so long!

Nån gång skulle jag vilja blogga om te igen. Eller om något annat som jag nördat in på (tro mig, här finns det outsinliga källor).
Hejdå!

/J

Vuxenåret

Jag inledde 2010 med att fira min 25-årsdag ensam på en solig strand vid atlanten med en läderartad finsk man i leopardstring bredvid mig. Om det indikerar hur resten av året kommer arta sig så kanske det blir rätt spännande. Inte ensamheten då, jag är mycket nöjd med att nyårsdagen även var treårsdagen för mig och Micke (helt stört, han var f.ö. drabbad av nån spansk kräksjuka, därav strandensamhet) men i övrigt så var det ju lite oväntat. Mer sånt. 2009 var vuxenåret, jobbåret. Året då jag fick grymma jobbet och jobbade jämt, året då allt var så lungt och stabilt och ibland outhärdligt vuxet. Året då jag slutade tycka det var jobbigt att konversera, självklart glida in på svindyra restauranger och lägga mer än nån hundring på en klänning. Året utan ångest och massiva skämsfyllor (på det stora hela, men kom igen).

2010 får gärna bjuda på lite mer action. Nåt spektakulärt. Ett till år i stillsam lunk och jag gnager av mig mitt ben och flyr rävsaxen.

/j

Snö är inte min kopp te

Snart är jag här


och här


Det ska bli så skönt. Hela världen har tydligen blivit galen och älskar snön, detta vita helvete som man måste forcera varje gång man går utanför dörren. På mornarna är mina kollegor kvittrande glada över snön och jag hukar bitskt bakom min skärm med mitt snöhat. Jag förstår verkligen inte deras förtjusning, snö är kallt, vått och halt - en mycket dålig kombination. Dessutom lamslår det hela Sthlm och min hemfärd till den utmark där jag bor tar ännu längre tid än vanligt.

Men snart ligger jag och vräker mig på en strand! Jag kommer vräka mig även om det ösregnar, i ren glädje över att det i alla fall inte snöar.
/j

Dokumentärer

Igår fyllde Micke L år och hade fest, idag kommer jag bara ligga i soffan och vårda de få hjärnceller jag har kvar genom att kolla på dokumentärer. Dessa:

Mannen som aldrig sett snö

Geniet och pojkarna

/j

Hello to you

Men hallå. Det var ett tag sen, verkligen. Obehagligt att ses igen.

Så kryptiskt. Jag är inte full, I WISH I WAS!!!

Bit ihop.

Ta sig i kragen.

Rycka upp sig och rida ut inte stormen utan brisen.

Sen när blev mitt psyke en jävla bukt? Måste sluta med de här seglingsmetaforerna. Ska se en dokumentär nu om en man som vaknar upp utan minne, han har glömt allt han visste när han gick och lade sig kvällen innan. Så fruktansvärt! (eller?).

jaja världens minsta violin och allt det där. Jag har inget att klaga på. Allt går över. Det är en sådan tröst, oavsett hur jävligt det är: det går över. Oavsett hur bra: det går över. Att allt är flyktigt är en sån... fin tanke. Vad gör det mig till, nihilist, buddhist? Hobbyemo?

/j

Sex och konst (och ulliga djur)

En gång så var jag alldeles till mig över en blogg som visade erotisk konst. Åh, tantsnuskbegrepp "erotisk konst" det låter så kladdigt liksom. Konst av/med/inspirerad av sex, då. Det var på franska tror jag (surprise!) och nu kan jag inte hitta den. Jag vill hitta den igen! Konst och sex är sånt som får mig att gå i spinn. Det och gulliga djurfilmer på Youtube. Dock ej i kombination.
/j

det där med lampan gillar jag

/a

Annalkande 25-årskris

De senaste dagarna har jag haft en längtan efter att dra på mig korsetten och hela synt-goth-outfiten för att sedan gå till typ Tech-noir och dansa till Fade to Gray.

Jag vill ha billigt tyskt lantvinsfylla, lukten från rökmaskinerna och ett jublande nittonårigt hjärta på EBM-golvet. Jag vill till och med stå i kö i en timme med samma billiga vin insmugglat i en liten pet-flaska under jackan.

Måste vara 25-årskrisen som smyger sig på, nu när jag sitter stadigt parkerad framför en dator hela dagarna och sedan går hem till mitt stadiga förhållande. Vilket är jättefint, men åh, hela Tech-noirtiden, den var fin den med!



Här är jag back in the days, poserar stenhårt i korsetten som var det dyraste jag någonsin köpt. Jag hade på mig den jämt när jag gick ut, fattar inte att jag orkade.

/j

Perfektion

Platon menade att allt som finns har sin ursprungliga form i idévärlden, och föremålen i sinnevärlden är endast bleka efterapningar av de ursprungliga formerna. Idén om hästen är tex. alltid mer perfekt än de hästar som existerar. Men! Den här skon är hämtad direkt ut idévärlden. Den är perfekt. Den är tanken bakom alla skor som har skapats men som inte kan leva upp till den ursprungliga idén. Och om jag hade 315 euro så skulle jag kunna köpa dem från Agent Provocateur. Men det har jag inte för jag bjuder Micke på en resa till Teneriffa över nyår. Vore det oschysst av mig att ställa in resan?

/j

ok. då tar jag någon av de här.

/a

Inspiration

Klänningen! Håret! Figuren! Om jag återföds vill jag se ut sådär, tack.
/j

Hjälp mot kattallergi, lite tips

För alla olyckliga googlande kattallergiker där ute, kanske kan det hjälpa någon:

När jag fick Malcolm, min bortklemade högt älskade kisse, tänkte jag att jag bara skulle ha honom ett kort tag för att rädda honom från döden (hans förra ägare ville avliva honom) och sen hitta ett hem till honom. Jag är ju kattallergisk, så inte kunde jag ha honom kvar! Sen visade det sig att Malcolm var världens charmigaste katt, jag blev alldeles förälskad i tiokilosmissen och kunde bara inte med att lämna bort honom. Desperat finkammade jag internet efter jakt på botemedel mot kattallergi. Att slänga ut flera tusen på tvivelaktiga metoder som bioresonans och akupunktur kändes rätt osäkert, men det var bra nära...

Jag är för det mesta väldigt skeptiskt till hälsokost och alternativmnedecin och sånt (är mentalt en stockkonservativ gubbe i sådana sammanhand, typ), men som sagt, jag var desperat och frågade på häloskosten om de hade nåt mot allergi. Blev rekommenderad piller som heter Allmyn (kan köpas här bland annat)och de funkar superbra. Jag tar två om dagen och känner knappt av allergin längre. (om jag inte snusar in hela ansiktet i hans päls, men det är värt det ibland...) Jag smörjer också in Malcolm med ett medel som heter Petalcleanse. Det är helt ofarligt och minskar allergener i pälsen. Jag var iofs inte jätteallergisk, men om man är lite kattallergisk men ändå vill ha katt så kan det nog vara värt att prova.


/j

Potatissäckskvinnan

Kolla på bilden ovan, och föreställ dig att det är jag som hänger där. Svårt, jag vet, men jag gjorde det ikväll. Eller jag var kanske inte sådär upprätt. Jag stod inte direkt upp. Jag hängde från det lägsta greppen som en skrikande, baktung säck potatis. Alla andra klättrare var asduktiga och så jävla seniga och liksom väderbitna. Killarna hade halvlångt lockigt hår och skägg, tjejerna var osminkade och hade mer deffade armar än Madonna. De kramades när de lyckades klättra runt nån särskilt krånglig knöl, och alla var sjukt trevliga och sa att jag var duktig på sånt sätt att jag nästan trodde dem. På slutet lyckades jag klättra högst upp på en vägg som egentligen inte är en riktig klättervägg utan bara till för att värma upp på, men jag kände mig rätt stolt. När jag kom ner stod en klätterkille där,log frireligöst och sa att jag var GRYMT BRA, trots att jag just sett honom typ sväva uppför tiometersväggen enbart med hjälp av fingertoppar och tår.

Fast jag vet inte om jag kommer att fortsätta. Jag har överdjävligt ont i handflatorna och är väldigt ovillig att offra mina långa naglar... Så jakten på fysisk aktivitet fortsätter. En gång i tiden behövde jag aldrig träna, tyckte jag, eftersom jag var natuuurligt smal. Så naturligt smal att jag fick abnorm hjärtklappning av att bädda sängen var jag. Så naturligt smal att jag klagade över att minsta storleken på H&M var 32, hallå, jag är ju en vuxen kvinna jag borde inte behöva handla på barnavdelningen, liksom. Sedan slutade jag vara ett deprimerat vrak på spritdiet och sen dess är jag rätt skeptiskt mot brudar med bmi på 17 som säger att de är naturligt smala. Nu har jag insett att man inte tränar för att bli smal, och att mitt mål inte är att ha en smal kropp utan en stark och duglig kropp. Måste bara hitta rätt träningsform. Den får helst inte göra ont eller vara jobbig.
/j

Glöggfest!

Ska jag och Micke ha ikväll. Jag slängde iväg ett casual litet sms igår som utstrålade kravlöst häng hos mig, och trodde inte att majoriteten skulle tacka ja med så kort... svarstid? (Short notice, vad säger man på svenska egentligen? Jag borde kunna sånt här!). Men alla kunde, och en del ville ha med sällskap. Självklart. Men nu verkar det ha transformerats från litet glöggmys till stor spritfest. Det gör mig alldeles nojjig, tänk om alla avskyr varandra och ingen pratar och alla går efter en halvtimme och jag blir en social paria för resten av mitt liv? Åh! Finns det någon etikettregel som säger att det är ofint av värdinnan att vara hundra gånger fullare än sina gäster? Jag möste lugna (dränka!) mina nerver ju.

Som tur är har jag min sambo, min kärlek, min klippa Micke. Mannen med världsrekord i obrytt socialt umgänge. Mannen som kan dra igång partystämning på ett budgetmöte.



Här är vi!


Fast den här bilden är väl närmare sanningen.

/j

Åh, saknaden!

Andrea, du måste kolla det gamla photobucketarkivet, om du glömt lösenord kan jag ge dig. Så himla mycket gamla bilder från tiden då vi bodde ihop. Det är väl bara tre, fyra år sedan men det känns som tio. Jag blev så vuxen plötsligt. Och så kollar jag på de här bilderna och blir nostalgisk och längtar tillbaks, trots att hela den tiden var en emotionell berg och dalbana, ett emotionellt jävla extreme (den där läskiga på grönan... *metaformästarinnan*). Nu är det bara smooth sailing och det är ju vad jag alltid ville ha. Men det är liksom inte lika intensivt längre, på gott och ont.

Men hur som, den här gamla bilden, fan vad jag garvade åt den då (sjukt internt):



/j

Damn you november

Att klaga på novembers gråa uselhet är ju väldigt gjort, men det finns ju en anledning att folk gnäller över denna helvetesmånad. Den ÄR ju förjävlig och det enda som hjälper är att konsekvent spendera alla sina besparingar på restaurangmiddagar, dyrt vin (på sommaren funkar tysk lantvin i tetra alldels utmärkt, i november blir man ledsen vid tanken på 50-spänns buteljer) och små resor. Jag och min kära medbloggerska pratade om besparingar, eller bristen på dem, i dag när vi fikade och november är för mig en skitdyr månad. Men det måste få vara så, jag kan inte vara sparsam i november, utan allt lull-lull som jag distraherar mig med skulle november göra mig galen.
/j

kanske håller jag på att bli tokig.

Så vaknar man halv åtta en lördagsmorgon och duschar och peelar och visslar. Läser DN boklördag och sen stegar man ut som en antilop. Handsfree, går runt Vinterviken och himlen är blå och blåare. Kommer tillbaka efter drygt en timme, yogar nästa timme, dricker sen kaffe och är därmed redo att ta itu med performativiteten, genusmelankoli och avvisad identifikation.

Och ryggen är oväntat rak..



/a

inatt

Träffade: japan som hängde på mig och skrek "sexy woman!". Sedan hängde han på Gabs och skrek samma sak. Hon svarade honom på japanska, eftersom hon kan det, och han föll baklänges av förvåning. När han åter var i upprätt tillstånd gled hans vän fram och sa att jag hade sexy eyes. Jag såg på honom skeptiskt och plötsligt hade jag nasty eyes.

Gjorde: dansade i skor som inte är gjorda för dans, mina fötter ville gå av på mitten men jag ignorerade de fanskapen och hasade vidare.

Spenderade: 700 spänn på taxi... Farsta-Sollentuna bland annat. Det blir morgondagens ångest.

Lärde mig: att IKKU!!! betyder "jag kommer" på japanska. Brukades flitigt varje gång Gaby höll min hand, gav mig en kram, nuddade min axel etc. Mycket roligt.

Erkände: Att jag gillar house och trance. Jag älskar att dansa till det, i all annan dans måste man dansa så fint, med trance/house måste man bara göra som man vill. Jag gillar det verkligen och struntar i att trancegolvet inte vanligtvis befolkas av tio-centimetersklackar och femtiotalsblåsor.

Fick inte: En hiphopskiva. Gabs vann en skiva, och när hon gick för att hämta den hos dj:n hade han en massa kvar. Jag frågade om jag kunde få en, han sa att jag kunde få den om jag sa vilket mitt favoritband var. Det är ju depeche mode, men då sa han att skivan inte var i tysk marstakt så det här var inget för mig. Jag ville ju utvidga min musikaliska horisont, taskigt!

Är: röksugen! Snor Mickes cigg som ligger här bredvid.
/j

Älska!

/j

På gång

Fredagseufori, rastlöshet, vinet på kylning och lilla svarta framlagd. Jag har gjort det här i sju år men jag tröttnar aldrig, utgång är det bästa jag vet. (i alla fall nu, en stundade fredagkväll. På söndag kommer jag säkert inte hålla med.)

Fick just sms av Gabs, hon säger gästlista på Mosebacke. Jag som ville till Flickrummet på Sture, men äh det är ju inte stället det är sällskapet.

Härligt med Gabs: Hon är sinnebilden av body-conklänningar, glittrig solbränna och kokosdoftade hår, vilket innebär att jag kan fläska på med hur mycket piffade som helst utan att bli apart. Sånt gillar jag, även om det ibland gränsar till det maniska. Andy sa att jag blir mer fåfäng ju äldre jag blir, det är kanske sant. Jag är skyldig henne många ursäkter för kvällar då jag pillat med det perfekta eyelinerstrecket vid spegeln och hon har stått påklädd och dött av rastlös uttråkning.

Eller rättning, jag är skyldig typ alla jag känner ursäkter för att jag är så förbannat seg. Sorry hörni.
/j