Implosionen

Jag är så satans jävla avundsjuk på alla som åker bort och lever utomlands! Eller bara i en annan stad, jag avundas er så, jag tror att ni lär er en massa om er själva, om det sociala spelet, om andra människor och livet, liksom . Det tror jag, jag vet inte om jag har rätt med det har blivit en fix idé.

A ska praktisera utomlands (det är hemligt var än så länge, men det är jävligt coolt), C ska plugga i Seattle.

JAG VAR I SPANIEN I TVÅ VECKOR EFTER ATT JAG TOG STUDENTEN!

Äventyrligt.

Och nu sitter jag här på ett jobb som alla tycker låter så intressant men jag smulas sönder inifrån, jag blir bitter och avundsjuk fast jag försöker att bli inspirerad. Kan de så kan jag. Inte.

Jag har ju jobb och lön och lägenhet och sambo. Även fast sambon vill att vi ska dra till Indien i januari, göra den där "jag har just tagit studenten och ska backpacka runt i asien-resan" innan vi blir för tragiskt gamla. Det är jag som tvekar. På grund av just jobbet och hyfsad lön. Det är finanskris. Att jag utbilade mig inom media och fick jobb är en sån jävla lyckträff, inte kan jag sumpa det. Inte kan jag sumpa det?

Imorgon åker vi till Berlin i fem dagar. Men det räcker inte.

/j