är tydligen helt med i gänget. Så klart. JErka är förundrad över mina kunskaper om isländska stråkkvartetter med beats och jag röker inomhus.
Sen blir jag förbannad och snor hans saltkar.
Jag och Ellen åker hem.
Väl hemma har jag en lång utläggning för Alxi om hur Hallonet skulle förstöra allting genom att poängtera att vi var tjejer och de var killar och vi var på en efterfest och därför tydligen skulle ligga. Jag är arg. Jag kastar saker. Nästan. Alxi säger "Så så, det ordnar sig". Han är fin han.
Sen var han tvungen att stiga upp och åka till skolan.
Så kan det gå.
/a
Sen råkar jag och Ellen åka in till stan. Åsögatan. Nada. Jag är vingelfull och vi lyssnar på musik i min mp3. Jag skojar om att en som alltid är där självklart lär vara där med sin flickvän. Vi sätter oss vid ett bord. Sen kommer de som jag skojade om in och sätter sig vid bordet bredvid. Jag tycker att det är lajbans. Jag pratar och drar skämt och frågar saker om mitt ex.
Nada spelade "Skilsmässorock". Jag är extatisk och berömmer dj:n för deras upplivande tema. Han ser besvärad ut. Möjligen för att han var trettio plus och precis hade skilt sig. I alla fall.
Klockan ett stänger Nada och det fanns inte ens chans att jag redan skulle vilja gå hem. Ellen säger att man kan gå till Kvarnen. Vi går till Kvarnen. Jag är nervös för att jag inte ska komma in eftersom det är tjugotre och skamsen för att jag är nervös för att inte komma in på Kvarnen en måndag.
Sen råkar jag försöka stjäla en öl.
Och sen pratade jag och N.
Och pratade.
Sen pratade han och Ellen så jag började prata med de som spelat skilsmässorock på Nada. Jag är övermodig. Försöker lista de fem bästa skilsmässorocklåtarna någonsin. Jag låter ingen prata till punkt. Har nämligen mycket att säga.
Sen stänger Kvarnen. Eller det kanske inte stängde. Jag råkar i alla fall träffa en kille som vi kan kalla Hallonet. Jag har inte träffat honom på tre år och sist hade vi en slags dejt på Djurgården mitt på dagen och pratade om livet. Sen sågs vi aldrig mer. Jag känner inte igen honom men kopplar rätt snabbt och sen har han efterfest så vi tar en taxi dit och jag är full.
Hallonet och hans kompis Jerka bor vid Mariatorget och jag och Hallonet läser poesi för varandra och ser på en intervju med Bruno K Öijer. Jag trivs som fisken i vattnet. Vi lyssnar på musik och jag namedroppar. Är tydligen helt med i gänget. Så klart. JErka är förundrad över mina kunskaper om isländska stråkkvartetter med beats och jag röker inomhus.
Sen blir jag förbannad och snor hans saltkar.
Jag och Ellen åker hem.
Väl hemma har jag en lång utläggning för Alxi om hur Hallonet skulle förstöra allting genom att poängtera att vi var tjejer och de var killar och vi var på en efterfest och därför tydligen skulle ligga. Jag är arg. Jag kastar saker. Nästan. Alxi säger "Så så, det ordnar sig". Han är fin han.
Sen var han tvungen att stiga upp och åka till skolan.
Så kan det gå.
/a
måndag 19 januari 2009
Kan inte riktigt släppa det här..
Hur ballt är det inte att man på medeltiden tydligen trodde att enhörningar, kentaurer osv fanns på RIKTIGT? Jag är SÅ avundsjuk. Jag försöker verkligen låtsas att det finns alla möjliga figurer men det skulle vara enklare om det liksom var vedertagen sanning... fast då kanske kyrkan skulle få tillbaka sitt grepp om folket och HUU det vill väl ingen?
Ändå avundsjuk.
/a
Ändå avundsjuk.
/a
jag vill också
Okej, helt plötsligt höjde sig lidingö i klassen typ flera KILOMETER för att han berättade att han håller på att göra ett bestiarium! HUR fantastiskt är inte det? Jag citerar wiki: "Bestiarier är medeltida verk som i allegorisk form skildrar djur som handlar efter mänskliga värderingar för att göra tydligt vad som är "gott" och "ont".
De äldsta bestiarierna är från tidig medeltid, till exempel "Physiologus". Dessa är mer sakligt beskrivande men omfattar även fantastiska skildringar av fabeldjur. För medeltidsmänniskan existerade drakar, enhörningar, kentaurer och fauner som verkliga väsen."
/a
De äldsta bestiarierna är från tidig medeltid, till exempel "Physiologus". Dessa är mer sakligt beskrivande men omfattar även fantastiska skildringar av fabeldjur. För medeltidsmänniskan existerade drakar, enhörningar, kentaurer och fauner som verkliga väsen."
/a
söndag 18 januari 2009
Hejdå Bree, hejdå crazy George
Igår räddade Jesp mig från en fadäs och idag inser jag vem min kreativa hjälte är. Av alla böcker jag har läst, av alla författabesök, av alla kloka ord, av alla världsförändrare och beundransvärda människor är det skräckförfattaren Stephen King som hjälper mig när det krisar. Jag kan inte ljuga och säga att det är Kafkas Processen eller någon tung ryss. Inte ens att det är min mamma. Utan just herr King. Varenda gång jag ska skriva men vrider mig i ångest över hur, varenda gång jag hellre skulle se på Desperate Housewives så kommer han smygande och viskar i mitt öra, sina egna ord, även om jag inte kan citera exakt
folk pratar om inspiration
jag gör bara mitt jobb
Och det hjälper.
Det är tusan i mig det enda som hjälper.
Tack Stephen.
/a
folk pratar om inspiration
jag gör bara mitt jobb
Och det hjälper.
Det är tusan i mig det enda som hjälper.
Tack Stephen.
/a
lördag 17 januari 2009
en gång var jag med i en novelltävling under pseudon "ruben" men alla visste att det var jag
Råkade precis tänka på en person jag inte känner och som kanske är omöjlig att lära känna på RIKTIGT. Har bara träffat honom en enda gång (trots att han påstår att det var den andra) men det gör han antagligen bara för att provocera, som om det inte var nog med hans renskrivna nej-dialoger högt talandes om konstnär A. Jag undrar om han tycker att det är konstruktivt. Om det känns som något slags outlaw living att dansa hitlerdansen på popklubbar bara för att på ett IRONISKT sätt ta några steg för nära för att se hur man ska reagera. Jag gjorde likadant som han trots att jag allmänt kallas för "balanserad".
/a
/a
but you know how much you need me when the sadness comes for you
Enklast hade varit om jag nöjde mig med att det handlade om projicering. Något borde man väl ha lärt sig efter alla turer. Eller så fattas det mig bara.
Det är exakt detta pendlande (här borde jag göra en södergransk ellipsligatur för att förklara mitt dröjande utelämnande av detta obestämda [!])
Så varför inte:
Det är exakt detta pendlande...
Jag kan också förklara det med Soko.
Frankofilin börjar bli pervers.
I dag och alla andra dagars playlist:
Lost - The Mary Onettes
Hang myself in the christmas tree - Laakso
Stand inside your love - The Smashing Pumpkins
och självklart även
All my little words - Magnetic Fields
(för övrigt en fantatistisk bubbla idag, Jesp!)
/a
Det är exakt detta pendlande (här borde jag göra en södergransk ellipsligatur för att förklara mitt dröjande utelämnande av detta obestämda [!])
Så varför inte:
Det är exakt detta pendlande...
Jag kan också förklara det med Soko.
Frankofilin börjar bli pervers.
I dag och alla andra dagars playlist:
Lost - The Mary Onettes
Hang myself in the christmas tree - Laakso
Stand inside your love - The Smashing Pumpkins
och självklart även
All my little words - Magnetic Fields
(för övrigt en fantatistisk bubbla idag, Jesp!)
/a
jag har en vän som är försvunnen som jag saknar nästan varje dag men jag vet inte var jag ska leta, vilka stenar jag ska lyfta, vilka myror jag ska fråga om vägen, vet inte någon adress direkt, vet inte vilken flod jag ska kasta flaskposten i trots att den redan är formulerad och klar, har byggt en båt, vet inte vilket hav den passar i, den är så liten och orkar bara några mil men det kanske räcker om jag bara visste vilken sten jag skulle lyfta, vilken myra att fråga, vilket håll den flygande draken ska vända sin mage mot, självklart mot solen men den är så svårfångad
just idag
/a
just idag
/a
Jakten efter det perfekta promenadstråket
Önskelista:
1. Sol som är klar utan att vara besvärlig
2. Minst en dörr till en annan värld
3. Fin arkitektur
4. Något slags grönt
/a
1. Sol som är klar utan att vara besvärlig
2. Minst en dörr till en annan värld
3. Fin arkitektur
4. Något slags grönt
/a
inte ens vargens timme
MEN ORKA
Kille i baren: TJENA
Jag: Hej hej
KIB: Jaså du läser litteratur!
Jag: Ja.
KIB: Bara på skoj eller?
Jag: Nä.
KIB: JAHAJA
Jag: ...
KIB: SJÄLV LÄSER MAN OCKSÅ BÖCKER
Jag: Jaha, vadå?
KIB: Äääääälskar typ ALKEMISTEN den är grym!
Jag: Jag hatar den.
KIB: Jaha.. men den är så META liksom!
Jag: Hur menar du nu?
KIB: JA MEN DU VET!!!!
Jag: Nja.
KIB: EXISTENSIALISMEN!!!!!
Jag: Huh?
KIB: EXSTENSIALISMEN är liksom... så SKÖN!!!!
Jag: Om det är något den inte är, så är det väl skön.
KIB: JA MEN DU VET!!!!
Orka försöka plocka upp någon genom att påstå att existensialismen är SKÖN? Och på att droppa Alkemisten? Herregud. Är detta världen jag lever i? Det känns till och med lite too much att kalla sig elitist.
Annars då?
Litteraturöl med klassen efter inlämnad tenta. Hamnade på WC. Absurd situation. Lidingö pratar om att han är så svår och en blond tjej var asglad och kände ALLA. Sen jag med hål i strumpan som drack öl och längtade efter det lyckliga livet men tvingade mig själv till att prata om....SKOLAN JOBBET LIVET
Och sen ramlar man ner i sin egen olust och börjar smsa trots att man inte borde. Sitter i slussen och låter tåg efter tåg gå, håller krampaktigt i telefonen eftersom man någonstans djupt inne i sig själv hoppas på att någon ska
MESSA RINGA SKRIVA SKRIKA VIFTA ROPA
som att
eller
SKULLE INTE TRO DET
väl hemma får man en miljon
VAR E RU
och
VART TOG DU VÄGEN?!
ursäkta jag gick hem och dog ännu en liten bit
du är för sen
inatt igen
så nu sitter jag här spelar emotionell längtar objektiva korrelat och
någon som aldrig tröttnat på att prata
/a
Kille i baren: TJENA
Jag: Hej hej
KIB: Jaså du läser litteratur!
Jag: Ja.
KIB: Bara på skoj eller?
Jag: Nä.
KIB: JAHAJA
Jag: ...
KIB: SJÄLV LÄSER MAN OCKSÅ BÖCKER
Jag: Jaha, vadå?
KIB: Äääääälskar typ ALKEMISTEN den är grym!
Jag: Jag hatar den.
KIB: Jaha.. men den är så META liksom!
Jag: Hur menar du nu?
KIB: JA MEN DU VET!!!!
Jag: Nja.
KIB: EXISTENSIALISMEN!!!!!
Jag: Huh?
KIB: EXSTENSIALISMEN är liksom... så SKÖN!!!!
Jag: Om det är något den inte är, så är det väl skön.
KIB: JA MEN DU VET!!!!
Orka försöka plocka upp någon genom att påstå att existensialismen är SKÖN? Och på att droppa Alkemisten? Herregud. Är detta världen jag lever i? Det känns till och med lite too much att kalla sig elitist.
Annars då?
Litteraturöl med klassen efter inlämnad tenta. Hamnade på WC. Absurd situation. Lidingö pratar om att han är så svår och en blond tjej var asglad och kände ALLA. Sen jag med hål i strumpan som drack öl och längtade efter det lyckliga livet men tvingade mig själv till att prata om....SKOLAN JOBBET LIVET
Och sen ramlar man ner i sin egen olust och börjar smsa trots att man inte borde. Sitter i slussen och låter tåg efter tåg gå, håller krampaktigt i telefonen eftersom man någonstans djupt inne i sig själv hoppas på att någon ska
MESSA RINGA SKRIVA SKRIKA VIFTA ROPA
som att
eller
SKULLE INTE TRO DET
väl hemma får man en miljon
VAR E RU
och
VART TOG DU VÄGEN?!
ursäkta jag gick hem och dog ännu en liten bit
du är för sen
inatt igen
så nu sitter jag här spelar emotionell längtar objektiva korrelat och
någon som aldrig tröttnat på att prata
/a
fredag 16 januari 2009
dödlägen
fast det är inget unikum direkt, den beskrivna situationen. den händer mig alltid, jag vet inte om det är jag som tror att saker kan ske på andra omöjliga sätt eller om det faktiskt saknas någonting. liksom: man går ju igenom olika nivåer hos olika människor. när man har gjor det så måste man ta nästa kliv, eller? hur kan man nöja sig med att stanna? kan man?
/a
/a
jag vet vad du snackade om Descartes men det hjälper mig inte tvärtom
Det var den fanatiska rastlösheten som drack sig bängfull igår på två öl och ett glas vin. Det måste ha varit så. Inte för att det gjorde något direkt. Jag har gamla surrealistoxymoroner (t.ex. jorden är blå som en apelsin) i huvudet och det enda jag ville var att öppna skåpluckan till den innersta och mest orörda hjärnbarken, plocka ut dem och dissekera dem hela kvällen. Men med vem?
Allt blir bara fel fel fel fel.
Och jag är gnällig. Tjatar om hur fint det var i Alvik på den gamla goda tiden när jag kröp ner i den blå sandförvaringslådan när jag kände mig missförstådd. Det funkar inte så längre och det är tragiskt. Jag har inte ens en låda att krypa ner i. Det enda jag kan göra är att försöka, peppa ihjäl för att vi ska dricka öl och sen sitter vi där och jag vill prata om livet och de vill prata om annat. Jag blir så frustrerad att jag klampar ut i köket med jämna mellanrum. Kommer tillbaka som en jävla hjälplös typ. Kan ju inte sitta i köket. Där händer det verkligen ingenting.
Men jag är inte fjorton!! Jag är bara hemskt understimulerad. Att gå och se fantastisk fransk film på cinemateket gör saken värre. Man vill sitta i timmar och prata.... och visst skulle jag kunna sätta mig där, jag skulle det, men
Äsch.
Och sen råkar man lyssna på kanske "Explosions" av Mary Onettes och då dör man lite till och önskar att allting var djupare. Och mer stjärnor som reflekteras när man kommer på en ny oxymoron när man PRATAR med någon istället för i ensamhetsträngseln när varje rum man försöker andas i krymper tills väggarna omringar en utan ens en centimeters mellanrum.
/a
Allt blir bara fel fel fel fel.
Och jag är gnällig. Tjatar om hur fint det var i Alvik på den gamla goda tiden när jag kröp ner i den blå sandförvaringslådan när jag kände mig missförstådd. Det funkar inte så längre och det är tragiskt. Jag har inte ens en låda att krypa ner i. Det enda jag kan göra är att försöka, peppa ihjäl för att vi ska dricka öl och sen sitter vi där och jag vill prata om livet och de vill prata om annat. Jag blir så frustrerad att jag klampar ut i köket med jämna mellanrum. Kommer tillbaka som en jävla hjälplös typ. Kan ju inte sitta i köket. Där händer det verkligen ingenting.
Men jag är inte fjorton!! Jag är bara hemskt understimulerad. Att gå och se fantastisk fransk film på cinemateket gör saken värre. Man vill sitta i timmar och prata.... och visst skulle jag kunna sätta mig där, jag skulle det, men
Äsch.
Och sen råkar man lyssna på kanske "Explosions" av Mary Onettes och då dör man lite till och önskar att allting var djupare. Och mer stjärnor som reflekteras när man kommer på en ny oxymoron när man PRATAR med någon istället för i ensamhetsträngseln när varje rum man försöker andas i krymper tills väggarna omringar en utan ens en centimeters mellanrum.
/a
torsdag 15 januari 2009
To J whereever I may find her
Jesper!
Vi råkade gå till Liljeholmen och köpa vin.
Kom hit vetja.
Hittills är det jag och Kaizers Orchestra samt Jesus & Mary chain. Du saknas mig!
/a
Vi råkade gå till Liljeholmen och köpa vin.
Kom hit vetja.
Hittills är det jag och Kaizers Orchestra samt Jesus & Mary chain. Du saknas mig!
/a
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)