Jag sitter på balkongen, känner doften av tomatplantor i våt jord och martinin i min hand. Läser Fågeln som vrider upp världen och tänker att jag snart ska ta på mig lilla klänningen för att gå ut och dricka öl. Men inte än... Semester, fan vad skönt! Om jag hade jobbat en dag till, en timme till, hade jag dött av livsleda.
Nu, nu ska jag leva innerligt och suga märgen ur livet!
En månad i alla fall.
/j
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag unnar dig, jag unnar dig så!
låter fantastiskt! vad tycker du om den boken? hur långt har du kommit osv.?
jag gillar den och får en intensiv längtan efter att min vardag också ska vara magisk... Fast just nu är den lite frustrerande, jag vill veta vad som är på gång men berättelsen rör sig väldigt sakta... Är på kapitel sju, men den är ju väldigt tjock så det är fortfarande i början.
Skicka en kommentar