Råkade precis tänka på en person jag inte känner och som kanske är omöjlig att lära känna på RIKTIGT. Har bara träffat honom en enda gång (trots att han påstår att det var den andra) men det gör han antagligen bara för att provocera, som om det inte var nog med hans renskrivna nej-dialoger högt talandes om konstnär A. Jag undrar om han tycker att det är konstruktivt. Om det känns som något slags outlaw living att dansa hitlerdansen på popklubbar bara för att på ett IRONISKT sätt ta några steg för nära för att se hur man ska reagera. Jag gjorde likadant som han trots att jag allmänt kallas för "balanserad".
/a
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar