Vill Micke ha, inte jag. Jag trodde att jag kanske var gravid här om dagen. så jag frågade min käre vad han skulle tycka om det, om det, hoppsan, låg en bulle i ugnen. "Jag skulle bli orolig" sa han eftertänksamt. "Sedan skulle jag bli jätteglad! Kul att grejerna funkar liksom hehe. Och ååh en liten bebis! En liiiten liiiten..." sa han samtidigt som han på någon vänster mimade att han hade en bebis i famnen.
Hjälp, liksom.
Men ändå är det jag som får barnkommentarerna, på en släktillställing nyss höll jag i tjejen som låg i magen senaste gången jag såg henne. "GE BEBIN TILL JESSI!" ropar min förrädiska pojkvän och alla skrockar över att jag är så barnkär. Men det är ju bara mygel, det är han som är det! "Titta på henne, det bara lyser om henne, snart är det dags" skrockar släkten och missar helt att Micke sitter bredvid och alstar ljus nog att försörja en mindre stad.
Tick tack, tick tack...
/j
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar