som ett barn i godisfabriken

Det finns en sida som heter taaz. Den är egentligen till för att chics ska prova smink virtuellt. Men det är ju för bra för att hålla fingrarna borta ifrån.



så här glad skulle jag egentligen inte vara med hår från en afghanhund och fräsig make från åttiotalet.


Däremot blev ju Micke rätt söt, om han vore 40+ och gärna ville bli kallad Gudrun.

/j

Would you hire me? I´d hire me. I´d hire me so hard.

Alltså det här med att skriva CV... Jag tycker verkligen att det är något av det mest retarderade som man kan göra. Inte själva CVt i sig, klart en eventuell arbetsgivare vill veta vad man gjort innan, men den personliga delen... huvva. Jag brukar oftast inte ha några problem med att skriva vad som helst, men när det kommer till att sälja sig själv tar det stopp. Så här skrev jag under rubriken Personligt: Jag är positiv, flexibel och stresstålig. Min stora erfarenhet av att jobba inom service gör att jag vet vikten av bra kommunikation och hur det avspeglar sig positivt på företaget.

När jag skrivit denna mening fick jag en allergisk reaktion, hela min kropp svällde upp i aversion inför dessa fruktansvärda floskler. DET ÄR SÅ DUMT! Det kan ju inte vara meningen att det ska vara så här, varenda arbetsgivare med hjärnan i behåll kan ju inte tycka att dessa floskelfester är i sin ordning. Ändå är det vad sådana där CVguideer på nätet rekommenderar.

Så här skulle jag vilja skriva under Personligt:
Hej hej jag heter Jessica. Jag har en massa erfarenhet av att handskas med jävliga kunder. För det mesta får jag dem att bli ojävliga och glada eftersom jag på riktigt tycker att det är viktigt med bra service, och inte i den floskliga meningen utan för att det handlar om att det är shysst att göra människor glada. Men ibland, om kunder är en inkarnation av Satan och bara helt omänskliga så blir jag rädd och gråter en skvätt på lagret. Men jag jobbar på det! Anställ mig.
/j

ps. poäng till den som fattar min otroligt vitsiga rubrik

Utkorgsbonanza

Igår återupplevde jag en bit av min ungdom. Var på baba sonic, legendarsik indieklubb, med min kära medbloggerska Andrea (som har slutat skriva här, wtf?) och hennes vänner. När vi kom dit vid tolvsnåret så var kön brutal. Eftersom jag i princip bodde där när jag var mellan 18 och 21 så tänkte jag bara glida fram och säga hej till vakten. Så jag stapplade fram (försök själv att glida efter triljoner glas billigt rödvin) och gjorde det. Han blev glad att se mig, och frågade hur många jag hade med mig. Fyra, sa jag och han lyfte på repet och släppte in oss. Det var verkligen inte min tanke att försöka hustla in oss så det var ju hur fint som helst av honom. I baren stod en tjej vars mor har varit min dagmamma så jag fick svinbillig öl hela kvällen. Också fint! Detta ledde till att jag skickade följande sms till min syster:

1. Öh full. Jätte! bajjjjs hehe! Jag ger sprit till alla, inte bra. Men fernet!

Tjaa... jag är sannerligen inte elegant när jag är full som en gnu. Och dessutom är jag lögnaktig, jag köpte inte sprit till folk, bara öl. Inte heller köpte jag fernet vilket så här i retroperspektiv känns väldigt sunt och bra.

2. Hej... Vad gör du? Jag är en dinosaur här. Hjälp.

Va? VA?! Andrea, vet du varför jag skulle vara en dinosaur? Dansade vi en dinosaurdans? Eller det slog mig just att jag nog menade att jag kände mig uråldrig, med tankte på att alla andra på baba är typ 17. Fyllelogik at it´s finest.

3. Priv ja massa

När min syster fick det här smset så förstod hon ingenting, och det gör inte jag heller (fast jag tror att priv=sprit). Hon undrade vad jag menade. Jag tog mig samman och skickade iväg:

4. Nej det är lungt. Jag ska åka hem nu!

Vilket jag gjorde och det var sannerligen på tiden. Vakten släppte in en dam men ut ragglade en kaja som promt begav sig till grillen och djuriskt länsade ett fiskburgarmeal.

/j

två spexiga systrar och en pojkvän

Så här kommer jag och syrran se ut när tyngdkraften tagit ut sin rätt:

Men än så länge är vi unga och freeesh. Se här bara vilken superkvinna min syster är. Hennes magnifika svall kommer straight outta en reklamfilm för balsam med superceramide X cell renewing ultra shine.


Här är jag med en läskig sörja i elegant glas:


Micke och jag hänger oss åt skamliga laster...


Sedan åkte vi in till stan!


/j

oj oj en olm!

Om jag hade varit bättre på matte så hade jag lätt läst natur på gymnasiet och förberett mig på en bana inom biologin. Det är så fantastiskt att det finns så mycket underliga djur, konstiga djur som man bara tror finns i sagor finns faktiskt här på jorden! Jag blir alldeles religös när jag tänker på det. Spana in den här olmen och förundras över att den finns:


Den kan bli hundra år gammal och behöver inte äta på tio år, det är typ det coolaste jag hört!

Det här är en länk där man kan fascineras vidare.
/j

Ny fantastisk matblogg uppstartad av petite moi!

Syrran blir vegan

/a

ibland behöver öppna dörrar slås in lite mer

Igår var jag och min syster på södra teatern. Jag drack öl och gestikulerade. Pratade feminism. Jag brukar inte prata om sånt så ofta, mest för att alla mina vänner tycker typ samma sak. Det blir inte mycket till diskussion om alla håller med varandra, eller för all del bildar enad front. Jag och söstra mi kom i alla fall in på sexighet. Hur man kan höra att feminism inte tillåter kvinnor att vara sexiga. Hur kul är det om alla går runt och ser likadana ut ska vi ha på oss unifrom och öhh ingen spänning mellan könen öööööh. Det är då man måste påminna sig om att sexighet som vi ser det idag inte är något naturgivet. Jag gav Föreläsningen för min syster. Möjligtvis sluddrade jag en aning. Sedan fick jag hicka. Poängen var i alla fall att det som idag ses som En Sexig Kvinna så klart inte alltid har gjort det. Tha sexy mama har kommit i alla former.


hot stuff för en sådan 24000 år sedan


riktigt sköna damer anno runt 1600


icke att förglömma, 1400-talets plockade hårfäste. Hittade ingen bättre bild, men poängen var att ju högre panna desto sexigare tjej. Så man plockade sitt hårfäste, gick runt med alienskalle och var oemotståndlig.


Jag tycker att det är trösterikt. Man är aldrig ful, fulhet och snygghet är inte skrivet i sten, det är bara idéer och det fina med idéer är att de kan ändras.
/j

vi behöver något nytt, något stort, något pepp!

Läste du tidningen Darling? Jag läste den jämt när jag var en liten snärta. Prenumererade, hade darlingpåsen, dyrkade darlingredaktionen. Jag diggade Darling för att det var en tidning som kändes som en kompis. Mina kompisar brukade inte diskutera hur man fixar snygga bruna sommarben eller vilken kändis som har fått barn, vi brukade snacka tvspel, konstiga sexupplevelser och hur det är att bli stor. Det gjorde darling också! Darling var peppande, som en cool storasyster lugnade Darling ett ledset tonårshjärta och förklarade att allt kommer att bli bättre och att du är asgrym precis som du är. Under en tid när jag mest satt hemma och karvade mig själv i armarna så var Darling ett litet hopp.

Idag finns ingen tidning som Darling. Vad läser man idag när man sitter hemma med kalviga ben och ett bröst fyllt av olycklig kärlek? Läser man om Lindsay Lohans senaste fylla? Höstens nya heta underkläder? Att rutigt is the shit? Jag menar inte att moralisera. Sånt kan vara askul att läsa. Men det behövs något annat också, en motvikt. Jag skulle vilja se Darling resa sig ur graven, jag skulle vilja se Darling version 2.0. Och om ingen startar upp den på nytt så får jag göra det själv! (fast helst inte jag är för slapp)

De här borde skriva i nya supertidningen:
jag
Andrea
Camilla
Alla andra av mina vänner som när journalistdrömmar eller bara har en liten text inom sig.
Ewonne
Tanja Suhinina
Meidi
Hanapee
Hanna Fridén

För de är grymma tjejer som är pepp, var och en på sitt sätt (rim!).
/j

andreaaaaaaaaaaaaaaaaa

aandreaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaa
aaaaaaaa
aaaaaa
aaaa
aa
a

skriv då.

en favorit i repris

Här är en gammal godning som bloggare tar till när fantasin tryter: roliga googlingar som gjort att folk hamnat på bloggen.

I vår statistik leder "nakenbad" tätt följt av "pinuppa tatueringar" vilket inte kan ha gjort googlaren glad eftersom jag bara ondgjorde mig över dem några inlägg ner.

Priset för de roligaste går till "tomte skrämmer" vilket vi alla som sett morbror lulla in med pappermasken på sned kan hålla med om samt till "allt om tvestjärten" vilket man tyvärr inte hittar här. Kanske kan jag skriva allt om stjärten någon gång, jag har oanade anatomiska kunskaper.

/j

Det här är mitt liv just nu

/a

Gymet - jag kom, jag såg, jag skrek av skräck

Gymet var en upplevelse. Flera rum packade med massa maskiner av blänkande stål och svart gummi och bland dem puffande och stånkande män som svingade hantlar. Jag kände mig väldigt malplacerad och fattade inte vad hälften av maskinerna var till för. De såg ut som medeltida tortyrredskap som fått en makeover á la tidigt åttiotal.

sätt en svart sittplatta och en hantel på den här och du har en egen gymmaskin

Men, inte nog med att det var fullt av läskiga tortyrmaskiner, de körde även med psykisk tortyr i form av spegelklädda väggar. Man kunde inte komma undan från bilden av sig själv, reflekterad fyrafaldigt och jag insåg att jag har typ världens största röv. Kände mig som stackars Sara Baartman. Seriöst, man skulle kunna balansera en tekopp på det där fanskapet, inte konstigt att jag alltid har kjol när det där är vad som döljer sig under. Bad paniskt Micke att visa mig nån shysst stjärtträningsmaskin. Tyvärr fanns det bara en, en spänstig stjärt är tydligen inte top priority bland tuffa kroppsbyggare. De är ju liksom inte där för att fixa till sitt utseende, nej nej, det handlar ju om manliga saker man måste kunna i dagens samhälle, typ strypa en björn med sina svällande biceps. Rövmaskinen var ändå ingen hit, jag var tvungen att liksom ligga över en slags trekant så att den felande delen pekade rakt upp i luften och man i spegeln kunde kika rätt in i min urringning och även ta sig en god titt på mitt svettiga anlete. Jag fann mig längta efter en drink och en stillsam bok.

Så gym var nog inte min grej. Jag vill ha en träning som är behaglig och svettfri. På tv-shop säljer de elektriska plattor som man ska spänna på sig och så tränar de en medans man sitter framför datorn. Det vore nog det ideala för mig.
/j

här ska lyftas skrot

Idag ska jag till ett gym. Jag har aldrig varit på ett gym förut. Gym är liksom inte min grej. Det här är mer min grej:



Dessutom heter gymet Iron Gym. Det låter tufft och hårt. Något för riktigt bastanta kroppsbyggare. Jag tror inte att jag kommer inge så mycket respekt. De hårda muskelknuttarna kommer antagligen skratta åt mig när jag försöker mig på en tvåkilos bänkpress i mina rosa velourbyxor. Jag har inte några häftiga gymkläder heller, nämligen. Gympapåsen eldade jag upp så snart jag slutade gymnasiet (nä men nästan. Gömde den i en garderob). Så jag borde skaffa mig en gymoutfit värdig iron gym. Typ det här:


/j

var det allt?

Är sommaren slut nu? Var det bara det här? Hela vintern har jag gått och väntat och väntat på den stora sommarsmällen, men så bidde det bara en liten tvåmånadersfjutt och nu är det rätt in i kylan igen. Och mörkret. Och isvindarna som pepprar kinderna med nålstick medan man hasar sig väg till bussen klockan åtta på morgonen. Tänka sig, vi har verkligen något att se fram emot!

Jag har svårt att förstå våra förfäder. Det kan inte ha varit de skarpaste knivarna i lådan som bestämde sig för att stanna kvar här uppe. Jag tror att majoriteten bara "näe, det här är fan för kallt och jävligt, nu tar vi våra stenyxor och björnfällar och drar ner till italien" men en liten grupp tyckte att det var för jobbigt att gå så de lata asen stannade här och nu får vi lida för det. Tack, hörni.
/j

Tillbaka till kaos

Igår kom jag tillbaka til Stockholm efter att ha sovit som en klubbad säl alla tretton timmar sittlats från Boden C. Vilket aldrig händer. Sovandet alltså. Endera hamnar man bredvid någon snuskis så att man inte vågar slappna av. Eller så snarkar den bredvid. Eller så är man bara inte trött utan tänker på tusen saker tills huvudet blir fullt och trycker sig hjälplöst mot tinningarna. För att fly, vad vet jag.

Åt vegansk sushi med F och åkte sedan hem till honom och sov en släng. Blev lite full och såg Sx & the Cityfilmen som var mycket sämre än jag trodde. Sprang till tvärbanan och ramlade in hos Limpan som bjöd på Rom och cola. Alla som var där satt i en ring och berättade historier för varandra. Jag var en bra historieberättare. Jag berättade Limpans historier också, bara för att det var så roligt att få leva sig in. Sen åkte jag hem och somnade efter något kapitel in i Maja Lundgrens omdiskuterade Myggor och tigrar.

Vaknade halv fyra av att fyra av min roomies gäster dräller in. Efter ytterligare en halvtimme börjar dde bråka och skrika och en gör slut med sin pojkvän och tar en taxi i trettio mil för att komma hem. De kallade varandra horungar. Liksom.

Jag har exremt stora problem med att förstå människor som behandlar andra på det sättet. Jag fattar verkligen inte. Skulle aldrig ta något sådant. Aldrig. För andra verkar det tydligen vara vardag. Trist för kidsen, liksom.

Äsch. Nu ska jag göra något annat.

/a

den berusade kocken

Författare, artister och så, dricker ibland för att frigöra sin inre kreatiovitet. Jag dricker för att frigöra min inre kock. Eller, såklart jag inte dricker bara därför, men det är onekligen effektivt. Vanligtvis är jag sämst i världen på att laga mat. Jag tycker att det är in till döden tråkigt. Brer hellre några mackor. Men när jag är full, som nu, då rinner inspirationen till! Då plötsligt för jag en invigelse att laga en italiensk/asiatisk quorngryta med soyablancherade nudlar, bara så där.

Är accidentally in drunk igen. Det blir ju alltid så trots mina goda intentioner. Skulle inte ut ikväll, sa nej till vänner som skulle till megadansgolvet på stureplan men nu sitter jag här och vaggar. Visserligen i god tid, ska upp om nio timmar så jag kommer vara fräsch som... diskmedel? Någon fräscht? Wc-block?

Var först på en spökvandring i gamla stan med min familj (och min pojkvän, han är ej min familj, det vore jobbigt). Min mamma har fyllt år och hennes present var att vi alla skulle få en guidad tur av en teatralisk snubbe i hög hatt. Han berättade om stockholms blodbad och hemsökta hotell. Det var mer intressant än jag trodde. Sedan gick jag och Micke till puben Magnus Ladulås där vi upplevde våra nyförälskade dagar. Vi var nämligen där på var andra date när vi försökte leka anständiga och förtränga att vi legat med varandra som vilda djur första kvällen vi träffats. Jag kände nyförälskalsen på nytt. Är sjukt kär i den killen. När jag ser honom på distans, när vi inte är hemma i vår lägenhet och pratar om hur vi ska betala nästa hyra eller om vem som ska diska, så återupptäcker jag hur fruktansvärt underbar jag tycker att han är. Eller, det är klart att jag vet det hela tiden, men ibland kommer det liksom i skymundan. Ikväll såg jag igen att han är fan så rolig och pratsam och okonstlad. Jag tänkte typ bli far till mina barn, här och nu men så kom hans kompisar och vi drack en öl till och sen skulle de till debban och jag var tvungen att dra hem. Jobbar imorgon. Det kommer att vara otrevligt. Det här inlägget har tagit all min kraft att stava rätt och jag tror inte att jag har lyckats.
/j

jesper, snart.

/a

trevlig lägenhet med händelserikt trapphus uthyres

Imorse stod en man ute i trapphuset och skrek "HOOORA öppna då jävla HOOORFIIIIITTA!". Han försökte komma in till hon som bor i lägenheten mittemot oss. Antar att hon inte var hemma, hur som helst så öppnade hon inte. Men han var ihärdig. Efter ett tag satte han sig på trappen och började skriva små lappar som han stoppade in i hennes brevlåda. Under tiden mässade han att hon var en hora, en jävla fitta, ett svin. Med förnyad energi gav han sig på dörren, bankade och skrek att att han ville ha sina pengar och att alla grannar skulle veta att där inne bodde en riktig HOOOORAAAA. Micke ringde polisen. När mannen i trapphuset hörde att porten där nere öppnades knögglade han ihop lappen han höll på att skriva, slätade till håret och reste sig upp. Så när polisen kom upp för trappan var han ett under av trevlighet. Han skulle bara hälsa på hon som bodde där. Nej, nej, det var inga problem alls. Polisen förde i alla fall bort honom. De sa att eftersom hon inte var hemma så var det väl lika bra att han ringde henne ikväll. Jag hoppas att han inte gör det. Om han kommer tillbaks ska jag fan pepparspreja aset. Genom brevlådan, för jag är en fegis.

Sådana här incidenter och det faktum att jag vaknade en tidig morgon i våras av att någon höll på att skruva loss skruvarna runt handtaget på dörren gör ju att tanken på flytt känns ännu mer aktuell. Fast det där med skruvarna var inte så farligt, personen på andra sidan dörren stack iväg när jag tände lampan. Man kan inte komma in i lägenheten genom att bara ta bort handtaget, men det var väl någon som var tillräckligt full/hög/dum för att tro det som försökte, eller en handtagsfetishist som inte kunde motstå detta blänkande stycke stålperfektion. Hur som helst så spikade Micke fast handtaget igen. Tyvärr spikade han fel så nu pekar det neråt, men man kan ju öppna dörren ändå.

Jag gillar ju att bo här. men jag kan tänka mig att om man bor här länge och vill flytta men inte kan och sådana där grejer händer titt som tätt så kanske man blir en aning... bitter. Så därför: flytta. Vi får hyra ut längenheten i andra hand. Någon som är sugen?
/j

Götet here i come

Det var nära att den här bloggen hette "i can´t get out of this town". Min idé, för jag kan ju inte det. Alla andra bara flyttar till Uppsala, Lund, Tokyo, Warsawa, Karlskrona, allt som inte är Stockholm och de som inte gör det har redan flyttat hit från någon annan stad. Alla utom jag. Jag föddes här och är fortfarande här. Enda skillnaden är att jag föddes norr om stan och nu bor söder om den. Wow liksom. Kulturkrocken är omtumlande, inte. Jag går fortfarande på samma gator som jag söp mig plakat på som 15 åring, handlar på samma HM som jag var på när jag var 12, samma klubbar som jag vart på en triljon gånger. Tror jag klagade så här i gamla bloggen med och jag står inte ut med mig själv om jag aldrig gör någonting, om jag plötsligt får barn och fastnar i Farsta tills jag dör och blir begravd på skogskyrkogården.

Ingen fel på folk som skaffar kids och bor kvar, men en unge nu vore som att ge upp. Nej, det vore att ge upp och resignera inför att jag är för rädd eller bekväm för att flytta, för att spara pengar och ge mig ut i världen.

Eller världen och världen, jag tänkte mest på Göteborg. Så jävla våghalsig är jag.
/j

frankly my dear, I don't give a damn

Bakhumör. That is: smörgåstårta, chocolate chip cookies, wienerbröd, cheesecake och chokladtårta.

Igår: Almodovar, cigg hos westbang som ska till fjällen samt köra in i saker. Jag är alldeles för okoncentrerad för att köra bil.

På det stora hela: korsord

Och vill aldrig åka hem.

/a

tebloggare, bliv vid din läst

En gång i tiden bloggade jag om te på bloggen Tefascisten men sedan jag slutade på mitt senaste terelaterade jobb har bloggen fallit i glömska. Min tepassion har också fallit en aning i glömska, det blir ju så när man inte är omgiven av blommigt doftade oolong och puttrande samovarer hela dagarna. Jag har visserligen en diger tesamling hemma, men mitt tedrickande har förringats till en snabb kopp keemun/earl grey blaning på morgonen och ibland en stark lapsang souchong som en käftsmäll efter en bastant middag.

Alldeles nyss så surplade jag dock i mig en kopp ljuvlig Tung-Ting (ljus oolong) och dess söta, blommiga arom med en lätt touch av kanel (ja, jag tycker att det definitivt är något kaneligt med den där oolongen) fick mig verkligen att inse hur mycket jag saknar mitt tenörderi. Jag vill jobba med te igen, skriva om det och upptäcka nya sorter att hänföras över. Sett ur läsarvänligt perspektiv är ju teskribent ett extremt smalt val, men det borde ju finnas någon som är lika insnöad som jag. Jag kan skriva för den personen. Och med det allt större teintresset så kanske denna skara kan utökas rätt snabbt? Min hemliga förhoppning är ju att jag ska kunna frälsa världen med te, att alla ska kunna uppskatta en gräsig gyokuro eller en robust assam eftersom te är en så fantastiskt mångfacetterad och nyttig och alldeles, alldeles underbar dryck.
/j
(btw Andy vad gör du? Gimme some snart!)

aj aj aj

Igår var jag på: oliver twist, vampire lounge, bröderna olsson, bara bistro, försökte med debban men det var sån djävulsk kö så det blev after, medusa och kleins.

Idag mår jag... sådär. Och jag har tappat min jacka, min favvojacka som jag haft sen gymnasiet.

Skulle bara ut och ta en öl. Att man inte lärt sig, det är ju den magiska formeln som ofelbart leder till brötfylla och barhoppning utan dess like. Prova själva, säg "nä jag ska bara ta en öl" till dig själv och andra nästa gång du ska ut så lovar jag att det bli åka av.
/j